Cykla In The ATL

Jag frågar alltid min "American Dad" vad jag ska göra när jag är sjuk eller skadad. Han är läkare. Han kan och vet allt. När jag sa förra veckan att jag skulle springa 30 kilometer var hans respons:

- I'm just glad it's you and not me.

När jag sa härom dagen att jag hade ännu mer ont i höften nu efteråt, svarade han.

- You need to stop running for a while.

Ingen rocket science och han är inte den första som säger det. Jag säger det till mig själv, men sedan är det ju så svårt att låta bli. Jag kan ju springa, men det gör ont. Nu har jag faktiskt bestämt mig för att inte springa förrän skadan är läkt. Punkt. Jag ska försöka cykla lite istället.

Cykla är något som min American Dad gör. Jag har precis bestämt mig för att åka och hälsa på dem om en månad, så att vi kan cykla ihop. Längtar.

Gulligt

Men allt är faktiskt inte stort Over There.

Okej, nu ska jag sluta drömma mig bort. Jag bor ju i Sverige för att jag vill det.

God natt.

Dammsugare

Det finns mycket att välja på i det Stora Landet där borta. Ofta är det lite överdrivet.

Svårt Att Välja?

Det är inte lätt att köpa glass i USA. Man bör veta vilken sort man ska ha innan man går in i affären, annars kan man aldrig bestämma sig. Min favvo är och förblir Moose Tracks - chokladglass med peanut butter cups (choklad med jordnötssmör) och fudgebitar. Hör på den.

Super Size Me

Fy vad man kan äta onyttigt där borta. Tur att det är inte är det man äter ibland som spelar roll, utan det man äter varje dag.

Det ni ser på bilden längst ner är en kaka som är byggd som en hamburgare med två kakor med M&M's i och med en supersöt kräm emellan. Jag älskar dem.

I Södern

Ja och så var vi nere i Atlanta hos min "American family". Vi åt middag på Blue Willow Inn - ett känt ställe i de trakterna för sin äkta "Southern food". Vi snackar fried chicken, pulled pork, mac and cheese, biscuits with gravy och till och med green fried tomatoes. Allt det här finns på riktigt, och folk i södern äter det. No wonder...

Jag saknar min familj där borta.

That X-Mas

Julafton firade vi förresten hos min dåvarande chef och senare på kvällen gick vi till the National Cathedral i närheten av där jag bodde för den årliga midnatssmässan. Ingen av oss är ju religiösa, men man blev nog nästan det för en kväll.