Strömstadmilen

Igår var alltså domedagen som jag har våndats sedan jag kom på den briljanta idén att springa ett lopp. 10 kilometer var distansen. Närmare 30 grader var temperaturen. Varmt med andra ord. Jag hade ångest ända tills startskottet gick. Då satte jag fart. Mitt enda mål var att ta mig runt och inte stanna och gå en enda gång. Placeringen brydde jag mig inte om, om jag så skulle komma på sista plats. Jag överträffade dock mig själv och sprang på i ett bra tempo. Jag märkte att jag var stark i uppförsbackarna då jag till och med sprang om männen. Tacka terrängträning i Ulricehamnsskogarna för detta. Jag märkte halvvägs igenom loppet att jag och en kvinna till låg på ungefär samma tempo. Jag la fokus på att vinna över henne. Jag märkte att hon tänkte detsamma. Tack vare att de två sista kilometrarna bestod av en riktig killerbacke kunde jag dra ifrån henne och jag vann till slut. Jag gick fram till henne efteråt och tackade för en bra kamp. Med en tid på 55:25 och en 11:e plats är jag mer än nöjd. Jag kan även säga att jag är hooked på att springa lopp. Det kommer bli fler framöver, det lovar jag. You ain't seen nothing yet!