Curlingbarn

Jag har läst mycket om fenomenet "curlingbarn" den senaste tiden. Jag har också träffat på många IRL. Jag tycker synd om ungarna. Jag tror att de barn som sedan klarar sig bäst är de som får lära sig tidigt att ta egna beslut och eget ansvar, men som samtidigt får hjälp ekonomiskt. Det måste ju vara ett vinnande koncept, åtminstone i min värld. Tänk att redan från början tvingas göra saker själv och inte daltas med fram och tillbaka, men ändå innan man har tjänat ihop en massa pengar själv får hjälp till att lägga en bra grund, till exempel hjälp till studier och till att köpa en första lägenhet. Det är annars inte lätt att vara ung idag.

Jag fick en gång höra att jag är född med guldsked i mun. Jag kunde varken bli arg eller skratta när jag hörde detta. Jag stod mest som ett frågetecken och undrade hur personen i fråga kunde säga något sånt om mig, utan att tydligen känna till sanningen. Jag var väldigt envis när jag var liten och tjatade mig till det jag ville ha, men sedan jag blev äldre har jag inte fått mer hjälp än med sånt som är "normalt" för föräldrar att hjälpa sina barn med. Jag har tagit dyra studielån för att utbilda mig och har alltid betalat min egen hyra på de hundra olika platser jag har bott på. Däremot, om det någon gång har krisat har jag kunnat ringa hem och ta ett litet lån, men jag har alltid betalat tillbaka det. Jag har aldrig ingått i kategorin curlingbarn, om den ens fanns när jag var barn. Men vissa föräldrar bör nog tänka till. Ansvar är till för att tas.