Hemåt

Nu sitter jag återigen på ett tåg, hem. Förpliktelser, förpliktelser. Roliga sådana såklart. Jag sitter och tittar ut över de gröna vidderna som jag inte kan få nog av. Jag tänker på hur glad jag är över allt jag har i mitt liv. Det finns några saker jag inte har än som jag gärna vill ha, men det kommer. Just nu njuter jag av det jag har här för tillfället. Jag är så fruktansvärt glad att jag åkte bort över sommaren och funderade över mitt liv - och det jag kom fram till. Jag insåg att allt jag egentligen vill ha och "letar" efter faktiskt finns precis framför näsan på mig. Vissa justeringar måste göras, men det går att fixa. Jag har redan börjat. Det är klart att jag vet att det aldrig blir precis som man har tänkt sig och att man inte kan styra över allt, men det jag kan styra över har jag tagit tag i, för nu vet jag vilket håll jag vill åt. Hemåt - och jag är på väg.

Nya Drömmar

Jag stack ut på en morgonrunda i Stockholms rusningstrafik. Sprang längs vattnet, från Söder längs Skeppsbrokajen, vidare Strandvägen, ut till Djurgården. Jag trippade fram i mina Nike Free tills jag var mittemot Sjöhistoriska där jag simmade häromdagen, fast på andra sidan. Jag skrattade lite vid tanken på hur galet det egentligen är med triathlon. Den enda anledningen till att man gör det är att utmana sig själv och bevisa för sig själv (eller andra i vissa fall) att man kan. Och jag har gjort det. Min allra första triathlontävling. Jag hade inte ens tränat på att utöva de tre grenarna i en följd, och det gick ju som det gick i vissa moment, men fasen vilken upplevelse det var. Jag kan inte beskriva känslan med ord. Inte heller tankarna som flög runt i mitt huvud när jag crawlade i vattnet, där jag satt på cykeln och under löpningen på Gärdet. Nya tankar, idéer och drömmar föddes. Jag har satt upp ett nytt (än så länge hemligt), personligt mål. Ett "gammalt" långsiktigt mål är att springa NYC Marathon. Kanske att jag tar Stockholm först. Det nya kommer att kräva mycket tid och träning och jag får ett leende på läpparna så fort jag tänker på det.

Kina

Jag vaknade på numera sedvanlig tid i morse. Tjugo över sex. Men faktiskt av en stor kram från LilSis.
- Hej då då. Vi ses i januari.
- Tjing tjong, svarade jag.
Nu är hon ivägskeppad i en kontainer (nädå, hon fick flyga) till Shanghai där hon ska plugga en termin. Vandra på Kinesiska Muren och äta ris med pinnar. Det är väl typ det man gör där borta? Jag kanske åker och slår hål på alla fördomar någon gång i höst/vinter. Vi får se om jag ger mig själv någon mer semester det närmsta året. Helst inte. Inte än, men kanske sen. Kommer i alla fall sakna lillasyster. Fast vi är vana.

Belöning

Jag firade min prestation igår med att köpa nya löparskor. Två par. Ett par riktiga terrängskor från Mizuno som ser jätteklumpiga ut men faktum är att de knappt har någon dämpning alls och de väger inte mycket heller. Rejäla lättviktare alltså. Jag rustade även inför vintern med ett par Ice Bugs. Nu ser jag verkligen fram emot regn och rusk, is och snö.

Feminina Skor

Jag såg Gudrun Schyman för tredje på några dagar. Förutom att hon är feminist är hon en av mina förebilder. Skorna hon hade på sig kanske ändå kan få mig att bli det. Synd att hon har så stora fötter, annars hade jag ringt och bett henne skänka dem till välgörande ändamål - mig. Snygga vader förresten. Undra om hon är löpare?

Kändisar

Jag sa till mamma och syster när jag mötte dem vad som pågick som givetvis ville gå dit och itta. Jag kan inte riktigt bry mig om kändisar så jag gick och satte mig och väntade vid ett ställe bredvid. Kunde ändå inte låta bli att titta. Sämst klädd var helt klart Peter Haber. Jeans och trädgårdsjackan, kom igen? Lena PH och Per Holknekt var stiliga tillsammans. Micke Persbrandt och hans polare käkade äpple. Precis när jag hade knäppt bilden tittade Persbrandt rakt på mig, vinkade och log. Då fattade jag hur dum jag var där jag satt och la ner kameran och gick. Så länge inte Kungen och Drottningen eller Kronprinsessan och Prins Daniel var där så var det ändå inget kul. Jag gick och shoppade istället.

När jag möte upp mamma igen en kvart senare var hon helt lyrisk:

- Såg du Kungen och Drottningen och Daniel och Victoria?

- Men vad i?! Kan vi gå nu?

Polarpriset

När jag gick och skulle möta mamma och LilSis märkte jag att det var en massa folk utanför Konserthuset. Där stod Bindefeldt och tog emot en massa kändisar. Polarprisutdelning idag, just det ja.

Noll Koll

Jag måste få lite jobb gjort så jag har slagit mig ner på Blueberry vid Stureplan. Jag testar nya smoothies varje gång men jag kan inte hjälpa att jag gillar dem med nötter i. Brukar dock oftast ta den längst ner på menyn men nu hade de en ny med nötpasta i, den längst upp på menyn i bilden. Helt okej den också men nu måste jag skaffa mig en riktig blender hem så att jag kan kopiera de här recepten.

Jag har verkligen varit hispig den senaste veckan. Jag glömmer till exempel kortet i kortläsaren när jag betalar nio av tio gånger. En gång glömde jag till och med hela kortfodralet, vilket jag märkte när jag skulle betala på nästa ställe. Som tur var hade de tagit hand om det på caféet där jag hade varit. Häromdagen glömde jag mobilen på ett annat café, märkte det när jag skulle ringa någon. Nu på Blueberry skulle jag byta plats till en med ett strömuttag. Givetvis lämnades mobilen kvar vid det gamla bordet så självaste "Eva" (Ellen Fjaestad) i Eva & Adam kom och gav den till mig. Tur att andra har koll när inte jag har det. Tidigare har jag förklarat det hela med nervositet inför triathontävlingen som var igår. Vad ska jag nu skylla det på?

Hemligt Möte

Jag tänkte mig en kort och lätt morgonjogg runt Söder i morse. Jag visste ju "precis vart jag var". Efter en timma och tio minuter var jag tillbaka vid samma port som jag kom ut ifrån efter att ha virrat runt bland gator och gränder. Trodde jag skulle missa mitt "hemliga" möte på Försvarshögkvarteret, men jag hann. Vad gjorde jag här nu då? Det är hemligt sa jag ju.

Up'n Away

Jag har nog klockan sex automatiskt inprogrammerat för uppgång. Eller ja, idag låg jag kvar till tjugo över innan jag gick upp, pigg som en mört. Jag har flyttat in till stan och bor nu på Söder. Tänkte ge mig ut på en morgonjogg och se vad dessa åsar har att erbjuda en måndagmorgon. Sist jag sprang omkring här var under Midnattsloppet för några veckor sedan. Inte lika varmt idag. Då ger vi spindelbenen en omgång till då.

Äntligen

...för att bevisa att jag faktiskt nu kan kalla mig hobbytriathlet på riktigt. Jag kommer alltid att minnas den här dagen.

Härlig Målgång

När jag kom i mål var jag inte ens trött. Jag hade lugnt kunnat ta i mer, men nej, jag var nöjd. Jag tävlade ju bara mot mig själv. Pasi som var speaker kom och intervjuade mig innan jag fick en t-shirt...

Stumma Ben

Jag var helt stum i benen efter två mils cykling så jag tog det piano i växling två. Fixade till håret (i.e. satte upp det ordentligt) innan jag slippade i mina triathlonskor och sprang iväg ut på Gärdet. Jag såg fram emot fem kilometers skön löpning, vilket det också blev. Jag tog inte i mer än att det kändes behagligt. Ville verkligen att det här skulle vara en bra upplevelse. Jag sprang ändå om många och det var bara en enda som sprang om mig under hela loppet. Löpningen är min starkaste gren, det vet jag ju.

Långsam Växling

Inte heller ville kroppen ta sig ur våtdräkten och jag vet inte hur länge jag höll på att kränga där inne i växlingsområdet. Till slut satte jag mig ner på marken, varför jag inte syns på bilden. Det funkade. Skorna ville inte clippa på pedalerna som jag ville, men till slut kom jag iväg på cykeln.

- Kom igen! ropade LilSis. Det värsta är över nu. Hon syftade på simningen.

Cyklingen var faktiskt den som skulle visa sig vara den "värsta" grenen. Jag hade inte alls den kraft i benen som jag ville. Konstigt, med de spindelbenen. Jag behöver definitivt lägga på mig mer muskler där. Det kommer. Dessutom började jag må illa igen. Samtidigt var det så kul. Snacka om hatkärlek där jag trampade längs Söder- och Norr Mälarstrand. Hela tiden med ett leende på läpparna.

Bare Å Sim

Jag fattade inte vad som hände men jag som startade sist av alla på grund av min lilla "missberäkning" med tiden började simma om både den ena och den andra. Jag är en av dem längst upp på den översta bilden. Jag lade mig lite vid sidan om alla andra för att inte bli sparkad i ansiktet. Det visade sig vara en bra taktik. Det kanske var våtdräkten men simningen som jag har varit så nervös för gick över förväntan. Jag blev 39:a i mål av 99 startande. Inte sist som jag hade befarat.

Väl uppe ur vattnet skulle jag börja springa. Det ville inte mina ben som bara vek sig totalt. Jag skämdes och reste mig snabbt men skrattade samtidigt. Hey, det är ju mitt första triathlon och jag vet ju inte vad mina ben vill göra efter 750 m simning. Tydligen inte springa i alla fall.

Startskottet

Jag var så fascinerad av allt som pågick så jag höll på att missa min egen start. Men bara fem minuter kvar hade jag inte börjat ta på mig våtdräkten. Bra Ellinor. Det blev bråttom att hoppa i den och sedan vattnet. Jag han bara precis ta några simtag innan starten gick. Bara att börja crawla då. Inget jäkla bröstsim, det hade jag lovat mig själv.

Incheckning

Väl där gick jag och tog en plats i växlingsområdet. Jag var ganska tidig så jag gick och checkade in hur de första klasserna som startade gjorde när de växlade och sådant. Jag trivs bland det här folket, helt klart. Skön atmosfär.