Jag tog tåget från flygplatsen ner genom Silicon Valley. Taxi är väl inget roligt? Det är ganska mäktigt att sitta och titta ut genom fönstret, och veta vad som befinner sig innanför väggarna i alla byggnader.
Flygplatsen i Atlanta (Hartsfield-Jackson International) är världens mest trafikerade. Det är nog även den flygplats jag har varit på flest gånger i mitt liv efter Landvetter, Bromma och Arlanda. ATL tar emot nästan 90 miljoner passerande gäster varje år. Här finns 199 gater. Sh-t Pommfritt.
Dags att dra vidare. Helgen är över och jobb kallar. Som jag sa i går så har jag inte mått så bra på länge (inte sedan jag skadade mig) som jag gör nu. Jag har insett att man inte dör av att sitta still. More the other way around. Istället för att ta ett djupt andetag på morgonen och försöka hinna med så mycket som möjligt under dagen, under tiden som jag håller andan, för att på kvällen andas ut och kippa efter andan, tar jag nu djupa andetag hela dagen igenom och känner att min kropp sakta men säkert fylls med energi igen.
Jag hade två missions. Skulle inte handla något annat än smink och givetvis skölja ner dagens Starbucks, men så blir det ju aldrig som man har tänkt sig. Ändå förvånad över mig själv att jag inte shoppade mer än jag gjorde. Saken är att jag har det mesta jag behöver. Att jag sedan vill ha mer, det är en annan sak.
Jag tog lite småvägar till mallet i går. Jag kan varenda back road värd att känna till i de här trakterna. Dels är de kul att köra på, dels är de lite mysiga. Så länge man slipper bo så här. Folk ute på vischan bor i de mest schabbiga barackerna. Jag blir extra tacksam för mitt liv när jag ser hur en del människor lever. Man behöver inte åka till ett U-land för att se misär. Dock svälter de inte ihjäl här. Tvärtom.
I dag stannade jag hemma när de andra drog i väg ut. Aric och hans flickvän är kvar hemma, men annars är det folktomt i det stora huset. Ingen att ha roligt med. Jag funderade en stund på att åka och hälsa på lite vänner, men jag har bestämt mig för att det får vänta tills nästa gång jag är här. Annars blir det igen att jag flyger runt som en blådåre för att hinna med allt, precis vad jag inte får göra. Dessutom, ingen har någonsin kommit och hälsat på mig i Sverige, trots att de säger det varje gång.
Believe it or not, men jag var faktiskt hungrig när jag vaknade i morse, trots monsterburgaren i går kväll. Jag tog en banan med peanut butter och ett glas mjölk till frukost. Det står jag mig på länge.
Tonys bror från Florida är här. Vi har inte setts på över tre år. Sist jag var hos honom var nog när jag pluggade i Orlando. Han bor på Floridas västkust, rena himmelriket. De stannar tills i morgon och jag hinner faktiskt åka före dem. Jag drar ju vidare i morgon, till hela landets västkust. Endast en fem och en halv timmes flygresa bort.
Att åka bort och få tid att tänka är bra. I alla fall för mig just nu och speciellt att åka hit där jag är. Hela jag behöver ett break. Det betyder inte att jag ska gå i ide, bara att jag ska sakta ner. När jag nu har tid att tänka och tänker tillbaka, inser jag vad jag har hållit på med. 
Hamburgarna kom precis av grillen när jag steg innanför dörren. Rachel hade gjort en seven layer dip också, med sour cream mönstrat som ett spindelnät över, eftersom det är Halloween weekend. Jag var vrålhungrig, men Rachel tittade ändå på mig efter att jag hade lyckats få i mig halva.
Klockan var redan sju när vi kom hem och efter att ha lastat in alla matvaror lånade jag en bil och åkte och kollade lite affärer, bland annat Wal-Mart. Tony frågade när jag kom tillbaka om jag hade haft kul, om jag hade träffat några intressanta människor. Ja, varför åker man annars till Wal-Mart?
Vi var också och handlade på Farmer's Market. Där finns allt. Mat och dryck från världens alla hörn. Rena himmelriket för folk som gillar att laga mat. Eller att dricka vin, hihi.
Vi åkte sedan och hälsade på några bekanta. Det har varit amerikansk fotboll på TV i dag. Georgia spelade mot Florida, så det var högtryck framför TV:n. Familjen vi var hos hade besök av släktingar från Californien. En kille som jobbar för Facebook. Jag sa att jag ska till Silicon Valley nu i veckan som kommer, så han undrade om jag hinner ta en lunch. Om jag får komma in på Facebook så gör jag det. Man har tid med allt man vill ha tid för.
Vi stannade till på Dunkin' Donuts för en snabb lunch/andra frukost (de har annat än donuts) men vi passade på att köpa ett gäng med sådana också. Jag gillar inte donuts speciellt mycket, men en rykande fräsch pumkpin donut gick ner direkt. Jag och Rachel delade på en.
Jag följde med Tony och Rachel för lite ärenden inne i Atlanta (de bor några mil utanför). Jag saknar verkligen den här staden. Det är många som har varit på flygplatsen i här, för att byta plan och flyga vidare. Det är däremot inte många som har varit inne i själva Atlanta. Ni missar något. Det är verkligen en rolig stad. Det enda den saknar är närhet till havet, men så finns det enorma sjöar i närheten.
