Idag var det dags för Kretsloppet, det lopp jag anmälde mig till allra först tidigt i somras, och det lopp jag trodde skulle bli mitt allra första enmilslopp någonsin. Inte visste jag då att jag skulle bli en sådan fanatiker av löpning att jag skulle springa två lopp före detta. Jag har satt upp realistiska mål inför varje lopp, och 7tusan vilken underbar känsla det är att nå det målet. Dessutom var det kul att springa med LilSis som verkligen gjorde sitt första enmilslopp. Vi sprang tillsammans de första tre kilometrarna, sen stack jag ifrån lite. Men hon kom ändå i mål bara ett par minuter efter. Den här dagen är det inte jag som ska ha en eloge, utan hon. I'm proud of you, Sis! Tillsammans är vi oslagbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar