Och så var jag hos en naprapat i dag. What to say? Det var både bra och dåliga nyheter. Bra för att jag äntligen fick svar på och en förklaring till vad det är för fel på mig. Dåligt för att det är värre än jag trodde.
Naprapaten undersökte hela mig och konstaterade att jag är helt rak. Skönt att veta att man inte är sned. När hon hade undersökt höften specifikt sa hon bara:
- Hade jag träffat dig tidigare så hade jag stoppat dig för länge sedan.
Jag visste inte om jag skulle berätta att jag hade sprungit Lidingöloppet med skadan, men jag gjorde det ändå.
- Ja, det finns en del som du. Som inte lyssnar på kroppen utan bara kör på.
Hon var bra. Hon förstod. Hon gjorde också klart för mig i anatomiska termer vad det är för fel. På ren svenska sade hon att hela mitt höftparti är rejält inflammerat och det har spridit sig både fram till ljumsken och bak till sätesmuskeln. Nu ska lilla höften få laserbehandling två gånger i veckan under en tid. Som tur är så är det bara mjukdelar som är inflammerade och det läker med vila och behandling. Det hade varit värre om det hade varit stressfrakturer eller något liknande. Allt detta började med bruten lilltå för ett drygt år sedan. Snedbelastning och överansträngning efter att jag började träna igen.
Vad innebär det här mer då? Ingen träning, alls. Ingen alls. Det är svårt att förklara för någon som inte tränar så mycket vad det får för konsekvenser att inte få träna. Att tvingas sitta still. Men jag har kommit till en insikt och ett beslut att jag gör mig själv mer illa än nytta av att träna när jag har ont och att det bara finns ett sätt att bli helt frisk. Det var inte vad jag hade hoppats på, men vad gör man?
Jag får gå, långsamt. Jag sa att jag inte kan gå långsamt. Då bad hon mig gå utan att halta och då gick det inte så fort. Yoga får jag göra, för sträcka och töja är bra. Jag ska nog investera i fler hemmayoga-DVDs. Nu börjar rehab inför löpsäsong 2012.
Jag har suttit med värme mot höften ett tag. Vet inte om det hjälper men jag måste ju prova. Jag gick en liten sväng nyss fast jag inte "får". Skulle ändå gå och lämna en sak hos grannen, så jag passade på att ta lite luft. Jag inser nu när jag anstränger mig för att inte halta, att jag faktiskt har gjort det sedan tån gick av. Hello, inte konstigt att det här har hänt. Jag får verkligen anstränga mig för att gå normalt/rakt.
