torsdag 30 juni 2011

Nio Och En Halv

En dag som aldrig verkar ta slut. Jag har inte ens känt något sug efter semester förut, men nu när jag verkligen känner efter ska det snart bli skönt med några lata dagar. Sova lite, bara det liksom.

En kvällspromenad på nio och en halv tår får avsluta min sista dag i juni 2011.

Till Mig?

Jag fick en sak i dag. Kul när folk bryr sig och tror på en. Alla behöver vi en spark i baken och någon som håller handen ibland.

Lång & Skön Arbetsdag

Jag satt kvar på kontoret till klockan åtta i kväll. Har nobbat både en, två och tre drinkinvitationer i solen. Nu är det skarpt läge på en massa saker, då får "play hard" vänta.

Nu har jag förflyttat mig från kontoret till balkongen. Plockar fram den sista kreativiteten för juni med MacBooken i knät.

Gone Baby Gone

Man har bara mycket tid i livet. Den går förbi fort och det gäller att ta vara på nuet om man inte ska sitta här om tio, tjugo och trettio år och ångra det man inte gjorde. Jag är nog, slash har varit, lite extrem vad gäller det, men jag ångrar ju heller inget jag inte gjorde. Jag har gjort allt jag har velat hittills i livet, men jag är långtifrån klar.

Jag håller just nu på att rensa mitt liv på saker som tar min tid men som jag inte vill ska göra det. I den här kategorin "saker" ingår även människor. En del tar verkligen energi från mig. Jag har en massa bra människor i mitt liv men även några som jag undrar om de verkligen är så bra? Det är de här som antingen nu ryker eller får stanna. Jag testar dem först. En skulle jag vilja ha kvar men som själv inte verkar vilja. Radera. Jag har inget val.

Tårtkalas

I dag var det tårtkalas i det kontorshotellet där jag oftast sitter och jobbar. VDn ska sluta så det var en avtackning till honom. Jag hoppade tårtan och tog en, jag tror det kallas doughnut-persika?

Spontanmotion

Jag hade bestämt morgonsimning med min multisport-/triathletgranne i morse, men jag orkade inte leta upp baddräkten (eller fegade ur, välj själva). Rädd för att sjunka, I guess? Istället tänkte jag vara duktig och ta mig till gymmet. Det tar för lång tid att gå så jag tänkte att jag springer dit. Det var ju bara det att när jag väl var vid gymmet hade jag ingen som helst lust att gå in när solen sken och fåglarna kvittrade ute i friska luften. Jag sprang förbi. Bra var i alla fall att jag hade mina mest dämpade skor. Jag tog ur sulan ur dem för att komma lite närmare marken, men fortfarande är det dämpning kvar i dem. Jag hade till och med strumpor i skorna, det har jag inte ofta. Det blev nog inget tidsrekord den här morgonen heller men det var inte det jag var ute efter. Det vara bara - skönt.

onsdag 29 juni 2011

Vilket Sammanträffande

Jag träffade en tjej i går, en peer. Det var första gången jag träffade henne face to face, hon är ganska ny på sin tjänst. Jag frågade vad hon kom från, vad hon hade gjort tidigare. Hon berättade att hon precis hade flyttat hem från USA, från Washington DC. Det visade sig att vi hade bott nästan grannar med varandra och att hennes kompis verkligen var min granne när jag bodde där. Världen är liten. Den krymper när man rör på sig ofta och mycket. I kinda miss DC.

Det Var Tider Det

Jag var i Kista i går. Ute på fältet. Jag gillar miljön där ute. Här satt jag och Erik för tre år sedan, på våning 23 i Kista Science Tower och gjorde stordåd. Faktum är att jag är riktigt stolt över det jag presterade den sommaren. Avslutningen på både sommaren och min tid i Sverige för ett tag då var en bal på slottet (Nordiska Museet) med X antal hundra människor, blandat svenskar och amerikaner. Det var jag som ansvarade även för den och det var kul att se något som jag hade jobbat så hårt för, bli så lyckat. Jag minns att jag fällde en tår när sopranen vi hade hyrt in sjöng "Time To Say Goodbye" i slutet.

Grumpy Feet

I dag har egentligen varit en jättebra dag, men ändå har jag varit grumpy. Jag har haft ont. Förutom en galen träningsvärk från poweryogan i går(!) har jag givetvis ont i fötterna, båda två, trots att jag inte har sprungit på flera dagar. Enda anledningen till att jag längtar till semestern är att jag då verkligen ska ta mig tiden att fixa det här. Det går bara inte när jag lever som jag gör i vardagen. Jag sitter inte still ofta. Det är möten hit och möten dit och resor som också gör att jag går mycket. Allt som oftast bär jag på tunga väskor som inte heller gör saken bättre. Jag är sliten i kroppen. Vänsterfoten är svullen i kväll. Jag hoppas verkligen att någon som kan hjälpa mig har semesteröppet?

Boven i Dramat

Här är boven. Vi hittade honom. iPhoneladdaren.

Kortslutning

Precis när jag hade kommit till jobbet i morse fick jag ett SMS från Jay. Strömmen hade gått. Men åh, det är ju nu man behöver en man. Gärna en som vet hur man byter proppar i Sverige. Allvarligt, jag har aldrig bytt en propp i hela mitt liv. När strömmen har gått hemma under min uppväxt har det nästan alltid varit jordfelsbrytaren och den vet jag har man slår på igen. Men proppar? Jay fixade det tydligen...

...trodde jag, tills jag kom hem under kvällen och upptäckte att jag inte alls hade någon power, what so ever. Jag ringde mamma i panik som låg sjuk i över 39 graders feber. Hon kunde inte göra så mycket (men jag ringer alltid mamma när jag får panik för att få något sorts lugn). What to do? Jag knackade på hos grannen som jag aldrig har träffat, jag är ju aldrig hemma. Det visade sig vara en mycket trevlig norrlänning som gärna ställde upp och förklarade cirkusen för mig. Jag har lärt mig mer praktiskt nyttigt om livet under en kvart i dag än jag har gjort på flera år. Det visade sig vara en kortslutning som vi var tvungna att spåra. Helt plötsligt blev det här kul.

Allsång På Skansen

Jason a.k.a. Jay är på besök från LA. I've known him några år. Han jobbar för ett av USA:s största filmbolag och har även ett eget filmproduktionsbolag. Vi har mycket gemensamt, trots att han är amerikan och jag är svensk och han är typ tio år äldre. Vi behöver aldrig förklara saker twice, det är mer som "Men precis" och "Jag vet precis vad du menar". Skönt när man slipper förklara, när folk fattar. Det gillar jag.

I går tog jag med Jay på Allsång på Skansen. Det var kul. September och Danny var premiärkvällens gäster. Jay tyckte att September var "Kinda Robynish" (Robyn-stil) och att Danny påminde om Vanilla Ice. Jag var ju tvungen att hålla med. Och ja, Måns skötte jobbet bra. Inga större skor att fylla i och för sig.

tisdag 28 juni 2011

Var Sak Har Sin Tid

Jag fick flashbacks i morse när jag gick till jobbet, från tre år tillbaka i tiden då jag pluggade i Florida. Varje morgon när jag gick till universitet möttes jag av sol och värme. Så även i Stockholm i dag. När jag kom ur tunnelbanan gick jag förbi ett Subway och kände lukten av nybakat bröd, min mer eller mindre dagliga frukost på campus. Det var soft, livet jag levde då. Det är ganska soft nu också, men med lite fler obligations. Var sak har sin tid och det är just det som gör livet så spännande. Jag vet inte vad jag ska göra härnäst, bara vad jag ska göra i dag och ett tag framöver. Sedan får vi se. Om jag fortfarande ens lever då? Inte ens det är givet, men det utgår jag ifrån. Jag pensionssparar och lever på hoppet.

Smidig Start

Jag hade tänkt mig en löprunda i morse, men mina fötter ville inte alls. Faktum är att min kropp inte vill alls just nu. Jag är stel som en...stor stock. Vad är då optimalt om inte yoga? Jag öppnade balkongdörren, tände ljus och körde lite poweryoga på datorn. Eller jag låg på golvet och krängde, men instruktionerna kom via skärmen. Funkar faktiskt jättebra. Nu känner jag mig harmonisk (och lite smidigare) för en fullspäckad dag på jobbet. Mer yoga åt Ellinor.

måndag 27 juni 2011

Härligt Liv

Innan jag defintivt går och lägger mig ville jag ha lite frisk luft, annat än från balkongen. Jag gick och satte mig på en klippa vid vattnet. Vad härligt det är - livet. Nu kan jag sova.

Amerikanskt Besök

Hade ingen större lust att göra något efter jobbet i dag, trots det fina vädret. Jag ville bara hem och fixa i ordning lite i lägenheten. Nu är det över en vecka sedan jag var hemma igen. Jag tog en sväng på stan och hittade två klänningar som jag tyckte att jag behövde, sedan åkte jag hem.

Jay skulle kommit i kväll. Han ska låna min soffa några nätter. Han springer runt och har det gott i Stockholm på dagarna. Lite business har han också här. Han ska även med mig ut och springa. Alla är så rädda för att springa med mig. Jag förstår inte varför, jag springer ju inte ens snabbt. Nu insåg Jay att det skulle bli för sent innan han kunde komma i kväll för han är på någon middag, så han kommer i morgon istället. Skönt, då kan jag gå och lägga mig tidigt. Jag ställer undan vinaren igen och bäddar sängen med rena lakan.

söndag 26 juni 2011

Skam Transformator

Det är bara fantasin som sätter gränser. Det även bara vi själva som sätter gränser för oss själva. Vi hittar på problem och ser hinder som egentligen inte finns. De fanns ju inte där förrän vi uppfann dem. Så enkelt och ändå så komplicerat, för vissa.

Bye Bye

En sista fika i hemtrakterna hanns med innan färden påbörjades mot Stockholm. Det coola haket var stängt i dag så vi fick inta det mysiga. Tydligen hänger alla utom vi vid kusten den här helgen. Jag själv tycker att det har varit ganska skönt men en halvlugn midsommar.

Vi tog en promenad i Stadsparken innan jag begav mig. Har varit en jätteskön helg med lagom mycket fest. Vilat en hel del också. Det var längesedan jag sov så mycket. Mycket välbehövligt, jag är dålig på det annars. Med laddade batterier ser jag fram emot några fullspäckade veckor till fram till semestern.