Rättigheter Som Extra Stor

Det är inte bara vi som ska ha barn i år. Det verkar vara värsta babyboomen. Förutom mig ska visst Therese Alshammar och Susanna Kallur också föda barn. Vi får se vem som föder Sveriges nästa stjärna?

Vad jag har förstått så har vi gravida kvinnor en del rättigheter som andra inte har. Vi har rätt att vara otrevliga när hormonerna simmar, vi har rätt att gå före i kön, alltid sitta ned på bussen/tunnelbanan, låta vår partner sköta allt praktiskt, få massage varje dag, äta vad som helst och vi behöver absolut inte röra på oss mer än nödvändigt. Vissa saker är absolut befogade, men jag instämmer inte i det mesta.

Jag är inte höggravid än på ett tag men ibland önskar jag att jag också fick sitta ned på tunnelbanan. De dagar jag har extra ont i ryggen. Men kom igen, jag är ju inte sjuk bara för att jag är gravid. Jag må vara lite klumpigare och mer orörligare än vanligt, men det är bara att göra saker lite långsammare. Bära tungt ska man inte heller göra, något jag tog till mig lite för sent.

Ibland gör det ont när det drar ihop sig inne i magen, men det är ingen ursäkt för att vara otrevlig mot andra människor. Det är oftast bara ett tecken på att allt är som det ska, att det växer där inne.

Vi gravida kvinnor ska vara glada och tacksamma för att vi är gravida. Det som händer därinne och det som ska komma ut är (har jag hört) det mäktigaste vi kommer att vara med om. Det är värt lite skavanker här och där i några månader. Det gäller bara att påminna sig själv om det när det gör ont och är tungt och jobbigt.

Min Andra Familj

Ibland har jag svårt att hänga med i hur fort tiden går. Det var ju inte längesedan jag gick i skolan och längtade efter att ta studenten för att äntligen få ge mig ut i världen.

Jag stack till USA direkt. Jag var au-pair i ett drygt år och det är än idag det häftigaste jag har gjort hittills (ej inräknat att vara gravid). Jag lärde mig den amerikanska kulturen utan och innan eftersom jag bodde i en helamerikansk familj och, sånär som på en svensk, bara umgicks med amerikaner. Det var en bra tid och jag levde verkligen livet. Reste så mycket jag kunde och testade mina gränser i allt.

När jag kom hem därifrån kändes Sverige litet och tråkigt. Jag kom att åka tillbaka till det stora landet där borta många gånger i olika omgångar och jag känner fortfarande en abstinens efter att vara där ibland. Trots det trivs jag jättebra i Sverige nu och det är nog ändå här jag vill bo, nära familj och de närmsta vännerna.

Jag fick precis ett mail från min gamla au-pairpappa, det var därför jag blev lite sentimental. Vi håller fortfarande regelbunden kontakt. Vi mailar i princip varje vecka och om det går längre däremellan är det mig det beror på. Jag kommer alltid att ha en extra familj där borta. Nästa gång de kommer till Sverige är när jag gifter mig. Vi får se när det blir, nu kom det ju något emellan.

Jag gjorde ju gelnaglar för några veckor sedan. Nu vill jag få bort det. Det går inte. Sitter som sten på naglarna. Jag har försökt allt. Nu är det jag som går tillbaka till salongen så att jag kan få tillbaka mina vanliga naglar.

Röd Som En Reka

Jag var på ett Indoor Walking-pass, crosstrainerns motsvarighet till cykelns spinningpass. Det är precis lika jobbigt som det sistnämnda men man jobbar med armarna också.

Efteråt var jag röd som en överkokt räka i ansiktet. Ändå tog jag inte ut mig (man ska försöka hålla pulsen nere när man är gravid).

Nja, jag föredrar nog konditionsträning utomhus i friska luften i första hand.

Perception

Jag lunchade med min gamla roomie från studietiden i Jönköping idag. Efteråt satt jag kvar och jobbade och helt plötsligt insåg jag att det var gravida kvinnor och barnvagnar överallt. Det kändes som att jag hade hamnat i fortplantningens Mecka.

Det var antagligen inte fler barnvagnar där än någon annanstans, men det var det enda jag såg. Det är häftigt hur man helt ändrar fokus i vad man uppfattar och inte, beroende på vilket stadie man själv befinner sig i.

Bull-Träning

Det är en del som har tyckt till om min träning nu när jag är gravid. Det kan tydligen vara "farligt" att röra på sig mer än medelsvensken när man har ett liv som växer i magen.

- Längdskidor är inte bra, det sliter på bäckenet.

- Men hur kan du springa med en bebis i magen?

- Simning är det bästa, det mår bebisen bra av också.

Jag lyssnar inte på andras råd när det gäller träning just nu, jag suckar mest. Jag känner min kropp väldigt bra vid det här laget och skulle inte träna om jag kände att det var skadligt på något sätt. Jag har samtidigt fått pepp av andra träningsglada människor som har fött barn och som tränade ända fram till förlossning.

Det bästa rådet har jag fått från kiropraktorn jag går hos nu. Hon blev jätteglad när jag sa att jag fortfarande löptränar.

- Det som känns bra är bra, för både dig och bebisen. Lyssna på din kropp.

Det sista här har varit mitt motto hela tiden och än så länge har allt jag har gjort känts bra. När jag var komatrött och hade lågt blodtryck i början (vilket inte är farligt, man är bara trött och yr) var det enda som fick mig att vakna, att ge mig ut och springa eller gå till gymmet. Jag har mått jättebra och inte haft ont någonstans. Tills nu.

Jag fick ont i ryggen i julas. Det kom bara när jag satt stilla. Då hjälpte det att ta en promenad eller en löpunda för att få bort det. Förra veckan kände jag dock att det gjorde jätteont och att det började sprida sig ner i benet när jag sprang. Sjukgymnasten sa att det bara var en rejäl sträckning. Alltså inget farligt för magen men det är ändå en svit av att vara gravid, belasta kroppen annorlunda samt att jag har blivit tyngre än vad min rygg är van vid.

Det kan vara så att jag igår sprang min sista runda för ungefär ett halvår framöver. Om så är fallet så är jag tacksam för att jag kunde springa så här långt in i graviditeten och dessutom var det i bästa tänkbara väder. Från och med nu får det bli stavgång och gymträning. Och jag får väl klämma mig i den där baddräkten också då.

Cravings

Att ha speciella craving som gravid är ju känt. Om jag har några? Typ. De har dock varierat. I början ville jag bara dricka ProViva-juice. Det har jag aldrig gjort förut. Sedan var det mjölk. Sedan bröd i allmänhet och surdegsbröd i synnerhet. Sedan ville jag mest äta pasta till middag. Ett riktigt kolhydratssug alltå. Sötsaker har jag också unnat mig en del. Gärna choklad och glass.

J fick en mindre chock när han öppnade frysen härom dagen. Jag hade varit och handlat och fyllt upp frysen med glass i alla former och smaker. Man vet ju aldrig vilken man blir sugen på.

Som tur är har jag inte gått upp så mycket i vikt som man skulle kunna tro av bilden att döma. Jag har ju trots allt tränat under tiden. Annars hade jag nog inte haft det här kolhydratssuget heller. Kroppen säger bara till lite extra noga vad den vill ha nu.

Att Vara Gravid

Jag är inte direkt den som är rädd för saker här i livet, men en sak har jag alltid fruktat: att vara gravid och föda barn. Jag vet inte exakt varför? Antagligen för att det händer så mycket med kroppen som man inte kan styra och sedan för att själva förlossningen är läskig.

Inte en enda gång under tiden som jag har varit gravid nu har jag varit rädd för varken själva graviditeten eller inför förlossningen. Det som händer med kroppen är häftigt. Ett mirakel faktiskt. Själva förlossningen kommer jag att de fram emot när den närmar sig just för att jag ska föda ett barn. Vårt barn.

Man har ju alltid hört att man mår illa när man är gravid, särkilt i början. Jag har inte mått illa på det sättet en enda gång. Att jag inte tycker om vissa saker för tillfället och har cravings efter andra är en annan sak, men jag har sluppit illamåendet och kräkandet.

I början av graviditeten var jag sjukt trött. Det visste jag inte om, att det är lika vanligt att vara trött som att må illa. Jag var tvungen att sova flera timmar på dagarna och sedan sov jag gott på nätterna ändå. Jag kände mig drogad av trötthet. Skönt var det när det gick över i andra trimestern. Sedan har jag nästan haft överenergi. Som vanligt med andra ord. Det sägs att tröttheten kan komma tillbaka i tredje trimestern, något som jag faktiskt börjar känna smyga sig på nu när jag närmar mig den perioden.

I övrigt är det bara väldigt mysigt att vara gravid. Det är häftigt att känna och se utanpå magen hur bebisen sparkar där inne. Förra veckan var vi och lyssnade på hjärtljuden och då blev vi nästan tårögda. Hade jag inte haft så ont i ryggen så hade jag undrat om det inte är en större påfrestning för kroppen än så här att bära på ett litet liv?

Eftersom jag har tränat i hela mitt liv så har jag fortsatt med det som vanligt. Jag springer (joggar) fortfarande, styrketränar, yogar och åker längdskidor medan snön ligger kvar. Snart kommer jag nog få byta ut löpningen mot stavgång för jag känner att det trycker på nedåt och jag vill inte få foglossningar i onödan. Det känns också i benen att jag väger några kilo mer än vanligt.

J säger att mitt humör är som vanligt och att jag inte alls har de här humörsvängningarna som man hör vissa får. Nu är ju jag väldigt jämn i mitt humör i vanliga fall och jag har inte känt någon anledning att bli arg och bitchig bara för att jag är gravid. Däremot är jag mycket känsligare. Nu kan jag börja gråta om jag ser en sorglig film, något som jag aldrig har gjort förut.

Till alla som eventuellt känner en rädsla för att bli gravida och föda barn, det finns verkligen inget att vara rädd för. Tvärtom, det kan vara den mysigaste perioden i ert liv. Under förutsättning att ni mår bra vill säga. Ett tips där också. Det finns inget som är viktigare att prioritera än sig själv när man är gravid. Det är inte värt att jobba för mycket eller vara Fröken Duktig någonstans. Att ta hand om sig själv och låta sig själv ta det lugnt är det allra viktigaste. Det går om man anstränger sig.

Solskens-Åk

Idag vaknade vi upp till en klarblå himmel. Det blev senare en underbar mil i skidspåret. J åkte ytterligare en mil medan jag låg på en bänk i solen och solade. Okej, jag sov. Trött efter skidåkningen. Jag är inte riktigt mitt vanliga jag vad gäller fysisk aktivitet. Kanske inte så konstigt?

Söndags-Middag

I eftermiddag och kväll har vi varit på middag, bland annat med den här tokstollen. Jag hoppas att vår lilla/lille blir en lika härlig unge.

Bandy-Debut

Igår var jag på bandy för första gången i mitt liv. Många hockeymatcher har jag sett, men aldrig bandy. Hammarby möte Broberg i kvartfinal. De vann så klart och gick vidare till semi.

Det var kul att se på bandy och jag tyckte nog att jag hängde med och såg bollen ganska bra. Det var lite kallt men det löste jag med varm choklad. Jag skulle vilja spela bandy någon gång. Ser mycket lättare ut än hockey då de slipper alla tunga skydd.

Barnvagnsblogg

Det finns faktiskt bloggar om att välja barnvagn. Helt otroligt men jättebra. Jag letar mest efter argument för min favorit. Vad tror ni om dessa?

Välja Barnvagn

Det finns tydligen få ämnen som engagerar så som att välja barnvagn. Det är ju en värld som alla som har eller som ska ha barn, måste sätta sig in in. En del vill inte alls lägga pengar på en barnvagn och köper begagnat. Jag själv känner att det är viktigt (mest för mig själv) att ha en praktisk och fin (och ny) vagn. Jag ska ju leva med den här varje dag i flera år nu. Då vill jag tycka om den. Bebben could väl care less?

Jag har börjat sätta mig in i barnvagnsdjungeln först nu. Har inte tittat alls mycket på bebisprylar än men nu börjar det bli dags om man ska slippa stressa runt höggravid och fixa med allt. Det finns verkligen hur många olika typer av barnvagnar som helt. Ska man ha en kombivagn redan från början med både ligg- och sittdel? Vilket chassi ska man ha? Svängbara eller fasta hjul? Det lättaste att välja blir nog färg.

Jag har hittat en favorit, en Emmaljunga (se ovan). Den är inte dyrast på marknaden men absolut inte billig. Det jag gillar med den är att den är rejäl och att allt ingår. Till och med myggskydd om så skulle behövas. Chassit är rejält och kan till och med följa med ut på golfbanan (ett krav från min andra hälft). Då blir det inte svängbara hjul men å andra sidan får man starka armar.

Först var jag bestämd med att jag vill ha en svart vagn, men när jag var inne i en barnvagnsbutik härom dagen hittade jag den här i black denim och blev kär. Vi får väl se om jag får med mig motståndarlaget i det här för det är inte helt självklart att lägga närmare en halv månadslön på en barnvagn.

Tillökning

Jo, det är så här, att vi ska ha tillökning i vår lilla familj. Innan sommaren är här har vi en liten bebis. Jag är snart inne i sjunde månaden, vilket känns helt galet. Det har gått så fort, samtidigt som jag nu har haft något som växer inne i min mage sedan i september förra året.

Det verkar vara en rastlös liten Karate Kid som ligger där inne. "Hen" sparkar på ordentligt emellanåt, men på ultraljudet som vi gjorde i början av januari låg den lugnt och stilla i en skön yogapose, i profil med fötterna över huvudet.

Hur känns det då? Helt fantastiskt verkligen. Jag har mått väldigt bra genom hela graviditeten och kunnat träna, nästan som vanligt. Självklart har jag dragit ner på tempot. När jag "springer" så är det i joggtempo och på gymmet anpassar jag övningarna efter vad jag kan göra. Inga situps direkt.

Det är riktigt skönt att vara sin egen chef nu. Det bidrar helt klart till att jag mår så bra. Jag kan vila när jag är trött, jag har tid att motionera och jag ser till att få frisk luft varje dag.

Att inte dricka alkohol har inte varit något problem. Jag är aldrig sugen på det. Kaffe dricker jag 2-3 koppar i veckan och aldrig på morgonen. Illamåendet har jag som sagt klarat mig undan men det är klart att smak- och luktsinnet har förändrats. Saker som jag tyckte om och åt varje dag innan kan jag inte ens tänka på nu, och vice versa. Vidare äter jag verkligen det kroppen säger åt mig att äta. Ibland är det ett äpple, ibland en glass. Jag äter definitivt mer kolhydrater nu, för att min kropp vill ha och behöver det. Jag har till och med ätit semlor i år och jag har aldrig tyckt om semlor förut. Jättemärkligt och roligt.

Den största förändringen är såklart mental. Det sägs att en kvinna har en större hormonförändring inom de här nio månaderna än hon har resten av livet, inklusive puberteten och klimakteriet. Ni som har varit eller är gravida vet vad jag menar. Det är också en stor förändring att vänja sig vid tanken på att man snart ska viga livet helt och hållet åt en annan människa. Jag menar inte att mitt eget liv kommer att ta slut och att mina egna drömmar och mål kommer att läggas ned, men jag kommer aldrig någonsin att vara ensam igen och jag kommer ha en person som är helt beroende av mig i några år.

Så, nu vet ni detta. Det är inte så att jag egentligen har velat vara hemlig med det, men innan alla kritiska perioder var över och vi hade fått se det lilla livet på ultraljudet var det bara de närmsta som visste. Nu kan hela världen få veta.

Jag är lycklig. Lyckligare än någonsin.

Anger Management

Jag hade tänkt ta det lugnt och vila från träning idag men när jag kom hem så var jag så arg. Jag behövde få ut mina aggressioner så jag sprang en runda.

Att springa uppför Hammarbybacken är riktig anger management. Och mjölksyra. Liksom förra gången så gick jag uppför halva. Och ilskan försvann när jag nådde toppen.

Bra För Själen

Det här med att äta mindre kolhydrater den här veckan går sådär. Det kändes som en bra idé på vägen hem från Italien när man var fullproppad med pasta och bröd, men nu när jag inte äter sådant hela tiden ändå känns det onödigt att bry sig.

Efter lunch med F har jag intagit Espresso House längst ner i NK-huset. Jag skulle bara köpa en kaffe men så såg jag att de hade semlemuffins. Hallå, perfekt ju. Man slipper all sliskig grädde (som mest växer i munnen på mig) och får det goda med kardemummabulle och mandelmassa.

Förlåt alla LCHF-gudar där ute, men det här är faktiskt bra för själen.

Hotellet

Här är förresten hotellet där vi bodde. Kan verkligen rekommendera det. Perfekt läge och fräscha, moderna rum.

Mysigaste Staden

Det jag gillar allra mest med Rom är att det är så fint och mysigt överallt. Kolla in dessa gränder. Gamla stan överallt liksom.

Vatikanen & Peterskyrkan

Sista dagen gick vi till Vatikanen och till Peterskyrkan. Det här var länge världens största kyrka och besöks dagligen av ca 20 000 pers. 

Precis när vi skulle gå in i kyrkan kom ett stort, mörkt moln och lade sig över kyrkan. Vet inte riktigt hur man ska tyda det?