söndag 31 januari 2010

Kontraster

För att fortsätta lite på föregående tema så tycker jag att ett liv med kontraster är ganska spännande. Man kan inte riktigt tröttna då. På att bo i en resväska förvisso, men jag lever hellre så nu innan jag är "fast" med familj och hus än bor på ett och samma ställe hela tiden. Lite tillbaka då till att man behöver motpoler för att uppskatta eller överhuvud taget för att uppmärksamma vad man har runt omkring sig. Efter att ha spenderat några dagar i Stockholm var det ganska skönt att åka hem till lilla Ulricehamn igen. Nu efter en helg då jag inte gjort något, bara softat och vilat, kryper det i kroppen att vara social och jobba igen. För mycket eller för lite av något bli ju...för mycket. Kontraster och ombyte gör verkligen livet värt att leva.

Leva i Nuet

Varför kan vi inte leva lite mer i nuet och uppskatta det vi har här och nu? Jag har blivit betydligt bättre på detta den senaste tiden. Är det inte konstigt ändå att vi måste vara borta från något en tid för att sakna det, att vi måste må dåligt innan vi kan må bra, vara riktigt sjuka för att uppskatta att vara helt friska? Varför kan vi inte uppskatta det vi har runtomkring oss just idag lite oftare? Jag påstår inte att vi aldrig gör det, men alltför ofta tar vi saker för givet. Jag lever verkligen inte som om varje dag vore den sista men jag uppskattar saker mer nu än vad jag har gjort innan. Till exempel tycker jag verkligen om att vi har så mycket snö här nu. Jag hör många som klagar på att det är för kallt. Skaffa skidor och utnyttja det istället. Gör inte något till ett problem som verkligen inte är det. Prova att bo i Florida ett halvår så är ni ordentligt trötta på solen sen. Men det var också skönt så länge det varade.

Jag har precis varit ute och gått med BF Jenny och hunden Leffe. Det är sånt jag uppskattar, att ta en promenad och bara prata om allt och inget. Synd bara att inte fler inser det och tar sig tid. Det är inte roligt att gå runt och prata med sig själv. Folk tittar konstigt på en då.

Hälsoproblem

Det pratas om kvinnors förhållande till mat på Nyhetsmorgon i TV4. De här fyra kvinnorna har upptäckt att detta är ett hälsoproblem och har satt ihop någon slags teater om det. Fair enough. Men ärligt, de har ju rätt. Det är ett hälsoproblem. Jag vet inte många kvinnor (eller män för den delen) som inte har ett komplicerat till mat och sin kropp. Antingen (enligt dem) äter de för mycket, för onyttigt, är för "tjocka", you name it. Vad är det för mening med att gå omkring hela tiden vara missnöjd med sig själv och sin livsstil. Gör något åt det då! Hur svårt ska det va?

Själv får jag ofta försvara att jag är smal. Och jag erkänner, jag har inte alltid varit nöjd med mig själv och jag har definitivt inte alltid haft ett okomplicerat förhållande till min kropp och mat. Jag lärde mig dock tidigt i livet att det är inte värt att göra vad som helst för att vara smal. Nu har jag en kroppsbyggnad och en ämnesomsättning som gör att jag är naturligt smal. Jag måste faktiskt äta väldigt mycket för att vara tjej för att inte helt försvinna. Och så gillar jag "nyttig" mat. OM jag vill gå ner i vikt så är det inga problem. Som plus i kanten, om man nu ser det så, så är träning mitt största intresse. Lätt för mig att vräka ur mig detta då kan tyckas. Men det handlar ju inte om det. Vad är det för liv att gå runt och vara missnöjd, att "banta", att klaga på hur tjock man är? Seriöst. Träna och röra på sig tycker jag att alla som kan ska göra. Den som inte regelbundet antingen är ute och går eller springer i friska luften missar enligt mig en god del av livet. Äta nyttigt till vardags är inte heller svårt. Vi vet att det inte är bra för kroppen att smälla i sig friterad mat och en massa socker eller att hälla i den alkohol. Den som inte vet kan lätt googla sig till kunskapen. Vi är överösta med den här informationen idag. Det handlar endast om att faktiskt applicera denna fakta på sig själv och börja leva efter den. Det är varken lättare eller svårare än så. Man kan äta choklad och dricka vin ändå, men inte varje dag.

Jag är ingen hälsocoach, men jag kan en del om hur kroppen fungerar. Jag hoppas att någon (kanske blir det jag) hittar en magisk formula för hur vi ska få svenskarna att ta tag i sig själva och börja leva hälsosamt. För det är vad det handlar om - att ta tag i sig själv, rycka upp sig och leva som man blir lärd. + och -. Vill du gå ner i vikt? Gör åt mer energi än vad du stoppar i dig. Behöver du gå upp? Ät mer än vad du gör åt.

Jag måste tydliggöra att jag med det här inlägget inte tycker att svenska folket ska bli smalare - bara hälsosammare. Jag vill också att fler ska upptäcka hur bra man mår när man rör på sig. Det kan ta ett tag att komma i form om man är otränad, men om man inte ger upp så finns det bara fördelar med att motionera regelbundet. Inte minst får man en bättre kroppsuppfattning och känner sig mer tillfreds med sig själv, vare sig man är lång, kort, smal eller lite rund. Mår man bra på insidan så blir man attraktiv - för sig själv och andra.

Skulle jag ut på en morgonpromenad eller? Jajemen, nu så. Frisk luft, ljus och leenden från andra pigga människor. En riktig brakfrukost efter det och åtminstone min söndag är upplagd för en riktig må-bra-dag.

Stressmoment

Jag läser ju inte böcker speciellt ofta. I min värld är det fortfarande kopplat till det där "måstet" från pluggtiden. Jag ska önska mig lite läslust i julklapp i år (tur att det är långt kvar dit). Däremot lyssnar jag på ljudböcker när jag får dötid eller är ute och går. Och inte minst så läser jag tidningar. Just nu har jag en fin hög som ligger och väntar på mig och som speglar mina intressen väldigt bra. En del har jag bläddrat igenom redan men några har jag inte ens öppnat. Jag brukar börja med att bläddra igenom tidningarna och sedan gå tillbaka och läsa artiklarna ordentligt när jag har tid och fokus att ta in vad som står där.

Just nu är den här högen ett stressmoment faktiskt. Skönt att det är söndag idag då. Jag börjar med en morgonpromenad och kör lite Anthony Robbins - Personal Power II i iPoden. Efter det får vi se om Ellinor på soffan är på humör för business eller livsstilsmagasin. Jag har ju som sagt lite att välja mellan. Valmöjligheter är bra.

lördag 30 januari 2010

Pain & Pleasure

Försenat tåg till slut och inringd privatchaufför direkt till Näringslivsgalan i Ulricehamn igår kväll resulterade i en trevlig huvudvärk vid uppvaknandet idag. Väl värt det dock. Fick gräva fram den här burken i medicinskåpet för en stund sedan och vips så var tegelstenen till huvud borta. Vilken tur för då slipper jag hugga av mig det. Jag belönar mig själv med en sväng till gymmet istället. Dö kan jag göra senare om jag känner för det. Förresten, efter bokföring, fakturering och strukturering som står på dagens lördagsschema. Aja, jag kör på som vanligt. Så länge det är roligt är jag glad. Jag fick höra igår att jag måste ta det lite lugnt och inte jobba ihjäl mig. Tro mig, om det är någon som är medveten om vikten av göra annat än att jobba så är det jag. Don't you worry my friends. Jag har mycket roligt också. Just nu tycker jag bara att det är sjukt roligt att jobba, så jag gör det. Det är skillnad på att jobba för sig själv och att slava för någon annan. Fler borde prova.

Chaos

Det var minst sagt kaos på Centralstationen i Stockholm igår. De flesta tågen var försenade, dock inte mitt. Jag själv var sen till tåget, vilket gjorde att jag fick stå upp den första en och en halv timmen hem. Jag hade lyckats klämma in hela nio möten runt om i staden under dagen, var minst sagt helt slut i både kropp och knopp och såg fram emot att sätta mig på tåget och dö i fyra timmar hem. Icke sa Nicke och SJ kan hoppa upp och ta sig.

torsdag 28 januari 2010

Åka Tåg

Det är så fridfullt att åka tåg. Att just befinna sig i det här gränslandet mellan att vara stilla men ändå förflytta sig. Jag är på väg upp till Stockholm. Har tänkt att få lite jobb gjort under resan men nu börjar jag känna att den sömn jag inte har fått på hela veckan gör sig till känna. Ska bara avnjuta mitt smörgåspaket som får mig att känna mig som Madicken på skolresa (bistrorestaurangernas smörgåsar suger, både i smak och pris) och sen ska jag ta en power nap. Jag har mycket att stå i i Hufvudstaden sen.

onsdag 27 januari 2010

Holländare

Igår kväll var jag och käkade middag med 30 ingenjörstudenter från Holland (ingen av bilderna ovan för jag lämnade kameran i bilen). De gästade Ulricehamn som ett av flera stopp på ett besök i Sverige och Danmark. Som ensam tjej kan jag våga påstå att säga att jag var centre of attention under kvällen. Jag gillar verkligen holländare. Många människor har jag träffat i mitt liv och det finns inte många som är så trevliga och bra människor rätt igenom som the Dutches. De bryr sig verkligen om dig lyssnar när du har något att säga. Här kommer liksom lilla jag, men jag är lika viktig som vilken CEO som helst. Några av holländarna på bilderna ovan kan jag faktiskt tacka för att jag har så bra självkänsla som jag har. De trodde på mig (och SA DET TILL MIG) för många år sedan. Det är viktigt att ha människor som tror på en och inte bara säger "Jaja lilla gumman, det blir nog bra ska du se. Försök du". Det finns gott om såna människor också. Nä, mer Dutch kultur önskas. Bort med Jante. Jag kan inte säga det nog många gånger.

Halkigt

Men visst var det lite lurigt på vägen. Här vill man inte köra i diket. Det vill jag förresten aldrig.

Snöstorm

Det väntas snökaos i Sverige - igen. Jag laddade med äggfrukost i morse mot förmodan att jag skulle bli insöad ute i skogen senare. Det ska nog dock inte bli så farligt. Jag hörde på radion att 32 personer har frusit ihjäl i Rumänien, tror jag det var. Då känns scenariot att bli insnöad på Rådde Gård som ett gediget problem.

tisdag 26 januari 2010

Sveriges Framsida

Idag står Göteborg på agendan. Jag började med att virra runt på Chalmers inne i stan. Jag visste inte att det var så stort men jag hamnade i alla fall rätt till slut. Tur att det finns folk som har koll runt omkring. Vidare efter det till Chalmers Lindholmen och Science Park där ute. Hade ett mycket givande och inspirerande möte där. Nu sitter jag och kommunicerar och omvärldsbevakar a.k.a. mailar, bloggar, läser tidningar och tjuvlyssnar på andra människors samtal på Condecco vid Kungsportsplatsen. Mumsar sconesmuffin med cream cheese och dricker latte. Ska se om jag hinner med en kort runda på stan innan nästa dejt.

Host Host

Här har jag sovit de sista nätterna, eller i alla fall gjort tappra försök till att sova. Om jag väl lyckas somna vaknar jag snart av en hostattack. Det får nog bli en starkare sup ikväll som knockar ut mig. Jag behöver lite skönhetssömn.

måndag 25 januari 2010

Kärlekens Mysterium

Idag fick jag tre stooora röda rosor levererade till jobbet. En hemlig beundrare som ni aaaldrig kommer få reda på vem det är. Tänk vad lite blommor kan liva upp i vardagen. Jag måste verkligen skärpa mig och ge den här med kärlek en chans. Jag påstår mig inte ha tid, men om alla andra lyckas så ska väl jag? Tid är ju relativt. Dock är jag trött på att dejta. Vi pratade om det här idag. Jag är så trött på att sitta rätt upp och ner på en middag och dra min livshistoria. Jag är van vid att killarna till slut bara sitter där med hakan nere i bordet och undrar vad jag är för en alfakvinna egentligen. Vadå, bara för att jag är stark, självständig och driven. Är det något konstigt? Sen känner de sig intimidated och vet inte riktigt vad de ska kontra med. Antingen detta eller så är det killar som tror att jag letar efter en alfahanne själv och sitter och skryter om hur mycket champagne de har sprutat. Inte riktigt vad jag vill ha. Nej, jag vill ha någon som jag kan vara mig själv med. Någon som kan ta att jag har mål i livet och att jag är väldigt envis. Någon som vill följa med ut och springa och åka skidor och resa. Helt enkelt någon som vill ha ut lika mycket av livet som jag, tillsammans med mig. Varför ska detta vara så svårt att hitta? Inte för att jag anstränger mig så mycket för att leta, men jag kanske borde?

söndag 24 januari 2010

Magic

Trots att jag har legat och hostat hela natten gick jag upp tidigt idag. Jag är inte ens trött av att inte ha sovit, men däremot helt orkeslös av den här skumma förkylningen jag har åkt på. Den går nog över snart.

Den här himlen vaknade jag upp till. Jag hade inte dragit ner persiennen så hela mitt rum lystes upp i rött. Mystiskt. Allt i mitt liv är faktiskt lite mystiskt just nu. Jag tror det här året kommer bli väldigt spännande.

torsdag 21 januari 2010

Samverkan

Från en konferens till en annan. Efter att ha vinkat good bye till Jönköping åkte jag till Årås Kvarn för ytterligare en konferens. Den handlade om turism i Sjuhärad och hur vi ska samverka för att länka samman vandrings-, cykel-, kanot- och ridleder. Mucho intressant och här finns $ att tjäna om vi lyckas. Vi har ju så vacker natur här.
Fyra timmar i ett rum utan syre tog kål på mig. Det och det faktum att jag har varit sjuk mer eller mindre hela veckan har fått mig att inta soffan ikväll. Ska se klart Up in the Air med George Clooney och sen är det ZZzz som gäller.

Phi -> Marketing Assistant

Jag passade på att gratulera min "gamla" pluggpolare Phi till det nya jobbet hos ett inkubatorföretag i Science Park Jönköping när jag ändå var där. Hon är grym. Vi gick över till vår "gamla" skola HLK och tog en fika och var lite nostalgiska ett tag. Jag var faktiskt riktigt chokladsugen och tog en chokladboll (som det så fint heter) till kaffet. Jag blir så glad när jag är chokladsugen eftersom det händer typ en gång om året.

Peers

Vad glad jag blir av att umgås med peers, alltså människor som man har mycket gemensamt med. Igår och idag var jag på en konferens om sociala medier arrangerad av SiSP -Swedish Incubators & Science Parks. Äntligen har jag fått ur mig en massa frustration som jag har känt den senaste tiden. På frågan vad jag jobbar med svarar jag bara "marknadskommunikation". Kort och gott. Jag orkar inte dra hela definitionen av det. Här var det människor som jobbar inom samma områden och bransch som jag gör och som stöter på samma problem varje dag. Under seminarier, workshops, luncher, middag och frukost har vi utbytt erfarenheter och synpunkter om både det ena och det andra. Jag tror att många av oss gick därifrån flera kilo bekymmer lättare. Jag ser redan fram emot att träffa de här människorna igen.

onsdag 20 januari 2010

Sveriges Jerusalem

Om man har tråkigt på ett hotellrum i Jönköping kan man förresten alltid läsa en bok.

Konferens

Jag är på en tvådagars konferens om sociala medier för inkubatorer och science parks i Jönköping. Det var längesen jag var på en sådan omtumlande konferens. Det här området är så "nytt" och alla här verkar sitta i samma situation. Alla jobbar vi med sociala medier på något sätt och tycker att det är självklart i våra respektive organisationer, men hur förankrar vi det hos VD och alla andra? Jag vet i alla fall att jag ska tillbaka och lobba ordentligt för det här. Take it or leave it.

Det lite ensamt på hotellrummet just nu. Tur att det är middag snart. Ska bara pudra näsan lite.

tisdag 19 januari 2010

Inspiration

Ett av mina mål i livet är att vara en inspiration för andra. En människa jag blev oerhört inspirerad av häromdagen var Hanna Falk som vann världscupssprinten i Otepää. Att se den kämparglöden hon hade på upploppet gav mig kalla kårar. Snacka om målinriktad.

Jag blev så inspirerad att jag gav mig ut på skidorna själv och slog personligt tidsrekord på milen. En sån inspiration ska jag bli och få andra människor att vilja kämpa för att uppnå sina mål. Det blir dock inte genom skidåkning. Jag får nog ta fram andra talanger.

söndag 17 januari 2010

Snabba Cash

Filmen om de Snabba Pengarna var ungefär så bra som jag hade förväntat mig. Boken är faktiskt en av få som jag har läst sedan jag slutade skolan. Den som dock tror att man vet vad som ska hända för att man har läst boken kommer blir förvånad. Filmen följde boken, visst, men den saknade mycket som boken tog upp och hade nya inslag som inte var med i boken. Jag ska inte säga för mycket för den som vill gå och se filmen, men ¤=%#¤ vad snygg han är - Joel Kinnaman.

Ego?

Att vara singel är verkligen inte lätt. Jag trivs med det, samtidigt som jag saknar någon att dela livet med. Anledningen till att jag trivs med det så bra är att jag kan bestämma över min egen tid. Jag gör vad jag vill när jag känner för det helt enkelt. Den senaste tiden har jag känt mig väldigt ego på grund av det här. Jag har blivit alldeles för van vid att bestämma själv vad jag ska göra från dag till dag. Det i sig har lett till att jag lätt kan bli irriterad när någon kommer och vill "stjäla" min tid när jag har planerat något (det här gäller inte i jobbet). Jag undrar bara hur jag någonsin ska lära mig att dela tiden med någon när den dagen infinner sig?

Det var längesen jag hade ett riktigt förhållande och det var ändå på distans eftersom vi bodde i olika städer. Det funkade perfekt för mig men sämre för honom, vilket var en av anledningarna till att det tog slut. Han ville ha någon som väntade på honom när han kom hem. Hmm, fel tjej då. Nu kan jag känna att jag skulle vilja ha detsamma. Någon som väntade på mig när jag kom hem, när jag har tid, men inte annars. Inte någon som vill ha all min lediga tid. Kanske inte redo för ett fast förhållande på riktigt då? Jag är nog inte klar med mig själv och allt jag vill göra än.

Kan det faktiskt vara så att det finns fler som jag men av det manliga könet som kanske faktiskt skulle kunna stå ut med mig och mitt spontana liv? Jag hoppas det. Någon som kanske till och med vill följa med ut på en löptur en söndagsmorgon, en vandringsresa till Österrike eller en sista-minuten-shoppingresa till NYC?

Eller är det helt enkelt bara så att jag är ett stort ego som kommer få leva ensam resten av livet om jag inte ändrar på mig? Ibland undrar man?

fredag 15 januari 2010

Girl Power

Det blev en paus efter en vild diskussion på mötet i eftermiddags när en av oss plötsligt sa: Nähä ladies... Då insåg jag att vi var åtta personer i rummet, varav en man och sju kvinnor. Det är ganska ovanligt att det är så få män i en sådan situation nu för tiden, särskilt eftersom det som mötet handlade om i vanliga fall skulle vara mer mansdominerat (många beslut, mycket pengar, bla bla bla). Jag är verkligen ingen feminist. I care less om det är män eller kvinnor i ett företag eller i en annan organisation. Jag anser att den som är bäst för jobbet ska göra det. Män passar bättre i vissa roller och kvinnor i andra. En annan av mina kollegor brast häromdagen ut i en stor suck och började klaga på denna diskriminerande kultur som vi tydligen lever i. Jag varken sade emot eller höll med. Orkade inte. Vore det inte bättre om vi bara lät naturen ha sin gång? Nu menar inte jag att alla kvinnor ska vara hemmafruar, men varför börja kvotera bara för att? Vi kvinnor är idag så pass självständiga att vi gör karriär och tar plats om vi vill. Glöm inte att det faktiskt också finns dem som vill vara hemma med barnen medan mannen jobbar och försörjer familjen, och då är det helt okej. Det skulle inte fungera tvärtom, att mannen stannade hemma i flera år medan frugan jobbade, då skulle folk titta snett. Det kan inte vara lätt att vara man? Förutom i sport. Där är det orättvist att män än så mycket starkare och snabbare än oss kvinnor. Det är något jag har lärt mig att leva med. Livet är hårt alltså.

In Da Hood

Idag började jag dagen tidigt på gymmet. Kunde inte sova så det var lika bra att pallra på sig träningskläderna och bege sig. Skönt att komma hem efter det och ha ro till att sitta framför datorn. Hade ett möte i Borås senare och drog ett oplanerat shoppingstråk efter det. Fyndade lite myskläder i form av en svart hood och ett par sweat pants. I'm the Man.

Mörkrädd?

Jag är sjukt mörkrädd. Kan lätt få panik om jag är i ett mörkt rum och inte vet hur jag tänder. Då har jag ju inte koll på läget liksom och vad som helst kan hända. Lite som att flyga. Igår bestämde jag mig för utmana mig själv lite, som Eleanor Roosevelt en gång sa:

"Do one thing every day that scares you"

Jag tog längdskidorna och gav mig in på milen uppe i skogen. Ingen upplysning och endast pannlampan och iPoden som sällskap. Den första kilometern ångrade jag mig och tänkte vända. Det var ju bara det att den kilometern var en enda lång nedförsbacke så det skulle blivit en jobbig klättring tillbaka. Dessutom, när jag har gett mig in på något ger jag inte upp, så jag fortsatte och efter en stund var det faktiskt riktigt skönt att vara helt själv ute i skogen. Det snöade lite lätt och snön låg sådär tung och fin på träden. Jag glömde bort hur jobbigt det var att staka sig fram (i den här takten kommer jag ha grymma armar i slutet av vintern). Till slut kom jag in i något slags adrenalintillstånd och körde på som om jag var mitt i Vasaloppet. Väl tillbaka vid Lassalyckan kändes det som om jag kunde köra en mil till. Hade det inte varit så sent på kvällen så hade jag säkert gjort det. Jaha, då var man en skidåkerska också då.

torsdag 14 januari 2010

Lite Press Skadar Aldrig

I morse vaknade jag och ville bara ut och ha frisk luft. En power walk, yes. Jag satte mig först en stund framför datorn med en kopp kaffe för att vakna till. Skrev i min status på Facebook att jag skulle ut och power walka i morgonmörkret. När jag hade fått på mig lite varmare kläder och skulle ta på mig mina snowjoggings (jajemen) kurrade det till i magen och jag kände hur hungrig jag var. Ångrade mig då och tänkte att jag tar en förmiddagspromenad senare istället som en jobbpaus och stannar inne och äter frukost först. Men så kom jag på att jag hade skrivit på Facebook hur duktig jag skulle vara så här på morgonen och då var det ju bara att ta på sig skorna och ge sig ut. Det funkar alltså att sätta lite press på sig själv för att få saker gjorda. I alla fall för mig. Och när jag väl var ute i friska luften var det ju hur härligt som helst. Frukosten efteråt blev också desto godare.

onsdag 13 januari 2010

Vägsalt

Jag som faktiskt brukar föredra att ta bussen när det går är inte van vid att behöva värma upp bilen och skrapa rutorna på morgonen, så jag blev en kvart sen till morgonmötet i morse. Så kan det gå, och när jag åkte in till stan på lunchen hade spolar-whatchamacallit-grejerna frusit så jag fick inte rent rutan. Bilen på bilden längst upp är faktiskt samma och den jagade jag ända från skogen in till stan. Det visade sig vara en Range Rover med registreringsskylt från Monaco. Vad gjorde den ända ute vid Torpa Stenhus undrar jag då? Hmm?

Dagsljus

På väg till nästa möte i storstan fick jag lite behövligt solljus, om än bara genom bilrutan.

Första Mötet 2010

Det var faktiskt första "riktiga" mötet jag hade 2010 i morse. Nu är jag igång ordentligt efter alla helger, med alltför lång ledighet i mitt tycke. Underbart.

Ute i Skogen

Idag var jag ute och körde i skogen tidigt, men redan klockan åtta var det faktiskt nästan helt ljust ute. Jag älskar denna en av mina arbetsplatser, i den lilla stugan till höger, mitt ute in the middle of knowhere.