Familjen Normal?

Har jag berättat att varje söndag klockan nio på morgonen är det yoga som gäller hos familjen Bokedal? Eftersom vi redan var uppvärmda bestämde vi för att ta det idag istället, ute på gräsmattan. Överst ser ni LilSis göra hunden. Jag posar snyggt i mitten med trädet och nederst har ni min vackra far som gör en...vi kan kalla det björnen. Jag tyckte nämligen att han såg ut som björnen i Disneyfilmen "Brother Bear". Visserligen är det älgarna som yogar där men min far kan inte vara en älg. Möjligen en bisonoxe men så vitt jag vet så var det inga sådana med i filmen. Undrar vad grannarna tror om oss? Äntligen har de något att prata om! :)

Duracellkaniner

Egentligen skulle jag och Jenny åkt inlines i eftermiddags men hon bangade så jag drog med mig LisSis på en åtta kilometer lång löprunda istället. Jag kände mig verkligen som en duracellkanin när jag sprang. Benen bara gick och gick. Fast visst var det skönt att komma hem och slänga sig på gräsmattan.

Projekt LCHF

Förlåt kära vänner, det här håller på att bli en sån där matblogg eller bantningsblogg som så många har nu för tiden. Jag lovar, inget mer sånt här nu. Jag är bara så inne i mitt LCHF-projekt. Jag kan i och för sig förstå varför folk som bantar bloggar om det, för det hjälper en att inte ge upp. Man kan liksom inte fuska med gott samvete då. Själv är mitt mål inte att gå ner i vikt som sagt. Hmm, varför gör jag det då? Bra fråga. Jag måste hitta ett bra syfte för annars kommer jag inte kunna hålla det och sedan ett projektmål och även sätta en leveranstid. Jag återkommer efter viss kalkylering och planering. Hör hur skadad hon är av den här projektledningskursen. Eller är det bristen på kolhydrater i hjärnan?

Det kallas Kreativitet

Ska man jobba på Valborg eller inte? Jag valde att inte göra det, sov ut och gick sedan morgonpromenad med min moster. Härligt! Det var mer brunch time än frukost time efter det. Jag är faktiskt lite trött på ägg nu så jag satte igång fantasin och gjorde en carpaccio á la Ellinor. Rostbiff, aioli och parmesan över det. Är man inte påhittig så säg. Till det blev det turkisk youghurt med valnötter. Ljuvligt. Ingen annan som vill hänga på min lyxdiet? :)

Tårta på Tårta

Det är väl inga problem att hålla en diet när man är hemma eller kan ta med sig egen mat till jobbet/skolan, men hur gör man när man blir bortbjuden? Igår var det kalas i tårtans tecken. Först smörgåstårta och sedan jordgubbstårta. Eftersom jag visste att det skulle bli smörgåstårta så såg jag till att äta innan jag kom (ja jag är fast besluten att inte bryta det här lilla "projektet" som jag har gett mig in i). Jag blev inte ens frestad när de andra satt och smaskade i sig tårtbit efter tårtbit. Det är det här som är det bästa. Man är liksom alltid mätt så man är aldrig sugen på något. Än så länge går det bra.

Fisk, fisk och åter fisk

Jag hade inte med mig någon lunch igår (jag vet att jag har sagt att jag ska sluta äta ute, men jag är nog lite amerikaniserad trots allt) och ingen annan ville gå ut och äta så jag sprang till ICA och köpte denna delikata lunch. Varmrökt lax med skagenröra. Jag lider inte alls av den här LCHF-dieten. Tvärtom.

Welcome Home

Äntligen. Idag landar C i Sverige, livs levande om än något omtäcknad. Men hon lever. Ta aldrig livet för givet!

http://www.bt.se/nyheter/boras/borasare-i-svar-olycka-i-usa(1298113).gm

Svin-influensan

Var det inte just kramas man inte skulle göra i Mexico just nu? Det känns ju bra att veta att min bror har varit där en vecka nu och att han ska vara där en vecka till. Nej, inte så. Nu snackar vi snart pandemi. Mysigt. Nej, inte så.

Projektledning

Det är projektplanering för fulla muggar idag. Det är så kul det här med projektledning. Känns som att jag har hittat mitt "kall". Det finns ju ingen begränsning inom vilka områden man kan driva projekt så jag tror det är ett "jobb" som passar mig utmärkt. Egentligen har jag har varit projektledare hela livet, så långt tillbaka som jag kommer ihåg. Jag får en idé, lägger upp en plan med realistiska mål och genomför processen tills jag har nått mina mål. Om det nu inte kommer något annat i vägen, som till exempel en finanskris. Ibland händer det saker som man inte själv kan påverka och då är de bara att acceptera det och se möjligheterna i den rådande situationen. Kan vara tufft, men jag är en kämpe som inte ger upp i första taget. Se här på min fina mind map jag gjorde igår till projektet som vi håller på med nu. Stoltheten stiger.

Oops, eller?

Dagens snygging. Jag läser en kurs i projektledning och gör ett grupparbete med två fyrtioåriga kvinnor, vi kan kalla dem "P" och "Z". Vi satt och gjorde en riskanalys (vi hade ganska kul med den för övrigt) och sen skojade jag och sa nåt om att deras barn kanske ska räknas med som risker för vårt projekt. Då svarade P att "Jag har inga barn. Jag har aldrig velat ha några egna". Oj då, lite känsligt. Eller jag vet inte? Hur som helst. Senare när vi satt och fikade frågade Z om P hade någon sambo.
"Jadå" svarade P.
"Jaha, vad jobbar han med då?" fortsatte Z.
"Hon" sade P då, väldigt självsäkert.
Kort, pinsam tystnad...
"Ehm, jaha...javisst" fortsätter Z som om ingenting har hänt.

Det är just det här jag menar. Om det hade varit helt normalt det här med att vara homosexuell, eller bi eller you name it, då hade det inte blivit någon pinsam tystnad. Jag erkänner det. Och vi jobbar på som vanligt med vårt projekt. P är hur skön som helst.

Min Far?

Hur har det gått med min far och denna diet? Jag frågade idag om han hade läst igenom det jag gav honom igår.
"Ja" svarade han.
"Vad har du lärt dig då?" frågade jag.
"Att man får äta smör" svarar han och trycker i sig två ostmackor - utan smör!!!???
Ja, ni hör ju...

LCHF-lunch

Jag stod mig längre än vanligt på den frukosten och mellanmålet. En 9-15 dag i Borås och jag hann hem och göra en sen lunch innan jag knappt var hungrig. Det blev lax med äggröra gjorda på 4 ägg och mjölk (egentligen ska man ha grädde, så fet som möjligt, men vi hade ingen hemma) och ett glas mjölk. Till efterätt keso med valnötter. Om jag är mätt? Ja! Trött och sugen på kolhydrater? Absolut inte! Men så är det bara andra dagen också...

LCHF-frukost

Igår åt jag äggula för första gången sedan jag var liten. Jag tycker verkligen inte om det. Två kokta ägg, makrill i tomatsås, ett glas mjölk, keso och valnötter var min lunch. Jag började vid lunchen igår eftersom jag läste om HCLF först efter frukosten. Jag åt mina sista mackor på ett tag igår morse. Men faktiskt att jag tror jag klarar mig utan bröd. Jag kan alltid äta Yoghurt om det blir för mycket ägg. Värre blir det med frukt. Jag som älskar frukt!

I morse blev det två stekta ägg med hela gulan(!) stekta i riktigt smör, makrill i tomatsås, keso och en kaffe latte. Till kaffet i förmiddags åt jag en näve valnötter. Blev faktiskt inte alls frestad av min kompis som åt en kexchoklad. Jag knaprade stolt på mina nötter. Men så är det bara andra dagen också...

LCHF

Jag har länge försökt få min pappa att gå ner lite i vikt. Han är klart överviktig och kommer inte att få träffa sina barnbarn om han inte börjar bry sig snart. Peppar peppar. Hjärtinfarkt ligger liksom i släkten på pappas sida. Jag fick aldrig träffa min farfar. Jag läste igår på aftonbladet.se om den här LCHF-dieten. Det står för Low Carb High Fat, alltså man ska äta inga eller lite kolhydrater och mycket fett. Tänkte att den här dieten kanske skulle passa min far som maler ner en ost på ett par dagar och som häller stekfettet över maten när han har kokat panerad schnitzel och potatisklyftor i fem deciliter flytande margarin. Jag skojar inte. Ni hör ju.
Jag läste igenom allt detta själv och fick en grym lust att prova själv. Inte för att jag vill gå ner i vikt, absolut inte, men faktiskt att det låter ganska gott och av artikeln på aftonbladet.se att döma verkar de som har gått på dieten ett tag mår väldigt bra. Jag bestämde mig för att köra. Why not? Jag som gillar att testa nya grejer. Vad är det värsta som kan hända liksom? Uttråkad-av-livet-just-nu-Ellinor har talat;)

Beroende

Okej, jag fattar ingenting av bilden ovan. Linjärt beroende, hmm? Vad ska det vara bra för? Vad jag vet är att jag från och med nu är beroende av min nya spikmatta. Jag har legat på den 40 minuter varje dag sen den kom in i mitt liv. Det gör så fruktansvärt ont de första minuterna man ligger på den, för att sedan gå över till en skön och värmande känsla. Jag som har allvarliga problem med ont i skuldror och nacke har aldrig varit så här avslappnad. Jag, Jenny och Johan var ute i skidbacken igår kväll och gick med stavar. Vanligtvis brukar jag vara helt slut i hela kroppen dagen efter ett sådant här pass, men jag har hur mycket energi som helst idag. Ikväll är det dock Body Balance som står på träningsschemat. "Hunden" och "ljuset" och vad nu alla de här poserna heter. Funderar på att hänga med till Kallbadhuset efter det. Fast nu är det ju nästan varmt i vattnet. Annat var det när vi badade i början av mars och det var 0,3 grader!

Party i U-Port City

Jag var ute i Ulricehamn igår kväll, på Hotellet närmare bestämt. Det var inte tänkt så men det blev så. Jag kom på när jag satt där att det var tre år sedan sist, och den gången var det nog säkert tre år innan dess. Så spännande är det på en skala. Gillar man skvaller är det kul, men det gör inte jag. I could care less. Hur som helst, jag var femte hjulet (surpise, surprise) men det var hur trevligt som helst, i början, tills resten av Ulricehamn kom. Jag och min syster diskuterade det här idag. Alltså det är samma gamla folk som kommer dit, som alltid har varit där, som är där varje lördag. Samma gamla folk, trots att åren har gått. Att man aldrig tröttnar, jag förstår inte. Jag får ångest. När samma killar började stöta på mig som gjorde det när jag var arton, då kastade jag in handduken och gick hem och lade mig hos mamma och pappa.

Ska tjejer snusa?

Jag är nog en sån här tråkig typ som tycker att allt ska vara "normalt", till exempel att en familj ska bestå av mamma, pappa och eventuellt barn, vi ska prata svenska i Sverige och tjejer ska inte snusa eller göra lumpen. Vadå "normalt"? Vad är normalt? Det här är ju bara normer som har formats efter vårt samhälle, just det samhälle som jag lever i. Det som är normalt för mig kanske inte är det för någon annan och tvärtom. Ändå så sitter det där. Jag reagerar varje gång jag ser två killar (eller tjejer) hålla handen. Jag vill dock påpeka att jag inte är främlingsfientlig. Jag känner ingen avsky mot till exempel homosexuella, men jag tycker inte att det är "normalt". I så fall skulle jag inte ha reagerat på sånt här. Hur många är det inte som känner som jag men som inte vågar erkänna det? Idag ska ju alla vara så himla öppna och liberala. Det tillhör den äldre generationen att vara konservativ. Yeah right, jag tror inte på det.

För att gå emot de normer jag lever med tog jag igår en snus av Johan, Jennys pojkvän. Jag tycker det är roligt när det börjar snurra i huvudet. Eftersom jag varken röker eller tar några andra "droger" så känner jag det där ruset ganska snabbt. Fast jag ser faktiskt inte riktigt klok ut när jag snusar så det är nog inget jag skulle kunna tänka mig att göra ofta. Johan undrade hur det var med resten av gänget i Sjumilaskogen. Då spottade jag ut prillan. Vadå, det syns ju knappt;)

Suddig Afton

Sommarvärme, gott! Årets första grillning utomhus igår kväll. Vi grillade halloumi som förrätt. Har aldrig ätit detta förut så det var ju en upplevelse. Smaken var god men det kändes som att sitta och tugga gummi. Det riktigt gnisslade i tänderna. Nu vet jag definitivt varför jag inte är vegetarian. Vi satt ute in i det längsta men fick till slut gå in och värma oss med Irish coffees. Andra gick på värre grejer och för Johan slutade nog kvällen lite suddigt. Slutade med att han låg och försökte lösa Sudoku medan vi andra var sociala.

Prickig Rygg

...så här såg min rygg ut efteråt. Jag är fortfarande lite groggy måste jag säga. Shit förresten, jag behöver sola!

Rysk Spikmatta

Livet går vidare för de flesta. Jag har länge velat ha en sån här spikmatta som är så populärt nu. En sväng på stan med mamma idag och vips så hade jag en med mig hem. Inte en kinesisk som är den vanligaste, utan en rysk. Den har vassare piggar och är dessutom uppblåsbar så att man kan ta med sig den när man reser. Är det någon som har provat det här? Det var en upplevelse måste jag säga. De första två minuterna gjorde det så ont så jag nästan grät. Men som känt så gillar jag att testa mina gränser så jag låg kvar. Efter en stund domnade ryggen nästan bort och det gick över till mer skönt-ont. I instruktionen står det att man ska ligga max tio minuter första gången och sedan succesivt ka tiden varje gång. Efter fyrtio(!) minuter vaknade jag...

R.I.P.

Jag har knappt sovit någonting i natt. Tusen tankar går runt i mitt huvud. Varför? Jag kan inte förstå. En sak är säker. Den här mannen är en hjälte. Tack vare honom lever fortfarande en annan underbar person som har mer att göra i livet innan hon är färdig, som har små barn här hemma som behöver henne. Om något hjälper just nu så är det att tänka så. Tack Nils-Eric! May you rest in peace!

Läs artikeln nedan från "Savannah Now":

http://savannahnow.com/node/711367

Varför?

Jag blev chockad idag när jag var på väg hem och mamma ringde och berättade vad hon hade läst på aftonbladet.se. En svensk affärsman blev igår kväll påkörd i Savannah, GA efter en bankettmiddag arrangerad av svensk-amerikanska handelskammaren. Han dog direkt. En svensk kvinna är allvarligt skadad. Mannen hade de angivit namnet på och ja, jag vet vem han var. Kvinnan hade man ännu inte angett namnet på. Jag kände på mig att allt inte var okej vad gällde det sistnämnda så jag skyndade mig hem och tänkte ringa den första personen jag kunde tänka på. Jag väntade lite bara för att jag visste att hon skulle vara mitt upp i viktiga möten där borta just nu. Jag kollade mailen så länge och fick ännu en chock. En annan som är på plats där hade mailat och berättat att den person jag precis skulle ringa är den som är skadad. Jag ringde några andra och fick det bekräftat. Helt ofattbart. Jag vet inte vad jag ska göra just nu. Jag har en sådan olustig känsla inom mig. Saken är att jag skulle egentligen ha varit där. Hade jag varit där så hade jag varit med personen som blev påkörd. Det kunde ha varit jag. Varför händer sådant här vissa människor och andra inte? Mina tankar går Nils-Erics anhöriga och till Christine. Vi ses snart Christine. Du är bäst!

Det som har varit och det som komma skall

Jag tycker det här är både skrämmande och spännande, att man kan se tillbaka och lära sig av det som har varit, samt att man inte vet vad som ska hända i framtiden. Lite som att man ser på det som har varit bakåtlutad och att man lutar framåt mot det som ska komma. Det är lätt att se tillbaka på framgångar och motgångar och ta lärdom av dem. Det är desto svårare att förbereda sig för det som kommer att hända framöver. Vad jag tycker är tråkigt är just detta att man ska "lära sig av sina misstag", alltså inte göra om det som inte fungerade. Varför inte lägga lika stor vikt på det som faktiskt gick bra och göra om det? Fokusera på det man är bra på och tycker är roligt. Det är min nyckel till framgång. Givetvis har jag åkt på niten många gånger, men det är i så fall för att jag har vågat mig utanfär min komfortzoon och utmanat mig själv i något som jag inte tidigare har provat på eller något som jag kanske inte är så bra på. Då kan det gå fel. Ibland händer det även saker som man själv inte kan påverka. Klart man ska ta lärdom av det och försöka att inte hamna i de situatoinerna igen. För att man "in the end of the day" ska vara lycklig tror jag att man ska fokusera på det man värderar högst i livet. Alla är vi olika. Vad tycker just du är viktigt? Har du gjort det du alltid har velat göra? Vad vill du göra härnäst? Lever du för dig själv eller för någon annan? Jag tror man ska stanna upp och fråga sig de här frågorna. Det är aldrig försent att ändra på saker och ting, kanske bara lite svårare för en del än för andra beroende på hur ens situation ser ut. Gemensamt för alla är att alla har vi ett förflutet och en framtid och det är upp till var och en att ta ansvar för det. Du väljer själv. Ingen annan kommer att välja åt dig. De har fullt upp med sig själva.

Ouch!

Hur lyckas man bränna armbågen på ett strykjärn? Jo, man lägger armbågen mot ett varmt strykjärn. Fåga mig inte hur jag lyckades, men det gjorde jag.

Morgonstund...

Kunde inte sova i morse så jag gick på morgonspinning kl 6:30. Har jag blivit galen? Tydligen. Jag hatar verkligen spinning. Inte riktigt min grej. Däremot älskar jag utmaningar, eller helt enkelt bara att plåga mig själv i onödan, välj själv. Det var faktiskt bara 30 minuter spinning och efter det 30 minuter core, så det var lite fusk. Ändå, var skönt det var när det var över. Åkte och handlade färskt bröd på vägen hem och avnjöt det sedan tillsammans med en hemmagjord latte i min souvernir från Amsterdam. And so a new day began.

Borta bra...

...men hemma bäst. Gissa om den här var god när jag kom hem? Soffan är skön ikväll!

Fylleminne

Ojoj, fick en flashback av när jag vaknade upp i detta huset dagen efter studenten. Mina tidigare vita kläder var mer eller mindre svarta. Vad jag har sett av bilder efteråt så hade jag i alla fall fruktansvärt kul den kvällen! ;)

Skoltiden

Trampade - eller faktiskt gick med cykeln - förbi min gamla högstadieskola och mindes vilken rebell jag var på den tiden. Kom aldrig i tid till tyskalektionerna, bara "för att". Vickade alltid på stolen på mattelektionerna, fastän att läraren alltid sa till mig att inte göra så. Trots detta var jag lärarnas favorit. Jag förstår verkligen inte varför. Kom ihåg min första kärlek som jag dansade första dansen med på Skuttdiscot till R Kelly's "I Believe I Can Fly". Vi var faktiskt ihop i ett och ett halvt år efter det.

Tog vägen förbi min gamla gymnasieskola där jag upplevde både den värsta tiden i mitt liv, men även en av de bästa. Det var där mitt liv började ta sin form - det liv jag lever idag.

Backarnas Stad

...för Ulricehamn är verkligen en enda lång backe. Sjön Åsunden längst ner. Lassalyckans fritidsområde längst upp, där jag bor, givetvis. Med tiden har avståndet från stan och hem krympt, åtminstone i mitt perspektiv efter att ha sett större platser i världen, men det är ändå inte utan att man får lite kramp i vaderna till slut innan man är hemma. När jag skrev min C-uppsats för något år sedan och gjorde en undersökning om vad Ulricehamnarna tyckte om sin egen stad, fick de bland annat komma med förslag på en ny slogan åt staden. "Ulricehamn - Backarnas Stad" var ett av dem. Så vitt jag vet har den inte gått i bruk men den som kom på den var inte helt ute och cyklade.

Syster Yster

Tänkte på min syster som satt inne i kassan på Ica och slet. Stannade och gick in och handlade av henne. Mest för att jag behövde samla krafter för att bege mig uppför backarna kanske...

Lev Livet

Jag orkade verkligen inte med killerbacken från Skottek och hem så jag cyklade runt stan för att slippa den. Tänkte på Jenny när hon stod där inne på gymet och pumpade medan jag cyklade ute i friska luften. Var inte avundsjuk. Jag tycker Onyx slogan är skön: Lev Livet. Precis vad jag gör och som fler bör göra.

Fler barndomsminnen

Det var riktigt kul att cykla och drömma sig tillbaka i tiden. Här gick jag seglarkurs tillsammans med min kusin. Efter det fick jag och mina syskon en optimistjolle som vi döpte till Madicken. Skutan var vit med det fina Astrid Lindgrensnamnet i lila bokstäver på sidan. Senare blev det en trissjolle som vi döpte till Snobben. Den var blå och hade ett klistermärke i form av Snobben på sidan. Nostalgi!

Ungdomsminne

Rullade även förbi det här stället - Lingåsen. Här var det Lingåsfestivalen på den gamla goda tiden och alla var där. Här har jag både roliga och tråkiga minnen ifrån. Jag vet inte hur många gånger jag har satt mig i brännässlor och kissat. En gång tappade jag hundralappen jag hade i fickan och som jag skulle ha till inträdet. Jag var så förbannad som bara jag kan bli när jag märkte det så jag gick tillbaka dit jag trodde att jag kunde ha tappat den (det ska tilläggas att det var mörkt och en halvmeter högt gräs och jag var inte såå nykter) och stoppade ner handen på ett ställe, och där låg den j-dra papperslappen. Sån tur har bara jag. Många lyckliga kärleksminnen men även ett mindre lyckligt. Många urduckna cider i skogen och många snurrar på dansgolvet. Vilka minnen, jag vill tillbaka!

Barndomsminne

Jag cyklade förbi det här vägskälet och mindes när jag var liten. Det var på lågstadiet någon gång. Här bodde min "bästis", åtminstone kallade jag henne det. Erika hette hon och vi började "leka" på en buggkurs, vilket slutade med att jag var ute hos henne en gång och hoppade i hö i deras ladugård. Hon var även hos mig någon gång. Efter det var hon min bästis. Problemet var bara att en annan tjej i min klass i stan hade gjort detsamma och plötsligt hade jag en rival. Jag kommer ihåg hur vi bråkade om vem av oss som faktiskt var hennes bästa kompis, jag eller hon. Det var ju lite coolt att ha en kompis från "landet". Jag tror att den här tjejen till slut tröttnade på båda oss två. Jag har ingen aning om vad hon gör idag.