Äntligen! Min fasa för midsommarmaten är över. Jag tycker verkligen inte om sill och fäskpotatis (en av få saker jag inte tycker om faktiskt). Inte Jenny heller visade det sig, så hon hade fixat med rökt makrill och lax istället. Johans mamma hade gjort en silltårta, som trots min sillfobi, var supergod. Med goda drinkar, och goda nubbar (kort i taket även där) var årets midsommarlunch en succé och den har från och med nu fått en helt ny innebörd för mig. Det finns hopp för framtidens midsommarfirande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar