tisdag 30 september 2008
Starbucks
Mitt eget boende
Efter annu e dag med lagenhetsvisningar igar har hag bestamt mig for den sista jag sag i lordags med de har tre event planner tjejerna. Traffade dem alla igar. Supertrevliga! Det har kommer nog bli bra. Jag flyttar in i morgon.
måndag 29 september 2008
Nej nej nej

Lite svenskt
Nar jag vandrade omkring i Georgetown idag (i narheten av dar jag ska bo) fick jag lite svenska tecken. Tretorn och H&M. Jag behover forresten aka till IKEA. Bil nagon?
House hunting
Hur har det da gatt i lagenhetsjakten? Jo tack, bra. Var och tittade pa tre lagenheter igar och tva idag. Ska se tva till i morgon, men jag tror att jag har bestamt mig for den sista jag sag igar. Den ar dyr, men toppen! Roommates verkar ocksa super. Tre amerikanska tjejer som alla jobbar som event planners. Dar har vi ju nagot gemensamt. Vore kul att bo ihop med tre peers. Vi far se, ska bestamma mig imorgon. Inflytt blir det i alla fall nagonstans, nagon gang den kommande veckan. Bor kvar hos min boss sa lange.
Naturligt och gott
lördag 27 september 2008
Lagenhetsjakt i DC
Vaknade klockan fem i morse. Antar att jag fortfarande gar pa svensk tid. Jag ar inte alls trott sa det gor ju inget. Jag lag och sag reprisen av gardagens debatt mellan presidentkandidaterna som jag somnade igar ifran och tog sedan en morgonpromenad medan alla andra vaknade.
Nu ska jag bege mig in till DC (ar just nu i Alexandria) och leta lagenhet. Har fyra eller fem visningar inbokade idag. Det ska nog ga bra. Rob, min boss' man, skjutsar mig till metron. Sjalv ar hon uppe i Michigan och at middagen med Kungen (ja Konungariket Sveriges) igar kvall.
Jag fick forresten tillbaka mina vaskor igar. Det jobbiga med att inte ha packat dem sjalv (mamma fick rycka in dar, vad har man annars mammor till?) ar att jag inte hittade nagot nar jag skulle ha det. Harsprayen till exempel lag i en sko. Logiskt, eh nej. Hursom helst, off to the city, here I come!
Nu ska jag bege mig in till DC (ar just nu i Alexandria) och leta lagenhet. Har fyra eller fem visningar inbokade idag. Det ska nog ga bra. Rob, min boss' man, skjutsar mig till metron. Sjalv ar hon uppe i Michigan och at middagen med Kungen (ja Konungariket Sveriges) igar kvall.
Jag fick forresten tillbaka mina vaskor igar. Det jobbiga med att inte ha packat dem sjalv (mamma fick rycka in dar, vad har man annars mammor till?) ar att jag inte hittade nagot nar jag skulle ha det. Harsprayen till exempel lag i en sko. Logiskt, eh nej. Hursom helst, off to the city, here I come!
Welcome to America
Ja da var man antligen har da. At en bagel med cream cheese och varldens godaste salmon spread fran Whole Foods till lunch. Har ser ni middagen. Det ska inte bli en vana, jag lovar. Ska dessutom leta upp ett gym ASAP, sa snart jag har hittat nagonstans att bo. Jag vagrar att fetta till mig. Dessutom ar Washington DC:arna det folk som ar mest fit i hela USA. Det finns hundratals parker och vandringsleder utmed sjoarna och floderna overallt.
Forsta debatten mellan McCain och Obama pa TV nu. Var bjuden till Anthon, min nya vapendragare, men jag orkade inte. Var tvungen att fixa telefon ocksa - check. Men nu borjar jag prata svenska med min chef's amerikanska barn. Jag gor sa nar jag ar riktigt trott. Ska bara se lite pa debatten da, sen blir det sova av!
Usakta for alla uteblivna a, a och o:n by the way (med prickar och ring givetvis) men jag sitter inte med min dator. Good nite!
Flyga - inte kul
Jag ska aldrig mer flyga! Inte pa en vecka i alla fall. Det var den drygaste resan nansin. Forst over fyra timmar i bil upp till Sthlm, sen tre timmar flyg till Island, sex timmar till New York. Da var jag ganska trott. Satter mig pa planet ner till DC. Det var varldens ovader och vi fick sitta en och en halv timma i planet(!) pa marken innan vi kunde lyfta. Trodde sen att det var slutet nar vi skulle landa i DC, det skakade rejalt. Gissa om det var skont att ga ur planet efter det! Som pricken over i:t bestamde mina resvaskor sig for att inte dyka upp vid baggage claim. De var tydligen kvar pa JFK. Jag som checkade in over tva timmar innan planet skulle lyfta! Gah! Anyway, jag tog en taxi till hotellet som jag bokat forsta natten. Ja det var verkligen natt nar jag val kom fram. Halv tre (US time) fick jag ga och lagga mig i en riktig sang. Da hade jag rest i 27 timmar. Det ar for lange. Men det var det vart! ;)
Nu ligger jag hemma i min boss's soffa och ska snart sova. Har jobbat pa kontoret hela dagen. I morgon ar det lagenhetsjakt inne i stan! Wish me luck!
torsdag 25 september 2008
Sayonara
Snacka om att vara uppe före tuppen. En gång i tiden ville jag bli bagare. Nu är jag glad att jag valde ett annat spår i karriären. Vart det spåret tar mig härifrån ska det närmsta året avgöra. Nu flyttar jag över till Washington DC och den amerikanska östkusten. Hamnar mitt i presidentvalet. Guess who is excited?!:) So long Sweden...
onsdag 24 september 2008
Packad
Nu har jag packat klart, men inte utan ångest. Kan ju bara inte få med mig allt. Men vilket favoritplagg lämnar man hemma? Inte lätt alltså. Jag får nog skicka över lite saker, så får det bli.
Tog en sista promenad här "hemma" förut. Ännu en sån där perfekt höstdag. Det är så fint nere vid sjön nu. Frisk luft också.
Nu ska jag snart gå och sova några timmar innan klockan ringer 3:30. Det är tidigt! Zzz...
Tog en sista promenad här "hemma" förut. Ännu en sån där perfekt höstdag. Det är så fint nere vid sjön nu. Frisk luft också.
Nu ska jag snart gå och sova några timmar innan klockan ringer 3:30. Det är tidigt! Zzz...
Frustrerad

1. Jag har inte fått min flygbiljett än (det är inte jag som har bokat) och jag åker i natt.
2. Jag har ingenstans att ta vägen när jag kommer dit. Ingen jag känner i DC är i stan när jag kommer och jag känner inte presidenten (än).
3. Jag kommer ha med mig packning för, ja ett bra tag framöver som jag ska kånka runt på helt själv (jag har bara två armar).
4. ...räcker inte det?
Det här är sånt jag kommer att skratta åt om 20 år när jag sitter och tänker tillbaka på hur det var när jag flyttade över till USA, men just nu är det faktiskt inget kul alls.
tisdag 23 september 2008
Fler Hej Då
Sen var det dags för moster. Vi tog en stavgångspromenad i skogen. 7,5 km blev det. Efter det fler kramar.
Sen kom Elin. Vi såg Elfsborgs-Hammarby på TV. 1-0 blev det, jippie. Kram kram kram.
Nu ska jag leta vidare efter nånstans att bo i DC. Jag la ut en annons på Craigslist och gjorde misstaget att lägga med en bild. Jag har fått andra förslag än om lägenheter idag. Dessa amerikaner, jag säger då det.
måndag 22 september 2008
Brr
Jag var och skulle låsa upp min telialåsta mobil innan men det gick inte i den här stan. Fick skicka iväg mamma till Borås för att göra det för jag hann inte själv. Vad har man annars mammor till? Jag hade tänkt att köpa en ny iPhone nu när jag kommer över men jag har nog ändrat mig. Jag hade en men sålde den, antagligen för att jag inte var helt nöjd med den. Kul grej, men det finns helt klart bättre telefoner. Jag är en trogen Nokiaanvändare.
Nu var man här igen
söndag 21 september 2008
Sju Sorters Kakor
För övrigt så har far och döttrarna Bokis precis varit ute på en kvällspromenad. Det var skönt, men kallt. Nu ska jag lägga mig och se andra säsongens tre första avsnitt av Gossip Girl som jag har missat på grund av allt jobb den senaste tiden.
xoxo Miss El.
Best Friends Forever
Gårdagen möter Framtiden
Rödvin alltså. Inte bra för huvudet. Vaknade och kände huvudvärken innan jag ens hunnit vrida på mig. Var på 25-årsfest igår. Det blev inte så sent, men det röda har gjort sin verkan ändå. Släktkalas i eftermiddag också. Mitt "avskedskalas". För snart så. Nu sticker jag för gott. Man ska aldrig säga aldrig, men jag kommer ju inte "hem" igen. Det kanske låter sorgligt, men för mig är det tvärtom. Det är det här jag har väntat på och kämpat för.
Jag fick höra för ett tag sen att jag alltid har fått allt serverat på silverfat. Jag blev ganska paff. Fann liksom inga ord. Vem är någon att döma mig så? På vilka grunder? Uppenbarligen känner den personen inte mig och vet inte vad jag har gått igenom och hur mycket jag har offrat för att komma hit. Det spelar ingen roll. Jag vet, och det är det viktiga. Så nu j-klar! Framtiden ligger för mina fötter. Time will never stop.
Jag fick höra för ett tag sen att jag alltid har fått allt serverat på silverfat. Jag blev ganska paff. Fann liksom inga ord. Vem är någon att döma mig så? På vilka grunder? Uppenbarligen känner den personen inte mig och vet inte vad jag har gått igenom och hur mycket jag har offrat för att komma hit. Det spelar ingen roll. Jag vet, och det är det viktiga. Så nu j-klar! Framtiden ligger för mina fötter. Time will never stop.
fredag 19 september 2008
Runar Sögaard - vilken drygis

Singelliv

Självklart är det ensamt ibland. Jag är alltid femte hjulet på parmiddagar eftersom ALLA mina vänner har pojkvänner. Det gör mig inte så mycket eftersom deras pojkvänner är några av mina bästa vänner också. Det kan väl vara den här tvåsamheten då som jag saknar ibland. Men jag väger upp fördelar mot nackdelar och just nu väger friheten tyngre. När man lever livet som jag gör kan man inte ha någon annan att ta hänsyn till. Det vore inte rättvist. Var sak har sin tid dessutom. Jag njuter av friheten medan jag kan. Rätt som det är så står han där, drömprinsen, och då finns ingen återvändo.
Plugg
torsdag 18 september 2008
Lugnet efter stormen
Nu är jag hemma "igen" en sista gång på vad jag tror blir väldigt länge. Alla undrar när jag kommer hem igen den här gången. Hem till vad, undrar jag? Mitt liv är inte här längre. Mitt liv är där borta nu. Det är nu det stora äventyret börjar på riktigt. I en annan värld skulle man kunna säga.
Instängd
Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig instängd här i min lilla hemstad. Det finns ju inget att göra här. Jag förstår dem som jobbar heltid och sen kommer hem till familj/sambo/hund eller vad det nu kan vara. Men som singel har man absolut inget i en liten stad att göra. Just nu saknar en större stad där det finns snygga människor vart man än vänder sig. Inte för att vi här i "hålan" är fula. Faktiskt så var det en som sa till mig att hon har aldrig sett så många snygga människor på ett och samma ställe som när vi var ute här (på stans enda "nattklubb") en gång för längesen. May be so, men alla är ju upptagna. I större städer är i alla fall sannolikheten att de är singlar större. Åtminstone så är folk mer öppna för att hitta på något kul. Most crucial of all; det finns hundra miljoner saker att hitta på.
Big city, here I come!
Big city, here I come!
söndag 14 september 2008
Äntligen
Just nu vill jag bara lägga mig och sova. Gick från Happy Hour'n i baren för att gå upp och vila benen lite. Måste åka ut till Arlanda och hämta en bil om en stund. Ska bara vänta tills gänget kommer tillbaka från Ambassadörens VIP-mottagning. Alla var ju inte lika viktiga som andra så vi fick inte vara med. Men vadå, man ska ju ha nåt att sträva efter, eller hur?;)
fredag 12 september 2008
Working is fun
Jag var på en stenmassage på Yogayama i morse. Såå skönt! Sen tog jag en lunch på Bagel Street. Varmt rekommenderat för den som gillar bagels. Möte efter det med min gamla manager från Atlanta. Först kl 16 kom jag ut till kontoret. Och nu sitter jag här, fast med tjejligan. Erik, enda killen, vågade inte vara kvar så han drog till en ölprovning. Glidare! Better get going så man kommer härifrån före midnatt.
torsdag 11 september 2008
Ont
Ännu en fullbokad dag! Har fått mycket viktigt gjort, det känns bra. Programmet för middagen är klart. It's gonna be something to remember, for sure!
Imorgon bitti har jag bokat tid för massage, med varma stenar. Gissa om jag kommer sova gott i natt! Behöver verkligen den här massagen. Jag har så ont i min nacke och mina skuldror så jag vill gråta. Jag vill tillbaka till min kiropraktor i USA! Måste ta tag i det där igen.
Imorgon bitti har jag bokat tid för massage, med varma stenar. Gissa om jag kommer sova gott i natt! Behöver verkligen den här massagen. Jag har så ont i min nacke och mina skuldror så jag vill gråta. Jag vill tillbaka till min kiropraktor i USA! Måste ta tag i det där igen.
One Big Thing
Har lite dötid nu. Sitter med en väl behövd latte och förbereder inför nästa möte. Ska göra klart programmet för en viss middag. Det här kommer bli hur bra som helst.
onsdag 10 september 2008
What a day
Har sprungit runt på möten med en amerikan (nej han var ju faktiskt från Australien men bor i Atlanta nu) hela eftermiddagen. Sen hamnade vi på AmCham's event: Kista vs Silicon Valley. Riktigt intressant. En amerikan som numera bor i Stockholm men som jobbade i Silicon Valley under hela IT-bubblan var där och pratade om hur det är; arbetsklimatet, hur det ser ut där och hur man kan göra karriär där. Interesting, very interesting!
Fotbollen är på, det går bra nu. En kvart kvar. Snart slocknar både jag och TV:n. Imorgon är en ny dag.
tisdag 9 september 2008
Trött och belåten
Med god mat i magen och gott vin i benen hade jag överskottsenergi. Så jag tog en promenad i regnet. Gick ner till stan, genom Gamla Stan, Kungsträdgården och sen hela Sveavägen tillbaka. Jag var lite blöt när jag kom hem, men det var det värt. Nu ska jag få lite skönhetssömn innan klockan ringer 5:30 imorgon bitti...zzz.
Jag är feg
Åkte hem från jobbet. Ser den mest otippade personen på tunnelbanan. Vad gör jag? Försöker gömma mig såklart. Faktiskt, så var jag inte ens säker på att det var han först, men det visade det sig vara efter lite luskande. Sånt här händer ju bara mig.
Har varit på fotbehandling precis. Det är en vardagslyx alla bör unna sig. Vi ska ta hand om våra fötter. Vi har ju bara två.
Nu ska jag iväg på middag med USA-gänget. Efter en fet lasagne till lunch så är jag dock fortfarande typ mätt. Kanske ska trycka i mig en till då, vi ska ju till Rossini.
Har varit på fotbehandling precis. Det är en vardagslyx alla bör unna sig. Vi ska ta hand om våra fötter. Vi har ju bara två.
Nu ska jag iväg på middag med USA-gänget. Efter en fet lasagne till lunch så är jag dock fortfarande typ mätt. Kanske ska trycka i mig en till då, vi ska ju till Rossini.
Back in Sthlm
Då var man tillbaka i Hufvudstaden. Jag hann till mötet igår kväll och det gick bra. Fick sen dra min väska ända upp till Odenplan (det är uppförsbacke och min väska vägde typ 50 kilo). Dessutom bor min kompis som jag bor hos nu på tredje våningen utan hiss. Jag somnade gott igår kväll.
Var på gymet klockan 6 i morse. Låg och gjorde crunches jämte supermodellen igen. Såg 0% underhudsfett springa på löpbandet. Skulle köpa frukost på vägen hem. Insåg att jag gick upp alldeles för tidigt i morse när inte ens mataffären har öppnat när jag går hem från gymet. Fick gå hem och duscha först.
Ska sitta på ett nytt kontor den här veckan eftersom alla från USA är här. Från Kista Science Tower där jag har suttit hela sommaren till Solna Business Park. Alla dessa parker gör mig vilsen. Jag är fortfarande kvar i Sthlm eller? Nu måste jag jobba lite.
Var på gymet klockan 6 i morse. Låg och gjorde crunches jämte supermodellen igen. Såg 0% underhudsfett springa på löpbandet. Skulle köpa frukost på vägen hem. Insåg att jag gick upp alldeles för tidigt i morse när inte ens mataffären har öppnat när jag går hem från gymet. Fick gå hem och duscha först.
Ska sitta på ett nytt kontor den här veckan eftersom alla från USA är här. Från Kista Science Tower där jag har suttit hela sommaren till Solna Business Park. Alla dessa parker gör mig vilsen. Jag är fortfarande kvar i Sthlm eller? Nu måste jag jobba lite.
måndag 8 september 2008
Åka tåg
Alltså, att SJ aldrig kan hålla tidtabellen är ju skandalöst! En timma och tio minuter försenat! Tur att jag har lite marginal ändå. Har ett möte i Sthlm klockan sju som inte blir av utan mig. Oj, vad jag känner mig viktig nu;) Hade behövt göra lite mer planering på plats innan bara, men det får göras nu på tåget istället. Nästa gång tar jag flyget!
söndag 7 september 2008
Det blåser!

Kors i taket!
Min bror kom till mig idag och undrade om jag ska komma hem över jul (när jag väl har åkt iväg). Det tror jag inte, sa jag. Jag åker nog ner till Atlanta och firar med min gamla au-pair familj. Hurså? Jo, jag tänkte komma över och hälsa på, säger han då. VA? Under har skett! Min bror ska komma och hälsa på mig. Han var i och för sig hos mig en gång när jag bodde i Österrike, men annars har han inte varit någon flitig resenär runt jordklotet. Ingen kan vara gladare än jag. Nu planerar vi jul och nyår i Atlanta, mycket kul i D.C. och en helg i NYC. Yay!
Det sätter sina spår
Jag skulle hem sent igår kväll. Jag ringde efter skjuts. Jag går inte hem själv sent på kvällen, längre. Jag har alltid varit den som tänker att "det händer aldrig mig". Tills för ganska ungefär ett år sedan. Jag var på väg hem sent en kväll. Det var mörkt givetvis och inte en människa ute. Då, från ingenstans, dyker det upp en kille bakom mig. Jag fick en fruktansvärt obehaglig känsla inom mig. Som när man vet att allt inte står rätt till. Den här killen gick bakom mig en stund. Jag hade ingen telefon med mig, fråga mig inte varför. Helt plötsligt hör jag hur killens steg blir allt intensivare i takten. Jag vänder mig om och ser hur han springer emot mig. I ren panik tog jag då till någon hemmagjord självförsvarteknik. Jag hade saker i händerna som jag kastade emot honom och sparkade och skrek. Jag tror att jag lyckades träffa någon av hans känsligare delar, för idioten backade och sprang ganska snart vidare. Där stod jag, chockad, och insåg vad som precis kunde ha hänt. Hur jag tog mig hem efter det har jag inte många minnen av. Jag vet bara att det händer faktiskt mig också, och dig. Sedan dess går jag aldrig hem själv sent på kvällen, om det inte är mycket folk i rörelse runt omkring mig. Det finns många galningar här i världen!
Stockholm

En sak är dock säker. Någon dryg översittare kommer jag aldrig att bli. Jag har testat på livet på Stureplan också, och tro mig, det är inget för mig. Jag är ingen asseccoar som man visar upp. Jag impas inte av snygga bilar eller att bli bjuden till ett bord där champangen ligger på is i väntan på att sprutas ut. Nej, inte min grej. Jag kan komma på bättre saker att spendera min tid på, även i Stockholm. Jag älskar den staden och det går att hålla sig borta från det som faktiskt döljer sig under den vackra fasaden. Men man får akta sig!
Att hälsa
Stavgång=världens bästa träning! Tog en morgonpromenad i skogen i närheten av där jag bor. Det brukar bli en runda på 7-8 km. Jag har fortfarande kvar mina stavar som jag tog med mig hem från Österrike (jag jobbade som vandringsguide i Alperna en sommar för några år sedan). Det bästa av allt är att man rensar huvudet när man går ute i den friska luften. Jag är även mer kreativ. Nu har jag gjort en To Do lista för dagen. Ingen slapparsöndag här inte. Har hamnat lite efter för att jag har varit sjuk i veckan.
En sak stör mig. Varför kan folk inte hälsa på varandra när man möts? Av alla jag mötte i spåret idag var det en enda som sa hej, som ens mötte min blick. Annars brukar jag säga hej ändå, även om den andra inte har tänkt att hälsa. Men det är svårt när folk tittar ner i backen precis när man går förbi varandra. Ett "hej" gör dessutom att man blir på bättre humör. Folk klagar på ytliga amerikanare, men hellre ytlig och trevlig än instäng och otrevlig, som majoriteten av oss svenskar är. Skärpning! Ett leende gör så mycket, det gäller alla. Prova att le och säg hej nästa gång du möter någon så ska du få se hur mycket gladare både du själv och personen du möter blir. Gah!
En sak stör mig. Varför kan folk inte hälsa på varandra när man möts? Av alla jag mötte i spåret idag var det en enda som sa hej, som ens mötte min blick. Annars brukar jag säga hej ändå, även om den andra inte har tänkt att hälsa. Men det är svårt när folk tittar ner i backen precis när man går förbi varandra. Ett "hej" gör dessutom att man blir på bättre humör. Folk klagar på ytliga amerikanare, men hellre ytlig och trevlig än instäng och otrevlig, som majoriteten av oss svenskar är. Skärpning! Ett leende gör så mycket, det gäller alla. Prova att le och säg hej nästa gång du möter någon så ska du få se hur mycket gladare både du själv och personen du möter blir. Gah!
Vänner
Man brukar säga att man växer ifrån varandra, och ja, det har vi väl gjort så sett. Alla har vi blivit så fruktansvärt olika. Jag och min allra bästa vän Jenny till exempel. Vi satt ju nästan ihop när vi var yngre. Hon började som dagbarn hos oss (min mamma var dagmamma på den tiden) när vi gick i lekis. Sedan dess har vi gått i samma klass ändå tills vi gick ut gymnasiet. Vi hade till och med ett företag ihop. Vi brukade gå hem till henne varje dag efter skolan och plugga ett tag, sedan gå ut och gå med hennes hund en halvmil i skogen och samtidigt förhöra varandra, tillbaka till henne och äta kvällsmat. Det resulterade i fina MVG;)
Idag. Hon: bor kvar i Ulricehamn med pojkvän, har ett bra jobb här, trivs utmärkt. Jag: flydde stan efter gymnasiet, har bara gjort några nedslag här mellan alla ställen jag har bott på ute i världen, lämnar snart landet igen, trivs utmärkt med det. Vad livet kan ta olika riktningar. Vi har ju alla haft samma förutsättningar.
Det bästa av allt: vi har varandra, vart vi än är. Love you guys!
lördag 6 september 2008
Närmare 30 än 20
När man har fyllt 25 så är det ett faktum. Men jag trivs med min ålder and wouldn't change a thing. Ska på 25-årsfest ikväll. En av "Vi Sju" fyller. Under hela högstadiet var vi ett gäng på sju tjejer. Fem av oss kommer vara med ikväll. En bor numera i Malmö och en har utvandrat till Californien. Fyra bor fortfarande kvar i hemstaden. Och så har vi lilla mig, som just nu bor i resväskan och är på kärt återbesök. Kul ska det i alla fall bli ikväll. Lite vin så ska vi nog få fart på gamla minnen.
I feel good!

Jag är ganska smal och det är något jag har valt att vara. Men jag tröttnade för ett par år sen att alla tjatade på mig att jag var för smal. Så jag bestämde mig för att gå upp i vikt. Sagt och gjort, jag slutade träna och började äta allt möjligt. Mycket fett och mycket socker. Givetvis gick jag upp i vikt. Mådde jag bra av det? Nej! Efter ett tag, alldeles för länge om ni frågar mig, fick jag nog och la ner. Jag insåg att jag mår bäst av att vara smal som jag är när jag tränar och äter hälsosamt.
Tillbaka i mina gamla vanor mår jag bättre än nånsin! Om någon undrar eller är "orolig" så fråga gärna, men det värsta jag vet är när folk pratar bakom ryggen på en. Jag märker sånt, och jag tappar respekt för folk som gör det. Det är lika fult att prata om eller att kommentera dem som är smala, som dem som är överviktiga. Jag bryr mig egentligen inte, jag mår ju så himla bra, men för er egen skull: lägg ner och fundera på hur ni själva mår. Mår ni lika bra som mig? Välkomna i klubben! Annars, använd den tid ni gör åt på att prata skit om alla andra till att gå ut och gå i skogen eller kör ett pass på gymet! Gå sen hem och ät något riktigt gott, något som är godare än chips och dip och känn hur bra ni mår!
Dessutom är jag helt övertygad om att det man stoppar i sig har att göra med hur man presterar i övrigt; på jobbet och i privatlivet!
fredag 5 september 2008
På tal om...
...kändisar. Jag har tränat på samma gym, på exakt samma tider och dagar som en av Sveriges mest kända fotomodeller nu i sommar. Det känns bra att veta på riktigt att fotomodeller faktiskt inte är så snygga i verkligheten som de är på bild. De har till och med celluliter. Det är klart, vi är ju inga maskiner, vi är ju kvinnor! Då har jag varit mer imponerad i sommar av tjejen som ser ut som en kvinnlig Arnold eller av hon som inte har ett gram underhudsfett, utan bara muskler. Jag undrar hur de gör? Inte för att jag egentligen vill veta hur de gör, vad de äter för att se ut så där. Jag skulle aldrig ha tid att bry mig för den delen.
En kändis

Tråkig fredag
Det är fredag. Har jobbat hela dagen, dags att lägga ner nu. Men å andra sidan, vad ska jag göra i denna inte-så-händelserika-stad, om inte jobba? Har fått mina 11(!) böcker idag till kursen jag ska läsa i Företagsekonomi A. Var även nere på stan och tog kort till mitt nya visum. Varför bli man alltid så fruktansvärt ful på såna kort? Och varför får man fyra stycken foton? Det är ju inte så att jag kommer att visa de andra tre för någon levande själ.
Jag var ute en sväng i Gällstad innan också. Var jag på Lager 157? Nej. Jag var hos min mormor och morfar och fikade. Hade jag bakat kanelbullar (min specialitet) och tagit med mig? Nej. Jag hade varit nere på stan och köpt pariserbullar och nougatmazariner. Åt jag det? Nej. Jag äter ju inte socker. Jag drack kokkaffe med mjölk.
Jag var ute en sväng i Gällstad innan också. Var jag på Lager 157? Nej. Jag var hos min mormor och morfar och fikade. Hade jag bakat kanelbullar (min specialitet) och tagit med mig? Nej. Jag hade varit nere på stan och köpt pariserbullar och nougatmazariner. Åt jag det? Nej. Jag äter ju inte socker. Jag drack kokkaffe med mjölk.
torsdag 4 september 2008
Li(gist)am
Barn
Idag ska jag hälsa på min kära kusin som har fått en unge till. Liam och Leo har hon nu. Världens sötaste små dumhuvuden. Nej så kanske man inte får säga? Men barn är ju faktiskt inte så smarta. De är bara söta. De flesta i alla fall. Min största skräck är att få en ful bebis. Tänk om man får en sån där som inte går att se om det är en pojke eller en flicka. Man får väl döpa den till Robin eller Kim eller nåt som passar på båda. Sen får man vara en sån där modern mamma som låter barnet välja själv vilken sexuell läggning det vill ha. Men usch, jag ska sluta tänka så mycket. Jag hoppas jag får en Johan och en Anna, alltså en av varje, så normala som möjligt. Det vore skönt.
onsdag 3 september 2008
Ibland ska man stanna inne
Jag var tvungen att gå ut och ta lite luft efter att ha suttit inne och jobbat hela dagen. När jag var halvvägs hem började det ösregna (och då menar jag verkligen ös!). Helt plötsligt såg jag en av våra bilar köra emot mig. Tänkte att pappa skulle ner till stan. Jag började vifta för att han skulle stanna. Det gjorde han inte! Tack för den, tänkte jag. Lite senare kör bilen om mig. Det regnar fortfarande lika mycket. Jag viftar igen, ännu mer för att han ska stanna. Det gör han inte! Tack för den.
När jag kom hem helt dyngblöt frågade jag, mycket irriterat, varför han i --- inte stannade. Va? Han fattade ingenting. Men du måste ju ha sett mig, menade jag. Han påstod att varken han eller mamma hade varit ute med bilen. Vilken bil var det? frågade han. Den vita. Men Ellinor, den sålde vi för över ett år sedan! Hur mår du egentligen? Du kanske ska gå och lägga dig, du ser lite trött ut.
Over and out for 2nite!
När jag kom hem helt dyngblöt frågade jag, mycket irriterat, varför han i --- inte stannade. Va? Han fattade ingenting. Men du måste ju ha sett mig, menade jag. Han påstod att varken han eller mamma hade varit ute med bilen. Vilken bil var det? frågade han. Den vita. Men Ellinor, den sålde vi för över ett år sedan! Hur mår du egentligen? Du kanske ska gå och lägga dig, du ser lite trött ut.
Over and out for 2nite!
Wake me up...
...when September ends. Just nu önskar jag det. Längtar verkligen till slutet av september. Men å andra sidan, jag vill inte missa tiden mellan nu och då heller, det vore ju ganska meningslöst. Det är nog bara regnet och blåsten här idag som gör att det känns lite tungt, plus den där jädra förkylningen. Var tvungen att ställa in ett lunchmöte idag. Ikväll skulle jag varit på tjejkväll i kallbadhuset nere vid sjön. Badat och bastat och haft det gott. Alla var där utom Ellinor, för hon fick stanna hemma.
Men en god nyhet är att jag var hos tandläkaren i morse och hade inte ett enda hål. Jag fick dessutom beröm för att jag skötte mina tänder så bra. Jag har ju slutat att äta socker. Socker som i godis, choklad, glass och fika. Ett vad i somras med min kollega Erik fick mig determined. När jag bestämmer mig för något, då följer jag det och inget kan rubba mig. Fråga alla som känner mig. Jag är fruktansvärt envis. Så det vadet ska jag vinna, haha!
Men en god nyhet är att jag var hos tandläkaren i morse och hade inte ett enda hål. Jag fick dessutom beröm för att jag skötte mina tänder så bra. Jag har ju slutat att äta socker. Socker som i godis, choklad, glass och fika. Ett vad i somras med min kollega Erik fick mig determined. När jag bestämmer mig för något, då följer jag det och inget kan rubba mig. Fråga alla som känner mig. Jag är fruktansvärt envis. Så det vadet ska jag vinna, haha!
Tandläkaren
Uppe tidigt idag, ska till tandläkaren. 7:10, vad är det för tid? Okej, får man för sig spontant att man ska kolla sin dentala hälsa så får man väl ta vad som finns. Hoppas att han eller hon inte tittar ner i min hals bara. Den är röd och svullen som aldrig förr. I och för sig, vårdcentralen ligger precis bredvid. Fördelen med en liten stad, att allt är så nära. Sedan är det bara ett par kliv ner till Apoteket också. Då tar vi en runda på stan då. Får se om jag kommer hem levande.
tisdag 2 september 2008
My Dutch Friends
Dagens Outfit
Sjuk

Började jobba. Huvudet hängde inte riktigt med. Skulle bara vila ett tag. Vaknade efter två timmar, helt yr! Insåg att när man är sjuk så ska man nog tillåta sig att vara det. Tur att man kan ta med sig lap topen till sängen och ligga där och jobba. Jobbet väntar ju inte på tillfriskning.
måndag 1 september 2008
Björn Gustavsson
På tal om nystart
My Apologies
Nystart

För mig i år innebär nystarten verkligen någonting nytt. "Äntligen!" måste jag få ropa. Äntligen är jag fri (från allt som någonsin har bundit mig till platser och människor) och kan göra vad jag vill med mitt nya liv. Och gissa om jag ska...!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)