Jag Kan Simma - Jag Är Inte Rädd

Jag och en kompis har varit lite sugna på att börja med triathlon nu ett tag. Springer gör vi båda två, jag cyklar och försöker övertala henne om att skaffa en cykel. Hon simmar, men det gör ju inte jag. Det är Mitt i Borås Triathlon om två veckor. Fick frågan om jag har anmält mig. - Nej, jag kan inte simma, var mitt svar. Men, det är klart att jag kan simma. Jag är bara inte bra på det. Jag är nybörjarnas nybörjare på cykel också, men det kommer jag komma in i så snart jag bara börjar cykla regelbundet. Värre är det med simningen. Jag tänker så här. Nu åker jag iväg till Cali en hel sommar. Vad är då bättre än att träna på simningen där det är varmt (och där ingen känner mig)? Jag ska börja med att leta upp ett bra pool complex. Sen får jag se om jag vågar simma i havet. Har nämligen en sjuk hajfobi. Fast eftersom jag ska lära mig surfa så är det väl bara att blunda och paddla på. Jag har en plan.

Stunder i Livet

Jag tröttnade på kontoret idag och åkte hem till en kompis där jag nu sitter och jobbar. Hon har en härlig tavla på väggen. I like. Jag behöver breath taking moments i mitt liv. Snart väntar power walk på Rya Åsar. Kanske det händer något i skogen, vem vet? Och nej, jag kan inte sitta still. Tänker inte be om ursäkt för det. Häng på istället.

Klantigt

Jag måste bara få uttrycka min frustration över att ha ett plåster på pekfingret. Jag är ju halvt handikappad, det går inte att böja. Vad jag har gjort? Jag snubblade på mina egna fötter härom dagen.

Stackars Cykel

Det är synd om min cykel. Den har hamnat i ett förråd, bakom dammsugaren. Inte fått syre och dagsljus på alldeles för länge. Det ska det bli ändring på, nu när jag snart får lite mer fritid. Förhoppningsvis får jag in ett cykelpass i veckan. Om inte så flera nästa vecka. Jag hade ju tänkt mig Tjejvättern den 12 juni. Nu blir det nog inte så, men man vet aldrig. Jag kanske får ett spontanryck och åker upp och cyklar. Jag köpte förresten nya cykelkläder i Gällstad idag. Just love Factory Shop där. Säsongens kläder till superbra priser.

Tomhet

Vi sitter ute hos mormor i Gällstad. Har fikat lite på Mors Dag. Det är tomt utan morfar. Tavlan som hänger i bakgrunden har han målat. Han var duktig på det. Den egenskapen har jag inte ärvt. När jag var ute och sprang idag funderade jag över hur jag kommer att minnas morfar. Jag vet precis. Lite lurig sådär. Sentimental emellanåt. Särskilt på julafton när julgroggen kom fram. Snäll var han, min morfar. Det är tomt utan honom. Men jag är lättad. Har har det bra där uppe, det vet jag. Han levde ett långt liv med dem han älskade mest. Det är bara lite tomt här nere. Man vänjer sig.

Kort-/Långärmat?

Idag vaknade jag med en grym träningsvärk. Gårdagens utfall på gymmet hade satt sina spår. Det visste jag att de skulle göra. Skönt att känna att man lever. Lika bra att träna bort det, tänkte jag och stack ut i skogen. Hade ingen plan men det blev tiokilometersrundan plus en massa extra stigar. 15 km kom jag upp till innan jag var hemma. Jag hade nog kunnat springa dubbelt så långt idag men det blev lite varmt till slut eftersom jag hade långärmat på mig. Idag är det en riktig försommardag, det känns i luften. Från och med nu är det kortärmat som gäller.

Morfar

Min morfar gick bort igår kväll. Det var dags nu. Han har kämpat länge men nu orkade han inte längre. Morfar är den första som stod mig riktigt nära som går bort. Farmor och farfar är borta men farfar dog innan jag föddes och farmor var jag aldrig så nära. Dessutom är det längesen. Jag var inte där när han tog sitt sista andetag men mormor, mamma och alla hennes syskon var där. Det kunde inte ha varit finare. Det var en fin kväll igår. Ljummet i luften och fåglar som kvittrade. Jag och pappa åkte ner och sa ett sista hej då innan han försvann för alltid. Egentligen tog jag farväl härom dagen när han fortfarande var medveten om det, men det kändes ändå bra att göra det en sista gång. Morfar som har levt så länge och som nu är borta. För mig är det konstigt. Tomt.

Om det är något jag har fått av morfar så är det min envishet och beslutsamhet. Jag har aldrig träffat en så envis person som honom (och det säger de om mig också). När jag har bestämt mig för något som jag vet är möjligt, då går det inte att stoppa mig. Tack morfar för den egenskapen, den kommer man långt med. Vila i frid, det vet jag att du gör.

Bröllopsklockor

Idag gifter sig min Florida "surfer dude" vän, Eric. Det går snabbt där borta. Han är lika gammal som mig, var singel för två år sedan, men träffade en tjej och ska nu gifta sig. I USA anses han ändå vara "gammal" för att gifta sig. Hej och hå. Jag är i alla fall glad att han inte hade träffat sin future wife när jag bodde där. Då hade vi antagligen inte haft alla våra pluggstunder på Starbucks mitt i natten som faktiskt gav oss A i Project Management. Inte heller hade vi strosat runt i Winter Park alla de där underbart varma kvällarna. Och tänk alla hundra mil jag hade fått gå om inte han hade hämtat mig och skutsat hem mig till och från skolan. Man väljer väl vänner med omsorg;) Nej då, jag är givetvis glad för hans skull. Bara jag slipper gifta mig snart så. Det kommer väl en dag där också. Eller?

Glamourama

Jag sover bara länge om jag är riktigt trött. Vaknade halv tio i morse. Oj. Skönt. Hade tänkt ta ut mjölksyran på cykeln idag men eftersom det regnade tänkte jag om. Regn - what to do? Gymmet. Styrketräning är inte min favoritträningsform, men man kan tydligen inte ha roligt jämt. Jag behöver det. Väl där nere var det ändå kul. Träffade en massa folk jag inte har sett på länge. Kanske eftersom jag själv inte har varit på gymmet i Ulricehamn sedan det var över en meter snö utanför.

Genomkörd ligger jag nu i soffan och ser på Glamorama. Det är en dokusåpa som sänds på TV3 Play om tre tjejer som lever runt Stureplan med allt vad det innebär. Mamma kom förbi och undrade vad det är jag tittar på egentligen. När jag hade förklarat kom hon med kommentaren: -Stackars tjejer. Det är ju inte deras fel. De är ju uppväxta med det där. Intressant kommentar. Jag tycker i och för sig likadant. Jag vet inte varför jag tittar på det. Kanske för att övertyga mig själv om hur glad jag är att jag kommer ifrån där jag gör. Jag har provat på livet kring Stureplan och tro mig, det är inget för mig. Jag blir bara mörkrädd. Jag kan verkligen inte förstå vad det är man strävar efter där uppe runt Svampen. Störst, bäst och vackrast vadå? Kan inte fatta. Ett avsnitt till så kanske...?

Vänner För Livet

Anna som var min lunchdejt är nog den härligaste tjejen jag känner. Jag glömmer aldrig när vi träffades. Det var i USA för, vad kan det ha varit, åtta år sen. Jag hade redan varit där i nästan ett år och Anna kom som au-pair till en amerikansk familj jag kände. De tyckte jag skulle ta med henne ut och det är klart att jag gjorde. Vi åkte på shopping spree i Lenox Mall Atlanta och gick sen på Matchbox 20 i Phillips Arena. Det var början på en lång vänskap. Båda jag och Anna har bott på säkert hundra andra olika ställen sen dess, men vi har alltid koll på varandra.

Där är också Jennifer, en amerikansk tjej som då bodde lite utanför Atlanta, i en "mindre stad". Den som har varit i Georgia och utanför de större städerna förstår vad jag menar. Jennifer var (eller är) en av mina bättre amerikanska vänner. Det tog ett tag för mig att förstå hur hon kunde leva som hon gjorde. Jag och Anna fick nog henne att öppna ögonen och inse att det faktisk finns en värld utanför lilla Covington. Europa består inte heller av bara Paris och London.

Nu bor Jennifer i LA. Hon bröt upp från det instängda liv hon levde då. Jag märkte ju att hon ville mer, och det gjorde även hon. Hon följde sin dröm att bo i Californien och jobba med film. Man ser på bilden längst ner hur hon har blommat ut. Om tre veckor åker jag över till Jennifer. Jag ska bo hos henne i sommar. Jag har aldrig varit på USA:s västkust och det är liksom dags nu. Jag måste åka över dit och skaka av mig lite svenskhet som man lätt kan fastna i när man är här för länge. Men jag kommer tillbaka. De svenska skogarna är för bra för att vara utan.

Studenten

Idag var det studenten i Ulricehamn. Jag skulle ha delat ut ett stipendium till årets företagarelev men eftersom jag inte var hemma fick jag be min stand-in att göra det. Min syster blev årets företagarelev för fyra år sedan. Då var jag riktigt stolt. Själv minns jag min student som en oerhörd frihetskänsla. Äntligen var jag fri och kunde ge mig ut i världen. Det hade jag väntat på länge. And off I was.

Kreativitet På Hög Nivå

Vad tog Ulricehamn med sig hem från Stockholm då? Vi funderade på det på vägen hem och kom fram till att man inspireras ju alltid av något och någon när man är iväg på sånt här, men att mycket bara är upprepning av sånt man redan har hört. Nu är jag visserligen något yngre än mina vapendragare, men jag har nog varit med om ganska mycket för min ringa ålder. Träffat många olika typer av människor och sett mycket. En sak kom vi fram till, att vi var väldigt kreativa under konferensen. Nu har vi en massa affärsidéer som ska göra oss till miljonärer. Om jag skojar? Aldrig.

Busted

En tidning köpte jag ändå på Pressbyrån, det måste man ha när man åker tåg. Så hade de andra också tänkt. Det är ganska intressant vad de tidningar man läser säger om en. Ni kan ju gissa vilken som är min. Jag kan garantera att "Klick" inte är min...hrm...Daniel? Jag kan även garantera att ingen av ölen var mina. Däremot vattnet. Det var gott med vatten idag. Det var även skönt med frisk luft när jag kom hem till U-hamn. Jag vet inte vad som händer med mig, men plötsligt börjar jag bli hemmakär. Gräset är inte grönare...det vet jag ju. Börjar jag få lite ro i kroppen kanske?

Blåbär

Ungefär samtidigt som jag skrev det förra inlägget kom vi på att vi inte skulle hinna göra stan alls innan tåget gick hem, om vi inte hoppade resten och stack tidigare. Sagt och gjort. Mina planer ändrades då jag först skulle stannat i Sthlm över helgen, men med saker som händer hemma kändes det inte helt hundra att stanna, så jag bestämde mig för att åka med de andra hem, tillbaka till landsbygden och skogen.

Fick in en lunch med Anna på Blueberry. Var i och för sig fortfarande mätt efter min Stenåldersfrukost, men en smoothie fick jag ner och något som tydligen kallas för "Antioxidantboll". Tänk att "fika" kan vara gott och nyttigt samtidigt. Go figure - igen.

Hade sen en knapp timma på mig att springa upp till Östermalm och ta en kaffe med en annan, men eftersom jag kånkade runt på två väskor och redan var allmänt trött fick jag ringa och ställa in det. Lyckades istället gå hela vägen ner till Centralstationen utan att köpa någonting. Stolt över mig själv. Det var inte lätt.

Varumärken

Idag är det en massa seminarier. Det första handlar om att bygga varumärken. Vi hittade dock en App som var så rolig att folk nog tycker att vi skulle stannat på hotellet. Men snacka om ett av världens största varumärken, om inte det största - Apple. Go figure.

What Goes Down

Nä nu får det vara slut med det här vineriet. Det är gott, och nyttigt, i lagom mängd. Men det har även sina bieffekter om det blir för mycket. Vaknade upp i morse, alldeles för tidigt, i ett alldeles för stort hotellrum, själv som tur var. En "här-stannar-jag-idag"-tanke dök upp i huvudet innan jag ändå på något sätt flög in i duschen. Åt säkert 20 ägg i olika former ur hotellfrukosten och allt annat fett jag kunde komma över - lax, nötter, you tell me. Allmänt bakis med andra ord. Nu mår jag bra igen och hoppas det håller i sig. Ännu en dag i företagandets tecken väntar. Eller halvdag. Sen ska jag göra Stockholm. Är det löningshelg eller? Yes. Inget vin bara.

Reinfeldt vs Sahlin

Vem vill ni ska vara Sveriges Stadsminister efter valet? Titta bara, hon ser ju redan trött ut.

Ljuset i Tunneln

Det liknar lite Jehovas sammankomster (kan jag tänka mig). Ulricehamn ser ljuset i tunneln.

Framtidsmötet

Då var det dags. Företagarbibeln i handen och jag är redo.

Svensk Framtid

Jag sitter på ett tåg till Sthlm. Är på väg till Svenskt Näringslivs "Framtidsmöte" på Svenska Mässan. Det låter lite sektaktigt och jag kan nog tycka att hittills har det varit lite så. Jag fick biljetter hemskickade på posten, hotellet bokat, allt fixat. All inclusive om man säger så. Jag vet faktiskt inte ens vart jag ska bo. Något hotell inne i stan. Halva tåget är chartrat för detta, fullt med businessfolk. Jag har redan träffat på en massa folk jag känner från olika delar av Västra Götaland.

Idag ska vi lyssna på bland annat en debatt med Reinfeldt och Sahlin som diskuterar Sveriges företagarklimat. Om jag fick en middag med dessa två vet jag precis vad jag vi skulle prata om. I ett större sammanhang som det här kommer jag nog antagligen inte yttra mig alls. Det är ingen idé. Förresten vill jag inte ha en middag med Sahlin. Däremot med Reinfeldt och med Maud Olofsson. Den dagen kommer den också, om jag vill, för att jag kan.

Avslut & Avsked

Det är många avslut och avsked nu. Håller på och avslutar en massa projekt inför sommaren. Var precis och skrev under en massa affärsplaner för det UF-företag som jag har varit rådgivare för under året. Fick en fin blomma. Jag har även sagt hej då till en person idag som står mig väldigt nära. Jag kanske aldrig ser honom igen. Antagligen inte. Det finns bara en enda sak som vi kan vara säkra på i livet - att det tar slut, förr eller senare.

En Bal på Slottet

Idag var det studentbal i Ulricehamn. Jag missade den, att titta på alltså. Det går tydligen inte vara överallt hela tiden. Det känns som en evighet sedan jag själv gick genom stan i min bruna klänning. Jag kommer ihåg att jag var lika brun som klänningen eftersom vi precis hade varit på klassresa på Kos. Jag har faktiskt använt den klänningen igen sedan dess. Det verkar vara ett problem för många att komma i sina gamla balklänningar (man är ju inte direkt 20 längre) men jag lyckas. Jag hade den på en fest på Nordiska Muséet förrförra hösten (bilden). Den satt fortfarande som gjutet. Ja eftersom jag har en fysisk ålder på 12 (mätte det för ett par veckor sedan) så ska jag väl kunna leva med den ett tag till.

Eternity

Idag vaknade jag strax före klockan sex av att min dörr öppnades och ett "Ska inte du gå upp?" Det enda jag minns är att jag fick ur mig ett "Nej, jag ska SOVA uuut!". Jag visste redan då att min plan att sova tills jag vaknade av mig själv idag hade spruckit. Riktigt irriterad men med vetskapen om att om ett par veckor är det slut på det här, gick jag upp och kände mig till min förvåning faktiskt riktigt utvilad. Jag insåg då att jag till och med skulle hinna med löptur innan mitt möte (som sen i och för sig blev flyttat). Efter värmen under Göteborgsvarvet i lördags var morgonens sol en baggis. Benen kändes bra och jag var fit for fight. Jag bara älskar skogen. Får aldrig nog av frisk, fräsch luft. På något sätt tog jag mig runt på stigarna över 15 kilometer utan en enda skavank. Löparknät från härom dagen var borta och ju längre jag sprang, desto bättre kändes det. Jag var nog en evighetsmaskin i ett tidigare liv.

Stänga Av & Koppla Bort

Jag har jobbat ganska hårt den senaste tiden. Så pass att jag inte ens har kunnat läsa en tidning utan att få dåligt samvete för att jag egentligen borde jobba. Idag kände jag mig helt uttömd på väg hem från en ganska krävande dag. Fick rådet att åka hem och skämma bort mig själv och belöna mig för en bra insats. Jag är dålig på det, att belöna mig själv. Jag vet inte varför, kanske för att ingen annan belönar mig heller. Jag får ofta beröm för saker jag gör, men inget mer än så. Inte för att jag förväntar mig det heller men det kanske är därför jag aldrig bryr mig om det själv. Visst, jag gjorde något bra och förtjänar säkert något extra, men vad? Jag funderade på det när jag kom hem. Egentligen ville jag sticka ut med cykeln men jag var för trött. Bestämde mig då för att göra det jag egentligen allra helst ville göra - absolut ingenting. Så nu ligger jag på soffan och ser på Vem Vet Mest. Känner mig smart när jag kan frågorna. Det var längsesen jag bara låg på soffan och tittade på TV så här. Jag behöver det här, I know. Ta det lugnt, koppla bort. Kanske ska stänga av datorn då? Over and out.

Rethink

Jag är på en konferens med temat Rethink. Även om detta är ett forum för framtidens textilbransch så går det temat att applicera på mycket annat. Jag tror att vi alla måste börja fråga oss själva hur vi konsumerar och producerar idag. Jag kom till exempel på mig själv igår med att säga att när jag går på stan och hittar något jag vill ha brukar jag nu för tiden fråga mig själv om det här är något jag verkligen behöver. Wants vs Needs. Det kanske har med åldern att göra men jag har börjat tänka på nya sätt, om saker och ting, om livet. Vad behöver jag i mitt liv som jag inte redan har och vad klarar jag mig utan?

And What Not?

Det som inte har hänt den här dagen kommer knappast inte hända imorgon. Jag har sprungit mellan konferens, kontor, stan, andras kontor och sjukhus. Varierat mellan networking, skriva tal, lyssna på läkare prata om döden, gråta, skratta, hålla tal och så vidare och så vidare. Jag ska se om jag kan sova några timmar nu för imorgon är en ny dag. Som sagt, den kan inte blir mer händelserik än idag. Känner mig en aning uttömd, men det är idag det. Imorgon tar vi nya tag. Live and let die.