Förr i tiden

I morse började jag dagen med en morgonpromenad. Tänk alla som har tid med detta varje morgon, vad jag avundas dem. Det går inte få en bättre start på dagen. Jag gick utmed strandpromenaden och mindes den tiden då järnvägen fortfarande gick här. Ja så pass gammal är jag att jag faktiskt åkte med tåget innan det försvann från staden. Det var tider det. Bilden är förhoppningsvis något äldre än vad jag är, men det är inte utan att man blir lite nostalgisk ändå. Åh, vad allt var bättre förr. Mindre bekymmer. Man levde för dagen. Nu tycker jag mest folk går omkring och oroar sig för framtiden, inklusive jag. Vad vill jag göra? Hur ska jag göra? Kommer jag någonsin att bli nöjd? Jag hoppas - och tror - det. Halleluja.