Jag kom på när jag var ute och sprang i morse att det är ganska exakt ett halvår sedan jag slängde den där jäkla plastpjäxan jag fick ha för att min tå skulle växa ihop. Ahh vad mitt liv sög då, på riktigt. När jag inte får springa är jag inte mig själv. Den enda som livade upp mig var killen som höll i champagneprovningen som också hade plastpjäxa.
Jag drog med tanterna till Kungsan och invigningen av Prideveckan. Det var stora ögon kan jag lova. Moster undrade om konferencieren var en tjej eller en kille. Jag var inte heller säker. "Det" såg ut som en kille men lät som en tjej.
I dag har verkligen varit en heldag på stan. Vi lunchade i Gamla Stan och har sedan mest gått och strosat. Fikat lite här och där och bara haft det allmänt gott. Jag känner mig äntligen som en riktig turist i min nya hemstad.
Jag gjorde egen sylt till yoghurten efter löprundan. Tinade frusna bär i micron och blandade i lite Stevia. Det här och några ägg är efter perfekt efter-tränings-frukost.
Jag sprang en underbart skön runda längs med Kungsholms Strand, tillbaka längs Norr Mälarstrand. Hann inte med hela Kungsholmen runt i dag. När jag kom tillbaka vid vattnet precis nedanför mig var det en massa optimistjollar ute på seglarskola. Oh, those where the days. Jag hade en vit optimistjolle som hette "Madicken" som stod med stora, lila bokstäver på sidorna. Jag saknar henne. Att ligga och cruisa i en optimist är bra för själen.
Jag hade tvättid klockan sju i morse. Hade ställt klockan på 06:45. Ha, glöm det. Jag tvättade faktiskt förra veckan när jag hittade en ledig tid och har inte så mycket nu och varför ska jag gå upp före sju min sista lediga semestermåndag? Svårt med motivationen där.
