Nu Ska Jag Bli Hel

Jag har gett upp. Jag gav det inte ens veckan ut, utan inser att jag inte ska syssla med fler "hemmakurer" när jag har skadat mig. Inte ännu en långvarig skada som kanske blir permanent.

I går köpte jag de här grejerna. De går att både lägga in i frysen och värma i micron, alltså för både kyla och värme. Jag fortsätter med det här över helgen, men på måndag morgon har jag en läkartid. Jag ska träffa Tre Kronors landslagsläkare och se om han kan hitta vad det är för fel med mig och vad jag ska göra åt det. I have faith. Jag orkar inte ha ont längre. Orkar inte halta längre. Inte heller bara sova på en sida eller på rygg. För att inte tala om att inte "kunna" springa.

Jag var på gymmet i morse också och har bokat in en tid på måndag kväll med en PT som ska lägga upp ett träningsschema för att bygga upp kroppen på rätt sätt. Jag må kunna mycket om kroppen och om träning, men det finns andra som kan mer. Dags att inse att jag bara är en amatör och lyssna på proffsen.

Funderingar Jag Har

Caféjobb i dag också. Kontorslös veckan ut. Förutom en massa jobb så funderar jag i dag över tre saker:

1. Vad ska jag göra i kväll? Fredag.

2. Vad håller Facebook på med?

3. Hur tänker män?!

Förutom detta så har jag tre frågor jag alltid funderar över:

1. Varför springer folk på löpband inne på gymmet när det är strålande solsken och perfekt temperatur ute?

2. Hur kan föräldrar stå bredvid sina barn och röka?

3. Hur tänker män?!

♥ Aldrig Tråkigt Här ♥

Efter långlunch med just en amerikan så caféjobbar jag några timmar. Jag är "mellan kontor". Ja, jag lär ju aldrig bli uttråkad av mitt jobb, det är en sak som är säker.

Snabbt, Öppet & Vågat

Alla här vet väl att jag fascineras av USA och amerikaner? Det har jag gjort längre och fortsätter att göra. Jag älskar allt som "takes my breath away", är beroende av adrenalinkickar och blir lätt uttråkad. Där har ni förklaringen. Jag har aldrig någonsin haft tråkigt i USA. Bara att ta sig till jobbet eller gymmet där är en upplevelse. Det händer alltid någonting och man träffar alltid intressanta människor att prata med. För där borta pratar man med varandra, om det så bara är om vilken äppelsort man ska välja i mataffären.

Jag har umgåtts en del med amerikaner den här veckan. Direkt anpassar jag mig och "amerikaniseras". Det är svårt att förklara, men på något sätt så blir allt så öppet och det går snabbt. Nu pratar jag i och för sig på business level, men det kan nog stå för generellt sett också. Jag har ibland svårt att sätta ord på varför jag trivs så bra i sällskap med amerikaner. Jag tror att det är tempot, den här öppenheten och att man vågar. Svenskar är fega. Vi vill vara trygga och säkra och det innebär ofta att vi blir tråkiga. Sedan finns det givetvis fördelar mad att vi har den här fördelen med säkerhet i Sverige, men det är en diskussion i sig.

Tempo ja. Amerikaner pratar fort, de kan uttrycka sig och de gör det gärna och högt. Det gillar jag. Att det ibland kan bli lite för mycket får man ta som tråkig svensk. Det är väl det jag menar med att de "take my breath away"? Men vet ni vad, jag tror att jag vet hur jag ska få det bästa av två världar.

Kors i Taket

Plötsligt händer det. Man får blommor. I dag var en sådan dag.

Iskallt

Jag behöver ingen man i mitt liv så länge jag har Håkan. Han dök på mig efter helgen och frågade hur Lidingöloppet hade gått. I told him the story.

- Du är så envis. Har du alltid varit sådan?

Typ.

I dag kom han med en spray som jag ska spraya där jag har ont för att öka på blodcirkulationen. Jag provade. Det blev kallt. Får se om det hjälper på sikt, men nu när jag inte knaprar tabletter så gör det ont på riktigt. Jag ger min hemmakur med is och vetekudde veckan ut, annars ringer jag proffsen.

En Typisk 80-Talist

Det är drygt att flytta, men det är kul när det är klart.

I dag har jag panikpackat. Typiskt mig att alltid vänta till sista stund. Jag jobbar bäst i skarpt läge, så är det.

Jag skulle låna en tejp för att vira ihop lite grejer. Fick en tejp och en konstig tejphållare som inte var ditmonterad än. Det fick bli mitt uppdrag.

- Du är ju en sådan där innovativ kvinna, fick jag som kommentar. Det fixar du.

- Nej, jag är 80-talist som är van vid att få allt gjort åt mig, blev mitt spontana svar.

Men klart jag fixade det. Jag kan allt, om jag vill. Typiskt 80-talister.