Handboll

Det var längesedan jag var på elitseriehandboll men igår kväll var det dags. Hammarby är i slutspel och tog emot Lugi hemma. Lugi vann ju serien och de var ett snäpp bättre. Eller deras målvakt var bättre än Hammarbys, det var det som avgjorde.

Det var i alla fall kul att se en match. Jag spelade ju själv från att jag var 6 år upp till högstadiet. Sedan var fotboll och hockey roligare.

Gravid-Fika

Träffade en kompis igår som väntar barn exakt en månad före mig. Hon bodde i USA fram tills för någon månad sedan så det var intressant att höra hur hennes graviditet där hade varit med läkarbesök och så vidare. Det verkar helt klart vara mer kontroller där. Hon var chockad över hur lite kontroller vi går på i Sverige.

Hur som helst så var det jättemysigt och skönt att ha någon att prata med som är i ungefär samma situation. Det uppstår ju en del tankar som man inte kan dela med varken sin partner eller andra vänner som inte är gravida.

Första Plagget

Igår köpte jag första "klädesplagget" till bebben. Vi vet ju inte om det är en flicka eller pojke där inne och i det här fallet är det tur för herregud vad söta bebiskläder det finns. Annars hade jag säkert köpt hur mycket som helst. Nu kommer jag istället att köpa minsta möjliga nödvändiga och istället köpa mer när bebben är född. Tyvärr är bebiskläder fortfarande oftast rosa eller blå, med blommor eller bilar på.

V 30

Jag har precis gått in i graviditetsvecka 30. Tredje trimestern nu alltså. Jag har två olika gravidappar som båda faktiskt är väldigt bra. De stämmer bra överens med vad som händer både med barnet och med min kropp.

Jag visste redan att jag har 50% mer blod i kroppen än normalt men jag visste inte att mina lungor tar upp 20% mer syre. När J och jag var ute och gick i skogen i helgen blev jag jätteandfådd och fick mjölksyra i hela kroppen när jag gick uppför branta backar. Här fick jag förklaringen. Bebben har också börjat trycka väldigt mycket nedåt i magen och den sparkar upp mot revbenen. Allt är som det ska med andra ord.

Jag mår fortsatt bra. Lite lätt illamående ibland. Det värsta är ryggen, den är inte rolig. Ska till sjukgymnasten imorgon och få med mig en TENS-maskin hem. Ska bli skönt.

Det som har kommit tillbaka nu också är tröttheten. Det räcker att jag lägger mig ner på soffan så somnar jag direkt, vilken tid det än är på dygnet. Bara att gilla läget. Jag har ju då turen att kunna vila när jag är trött. Idag till exempel jobbar jag hemifrån. Jag ska iväg in till stan om en stund men då har jag kunnat ta det lugnt på förmiddagen. Jobbat med datorn i knät. Jag beundrar verkligen gravida som jobbar heltid och som måste vara på en arbetsplats 8 timmar om dagen.

Mera Stavar

Jag hade planerat en riktig hårdjobbardag idag men min rygg satte stopp för det. Klarade bara att sitta vid datorn fram till två, sedan hade jag kramp i hela ryggen. Åkte hem och gav mig ut på skogspromenad med stavarna istället. 

Det hjälpte. Krampen försvann. Tråkigt bara att jag inte ska kunna sitta på en stol och jobba. Jag gör ett litet tappert försök nu ikväll men annars för jag hoppas på bättre lycka med ryggen imorgon.

Dagens Arbetsplats

Jag har intagit en skön arbetsplats för några timmar. Tänkte bara köpa en smörgås och en kaffe men det slank visst ner en bulle också. Det var bebben som ville ha den. Jag fick en spark rätt upp i revbenen så jag tolkade det som att den också ville ha något.

Påsk & Plusgrader

Det är inte ofta jag har morgonmöten nu för tiden men idag var en sådan dag. Skönt att komma upp och komma igång tidigt.

På kontoret där jag var hade de redan börjat fira påsken, med världens största påskägg. Man kan tro att jag som är gravid skulle gå igång på det men jag är egentligen inte så mycket för smågodis. Det kommer nog bli godsaker så det räcker och blir över i påsk ändå, så jag avstod. Lite väl tidigt på morgonen också.

Jag tog vårjackan på mig när jag gick i morse och lagom till efter mötet var minusgraderna borta och solen sken så jag till och med fick ta på mig solglasögonen.

Mys-Söndag

Söndagen gick i mysets tecken. Tog det lugnt på förmiddagen och gick sedan en stavpromenad i skogen. Det är verkligen vårkänsla i luften nu. Bort med snön bara.

Sedan hörde jag att det är våffeldagen imorgon (25 mars) och blev sugen på våfflor direkt. Ni ska veta att jag inte har ätit våfflor sedan jag var liten. Bara tanken på våfflor har alltid gjort mig illamående. Det här är en gravidgrej, att jag tycker om det nu. Precis som semlor.

Sagt och gjort. Världens bästa J tog med mig på en brunch så att jag fick mina våfflor. Sedan följde han även med mig till IKEA för jag ville kolla vad det fanns för bebisgrejer där. Jag hoppas att alla har en lika bra kille och framtida far till sina barn som jag.

Tyvärr föråt jag mig på våfflor igår så jag är nog nöjd till nästa graviditet. Min stora våffeldag kommer för alltid att vara den 24 mars.

Teater

Efter middagen gick vi på teater. Jag har varit på teater typ en gång förut i vuxen ålder men nu spelade en familjemedlem så därför var det extra kul.

Riktigt bra föreställning måste jag säga, gå och se den om ni kan.

Lyx-Lördag

Lördagskvällen var jättemysig. Först bubbel (kaffe till mig) på Grand Hotel och sedan supergod mat på B.A.R.

Magen i v 29

Magen växer fort nu. Ändå är den ganska liten mot andras som är i samma vecka. Jag själv tror att min bebis ligger ganska långt bak och att det är därför jag har så ont i ryggen. Det är min teori.

Jag har bara gått upp ca 5 kilo, trots att jag äter verkligen allt. Jag "passar på" som man säger. Men så tränar jag ju också, så det kanske går på ett ut?

Jag tränar inte för att hålla nere vikten på något sätt. Jag tränar för att fortsätta vara stark, för att jag mår bra av det och för att det är roligt. Men jag måste säga att jag saknar löpningen, redan. Trösten är det som väntar om ca 10 veckor. Som vi längtar.

Soool

En härlig stavpromenad blev det. Jag fick till och med lite färg i ansiktet.

Miiinus

Jag har börjat tycka lite illa om det där sträcket före tian. Vill ha plusgrader nu så att jag kan ha min vårjacka och gympaskor. Allt skulle bli lite lättare då, bokstavligt talat.

Snart ska vi i alla fall trotsa kylan och ge oss ut på en stavpromenad. I eftermiddag och kväll ska vi fira ett födelsedagsbarn med restaurang och teater. Ser fram emot en kulinarisk och kulturell lördag med trevligt umgänge.

Äntligen

Och så kom den till Sverige till slut - jordnötsglassen. Eller peanut butter cup för att vara mer exakt. Jag är helt galen i jordnötssmör (förutom nu när jag är gravid, då kan jag inte äta vanligt jordnötssmör alls utan mår illa bara jag tänker på det). Men vanliga jordnötter går bra (den enda typ av nötter jag får ner för tillfället) och choklad och glass går väldigt bra.

Jag längtar tills ikväll då jag ska testa den här. Yum!

Värme i Kylan

Jag fick tag i de biljetter jag ville ha. Jippie. Nu sitter jag och värmer mig med varm choklad för att få igång blodcirkulationen så att jag kan fortsätta jobba.

Hammarby Fotboll

J är Hammarbyare sedan födseln. Jag tycker att det är kul med fotboll. Vi bor i Hammarbytrakterna och därmed får väl jag också hålla på Hammarby nu. Jag har lärt mig det senaste året att det handlar egentligen inte så mycket om fotbollen, utan om gemenskapen. Jag har inte riktigt förstått den än, men jag är på väg.

Igår var det försläpp på lösbiljetter till de sista matcherna på Söderstadion, sedan rivs den i sommar. Jag försökte inte ens köpa biljetter igår, folk hade köat i timmar. Däremot gick jag dit imorse. En halvtimme stod jag och köade i svinkall vind.

Borås-Besök

Jag har haft besök de senaste dagarna. Alltid lika trevligt. Vi har mest fikat och faktiskt jobbat. Det går att kombinera nytta med nöje när man är egen. Man bestämmer själv över sin egen tid.

30-Årskris # 2

Sysselsättningen är hög för mitt lilla företag nu. Känns lite tråkigt att inte kunna satsa fullt ut eftersom jag bara ska jobba max 3 månader till. Tråkigt på ett bra sätt så klart. Inget är ju viktigare och mer betydelsefullt än det som ligger i min mage.

Jag läste en artikel i Metro härom dagen. Det stod om Jennie som är "bussig mot sig själv i karriären". Min så kallade karriär är faktiskt den största "krisen" jag går igenom just nu. Jag, och andra, har ju som sagt alltid sett mig som en karriärtjej. Jag hade höga mål med mig själv också. Ända tills för ett och ett havt år sedan. Det var då jag tappade lusten och min annars inbyggda drivkraft att kämpa. Många faktorer spelade in, inte minst att jag hade en chef som inte såg, tog tillvara på och uppskattade min kompetens.

Jag som är otroligt prestationsfokuserad har också alltid värderat mig själv efter vad jag presterar. Om jag inte har presterat bra en dag så har jag känt mig ganska värdelös, och vice versa. De dagarna jag har gjort bra ifrån mig jobbmässigt så har jag varit superlycklig. Helt fel egentligen.

Man skiljer ju på självkänsla och självförtroende. Man brukar säga att självkänsla handlar om vilken syn man har på sig själv, medan självförtroende mer handlar om vad man tror att man kan prestera. Jag har alltså för det mesta haft väldigt bra självförtroende medan självkänslan har varit sämre. Det här måste jag jobba med, att komma ifrån. Jag behöver inte alltid prestera för att vara bra.

Tyvärr tror jag att jag är långtifrån ensam att känna så här. Jag har alltid haft mer och mindre högpresterande människor runt mig och då är det lätt att ryckas med. Nu, när jag fick nog för ett tag sedan, tog ett break och startade eget har jag fått ett annat perspektiv på att jobba och göra karriär. Det är inte så viktigt längre. Snart ska jag enbart fokusera på att vara mamma, det kommer bli den största utmaningen jag har stått inför. Då ska jag släppa allt vad jobb och karriär heter. Jag kanske har kvar något litet uppdrag om det funkar, men i så fall för att jag vill. Annars har jag bestämt mig för att börja om från 0 om ett år och göra det jag känner är rätt då.

30+ kommer bli bra, det vet jag. Bäst.

Styrke-Pass

Min telefon säger till mig ibland att hålla igång. Inte för att det behövs men idag kom det passande när jag precis hade kommit in på gymmet.

Jag körde styrka. Det känns bra för kroppen. Jag kan anpassa träningen helt efter dagsformen vilket behövs nu. Det trycker och klämmer liksom som det inte brukar göra i vanliga fall.

Tredje Trimestern

Jag var uppe tidigt i morse och knatade i snön för ett besök hos kiropraktorn. Hon frågade hur jag mådde och jag berättade då att jag har börjat må lite illa. Hon tyckte att det lät konstigt att jag har börjat må illa nu när jag inte har gjort det förut och ville då inte behandla mig förrän jag hade varit hos barnmorskan och tagit prover. Så jag fick gå därifrån utan behandling. Då kunde jag ju sovit en timme extra.

Idag gick jag in i v 29 och därmed tredje trimestern. Jag hade ett besök hos barnmorskan vid lunch och då tog hon prover. Det var inget konstigt alls och hon tyckte att jag ska börja äta något litet innan jag går och lägger mig för att inte ha lågt blodsocker på morgonen. Det kan motverka illamående. Jag ska ge det ett försök.

Illamående

Den senaste veckan har jag börjat må rejält illa på morgonen. Inte så det kommer upp något, det brukar hjälpa att ge sig ut i friska luften. Det är alltså så här det känns?

Idag är inget undantag. Jag orkar inte ens sitta upprätt och jobba så jag har intagit soffan. Har en del att göra vid datorn.

I eftermiddag ska vi på öppet hus på den förlossningsavdelningen där vi tror att vi vill föda. Om jag hinner så ska jag ta en promenad dit. Just nu känns det verkligen som att det behövs.

SM-Guld

Igår var det, som ni säkert inte har missat, SM-final i bandy. Jag får numera kalla mig ett Hammarbyfan (alla i min omgivning är det och jag bor i de trakterna) så att vara på Friends Arena och heja fram Hammarby till guldet kändes självklart.

Vi laddade med brunch i Hammarby Sjöstad och försökte sedan hinna med det abonnerade tåget till Solna. Vi kom för sent och tåget var fullt och tog istället den vanliga pendeln. Vi hann före supportertåget vilket nog var tur då de small av bengaler direkt. Känns väl inte helt bra att andas in sådan rök nu.

Det var min andra bandymatch live någonsin och jag måste säga att jag gillar det. Det är hockey utan tacklingar, med boll och på en större plan. Hammarby tog ledningen direkt och redan innan fem minuter hade gått ledde de med 3-0. Sandviken gav dem en rejäl match men i slutminuterna drog Hammarby ifrån och vann med 9-4.

SM-guld, SM-guld, SM-guld.

D-Vitamin

Det är lätt att klaga på kylan nu när mitten av mars är passerad och våren lyser med sin frånvaro. Jag vill också ha varmare väder för jag får inte plats i min vinterjacka längre.

I helgen var det ändå svårt att klaga. Så underbart solsken. Vi tog stavarna med oss och gick ut på isen för en promenad. Vi ska investera i långfärdsskridskor men det får bli nästa vinter.

En lugn lördag blev det. Skönt.

30-Årskris # 1

Igår kväll satt jag och en jämnårig vän och pratade. Hon fick se min mage och sa att hon känner sju andra som är gravida just nu. Själv är hon singel och undrar om det är ett tecken, att det är dags för henne att träffa någon också?

Jag har också funderat mycket på vad som händer nu. Inte på hur min civilstatus ska utvecklas, den har utvecklats fort nog det senaste året. Det går ju ät rått håll om man säger så. Däremot har jag funderat över mitt liv i övrigt. Vad jag gör nu, vad jag vill göra sen? Vilken riktning livet ska ta helt enkelt. Det fick mig att komma på en del ämnen att skriva om här. Det handlar om någon form av 30-årskris. Inte en dålig sådan, utan mer en sund sådan som handlar om mina funderingar över livet just nu. Here we go.

Andra människor ser nog mig som en karriärstjej. Jag förstår det. Jag har alltid varit väldigt fokuserad på min egen framgång, både i skolan och det som har kommit efter. Jag har hela tiden velat utvecklas, lära mer, göra bättre, nå längre, komma högre. Tills nu.

Vi pratade om det igår också. Förra sommaren var jag hemma hos mina föräldrar och rensade bland en massa skolböcker. Jag hittade en skoldagbok från när jag var nio år där vi svarade på frågan "Det här gör jag när jag är 40 år". Jag svarade att då bor jag i New york med min man och mina två barn och jobbar på en bank. Jag visste redan då, sittandes i en liten stad i Västergötland där alla känner alla, att jag ville ut i världen, att jag ville utbilda mig och få ett bra jobb, att jag ville något mer.

Att bankvärlden inte var något för mig insåg jag redan på gymnasiet. Jag hatade siffror. Jag hittade vad jag verkligen var bra på och fokuserade på det istället, stack från den lilla staden så fort jag kunde, ut i världen, utbildade mig och reste runt och jobbade och utvecklades så mycket jag bara hann med de följande tio åren efter studenten.

Jag har lärt mig mycket, jag har träffat underbara människor, jag har sett platser, jag har gjort roliga saker. Att ge mig iväg sådär är det bästa jag har gjort och jag ångrar ingenting. Men det fanns något som jag aldrig hittade där ute. Trygghet och ro. Jag hittade aldrig något som gjorde att jag ville slå mig ner och nöja mig. Jag fortsatte att söka och det blev jobbigt i längden. Det hade gått tio år och jag bestämde mig för att sakta ner. Jag flyttade hem till Sverige, tog ett fast jobb, köpte lägenhet och investerade i att hitta en fast punkt. Gav till och med pojkarna en chans, nu när jag visste att jag skulle stanna på ett och samma ställe.

Inget gick som jag hade tänkt mig. Jag träffade fel killar, fick fel chef och började nog sakta men säkert närma mig en 30-årskris. Vem var jag, vad ville jag, vart skulle jag nu? Jag ignorerade de här tankarna, för nu hade jag ju bestämt mig för att nöja mig.

Så, när jag var som mest förvirrad inombords, träffade jag J. Det var i en period då jag var fast besluten att inte träffa någon, för jag ville hitta mig själv först. Det sa jag till honom men han gav sig inte. Saken var också den att jag kände direkt att när jag var med honom så började jag göra just det - hitta mig själv. Jag vågade komma ur det hårda skalet och faktiskt blotta mig. J fick mig att inse vad livet faktiskt handlar om. Det handlar inte om att jobba sig till erkännande. Att bara bli bedömd på sina prestationer.

Han tycker om mig för den jag är, inte för det jag gör.

To be continued...

Frisk Luft = Bästa Medicinen

Jag hade tänkt gå till gymmet igår men med lite huvudvärk och illamående (ja helt smärtfritt är det inte alltid med hormoner som sprutar) kände jag att en promenad skulle sitta bättre. Jag tog med mig stavarna och gick över Hammarbybacken.

Upp över Hammarbybacken och ner igen ja. Inte så bra idé. Tänkte ju inte på att det skulle vara is på marken. På uppvägen gick det bättre då solen hade legat på hela dagen. Nervägen var skuggsidan och stundvis åkte jag skridskor ner. Kul, men inte så bra. Jag nöjer mig med att gå runt backen nu tills snön är helt borta. Bra höjdskillnad blev det i alla fall och huvudvärken och illamåendet försvann någonstans på vägen.

Det är helt fantastiskt att det går att bli av med smärta och obehagligheter helt utan värktabletter. Jag har blivit avgiftad från tabletter sedan jag blev gravid och jag tänker inte börja med det igen när jag inte är det längre. När jag har jobbat mycket och sovit för lite förut har jag tagit snabbvägen med Treo. Usch så dumt. Aldrig mer.

Insomnia

Jag drack en kaffe för att hålla mig vaken under filmen igår. Jag var inte ens nära att somna, inte ens när jag skulle sova sedan när vi kom hem. Senast jag kollade på klockan var hon 02.30 men ändå vaknade jag vi femtiden och somnade inte riktigt om igen. Märkligt.

Jag roade mig med att kolla temperaturen en gång i timmen. Tur att jag har en massa jobb idag som gör att jag måste sitta inomhus. Solen får skina på mig genom fönstret. Får se hur långt jag hinner med skrivandet innan jag somnar över datorn?