söndag 11 april 2010

Sugen?

Den här godisskålen ställdes fram precis framför mig igår kväll. Sugen, jag? Inte det minsta. Till alla som vill sluta äta godis har jag ett enda råd - bara gör det. Bara bestäm dig för att du inte ska stoppa i dig en massa socker och andra konstgjorda ämnen. Jag åt en hel del sånt här för några år sedan och insåg att jag var sockerberoende. Bestämde mig för att det enda sättet att bli av med det är att införa nolltolerans. Det var jobbigt de första veckorna eftersom huvudet var vant vid att få giftet, men sedan insåg jag hur mycket bättre jag mådde om jag tog en frukt istället. Idag finns det inte i min värld att stoppa i mig en massa konstgjorda grejer. Visst äter jag socker. Om det händer att jag blir till exempel sugen på choklad eller äppelpaj med vaniljsås när det bjuds, då äter jag det mer än gärna. Kvalitet framför kvantitet. En riktigt fin chokladbit till kaffet eller en god efterrätt efter middagen kan göra vem som helst lycklig, men när man äter godis och kakor varje dag är det ju inte gott på samma sätt, det blir mer som en drog. Dessutom behöver varken kroppen eller huvudet detta. Tvärtom. Båda vill ha riktig, ren mat för att må så bra som möjligt. Så enkelt. Sunt förnuft.

lördag 10 april 2010

Because I Can

Jag läste en krönika för några månader sedan där en tjej skrev om att vara ung - "i sina bästa år" som alla andra påstod. Hon hade precis fyllt 25 år och hade fått höra detta sedan hon var 20, att det är ju nu hon ska passa på att göra saker, medan hon är ung. Krönikan kom in på ett spår som jag håller med om i allra högsta grad -> tiden mellan 20 och 25 sög verkligen. Hur i hela piiip ska man kunna göra vad man vill när man antagligen pluggar (=fattig), inte vet vad man vill med livet (=förvirrad) eller inte har hunnit jobba tillräckligt, eller alls, för att få respekt (=oerfaren och inte tillräckligt kompetent). Förklara det för mig. Det värsta är nog det sista, att man som ung inte får den respekt man förtjänar. 50-åriga gubbar som kallar dig "lilla gumman" och ber dig gå och hämta kaffe. Den som har betett sig så mot mig har fått känna att han eller hon lever, tro mig. Jag tappar respekten för folk som inte har respekt för mig, hur ung och oerfaren jag än må vara. Det finns alltid något jag kan och har som den personen i fråga inte har.

Nu är jag 27 och det är först det senaste året som jag har börjat trivas med livet. Jag känner mig bekväm med vem jag är, jag har pluggat färdigt och börjat tjäna pengar och jag får respekt för min kompetens, trots att jag fortfarande är förhållandevis ung. Jag är inte bunden till någon eller något eftersom jag är singel och inte sitter på någon dyr bil eller lägenhet. Jag kan göra i stort sett vad jag vill, och det gör jag. Jag trivs med läget just nu, förutom att jag gärna skulle ha en fin lägenhet i Gbg eller Sthlm, men det ingår i planen lite längre fram. Det är ju inget kul att ha ALLT nu. Jag vill ju ha lite kvar att sikta mot. Någon att dela livet med ingår även där, men när man minst anar det...

Jag har fått många frågor den senaste tiden om varför jag gör det jag gör, hur det kommer sig att jag startade eget, varför jag jobbar så mycket, varför jag tränar så mycket, och så vidare. Jag brukar svara:
- För att jag vill och för att jag kan!
Är det inte bara så enkelt? Jag kan inte förstå varför människor som inte trivs med sin tillvaro inte gör något åt det. Sluta klaga och förändra det som inte är bra om det finns något i ditt liv du inte tycker om. Det är väldigt jobbigt att bryta upp från något men det blir ju till det bättre, bara man vågar ta steget. Det är endast det det handlar om, att våga.

Om du har en dröm - go for it! Om du kan - bara gör det! För att du kan, just därför! Det här halsbandet på bilden hänger nu runt min hals. Jag beställde det från ett UF-företag i Göteborg på deras regionala mässa och det hade kommit på posten nu när jag kom hem från Alperna. Mitt mantra -> Because I Can.

Ytterligare En

Efter några timmar vid datorn fick jag en sån lust att ta på mig inlines och testa mina nya stavar. Jag åker mycket inlines på våren och sommaren men aldrig med stavar. Nu när jag har åkt längdskidor hela vintern är det ju ett bra sätt att uppehålla den formen så jag skaffade faktiskt ett par stavar tidigare i veckan. Jag har bara testat det en gång för några år sedan och kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte att det var. Idag gick det som på räls. All träning det senaste året har gett resultat. Det känns riktigt bra i kroppen, som att musklerna sitter där de ska. Konditionen är också på topp. Det känns bra helt enkelt. Dessutom är det otroligt skönt att vara i bra form. Man orkar så mycket mer och är alltid på bra humör. 25 kilometer längs banvallarna blev det, hälften i grym motvind. Nu är det rump rehab igen.

Ont i Rumpan

Jag har lite ont där bak idag efter min premiärcykeltur igår. Det kommer nog ta ett tag att "cykla in" mig. Det blev ändå en bra bit, säkert tre mil (satte aldrig på cykeldatorn då jag ville känna in den ordentligt utan en massa siffror) eftersom jag cyklade och visade upp min Darling för mormor och morfar. Morbor var också imponerad och faktiskt lite avundsjuk, hihi. Han har en fin cykel själv, mest som museiföremål dock eftersom han inte använder den. Det där förstår jag mig inte på, att ha en massa saker och inte använda dem.

Nu sitter jag mjukt i soffan på rump rehab tills imorgon då jag ska ut på nästa tur.

Hjärnnyttigt

Idag vaknade jag av att dammsugaren var igång - strax efter åtta. Inte okej. Vad gör man? Hoppar upp ur sängen och ger sig ut på en morgonpromenad. Det var skönt att få lite frisk luft som start på dagen. Toppade det med att äta lax på frukostmackorna. Lax är min bästa super food. Fullspäckat med en massa nyttigheter som får hjärnan att gå på högvarv. Jag behöver det idag då jag ska sitta inne och jobba hela dagen. Bara att sätta igång då.

fredag 9 april 2010

Vackert

Så här fin var himmelen hemma hos mig den här vårkvällen.

Premiären

Idag var det så dags. Jag tog ut henne på en första runda. Allt fungerade bra. Solen sken och det var så vackert att cykla på banvallen från Ulricehamn till Vegby, vidare därifrån till Gällstad där jag tog ett stopp hos min mormor och morfar. De tyckte jag var hurtig. Det tycker faktiskt jag också idag. Hurtig och nöjd.