Nöjd eller?

Ibland (eller valdigt ofta) onskar jag att jag kunde vara nojd med tillvaron, som de flesta av mina barndomsvanner. De bor fortfarande i var lilla, pittoreska hemstad. De har sin fasta (och underbara) umgangeskrets med regelbundna parmiddagar och utflykter till storre och ibland mer eller mindre exotiska platser. Varfor kan inte jag vara likadan? Jag vet inte, men jag ar bara inte det...