Uppskattning vs Hämnd

Jag har alltid varit duktig på idrotta, främst inom bollsport. Jag minns min första riktiga fotbollsmatch. Jag fick hoppa in i ett lag där alla var några år äldre eftersom det inte fanns något tjejlag för min åldersgrupp (jag var lite tidigt ute, som alltid). Jag minns känslan när lagledaren skakade på huvudet åt mig när jag sa att jag ville spela "på topp", alltså den som ska göra mål - nyckelpersonen i laget när man spelar sjumannafotboll. Jag minns även känslan när jag tog bollen så fort jag blev inbytt, dribblade förbi den ena efter den andra och sköt bollen rätt in i mål. Bilden av lagledarens ansikte har liksom etsat sig fast. Hela jag fylldes av "ha, där fick du, du som inte trodde att jag kunde". Min fotbollskarriär gick sedan som på räls. Jag spelade kvar på "topp" och var målsprutan i laget tillsammans med Elin. Jag hade bevisat att jag kunde, att jag klarade av att göra ett bra jobb och fick efter det fortsatt förtroende. Jag leverade.

Det är inte bara inom sportens värld du måste prestera önskat resultat för att få ha kvar din position i laget. Även på jobbet måste du leverera det som förväntas av dig, annars byts du snart ut mot någon annan som gör det. Vissa ser detta som krav (och det är det) men en del verkar tycka att det är för mycket begärt. Jag ser det här som något självklart. Du kostar pengar och du måste se till att göra dig värd investeringen, på samma sätt som du måste göra ditt jobb på fotbollsplanen för att inte bli utbytt. Inte minst är det väldigt roligt och inpirerande att känna att man har uppnått målen och levererat. Det gör att man blir sporrade till att fortsätta göra ett bra jobb. Viktigt att inte glömma bort här är att man måste få uppskattning för det bra arbete man gör, hur ska man annars veta att det var bra? Gör inte som lagledaren i mitt fotbollslag gjorde den dagen för länge sedan, bara stod där och såg förvånad ut och inte sa något för att han blev så paff. Tur var att jag visste att jag hade gjort något bra. Jag visste ju redan att jag kunde. Att jag fick visa det blev mer en hämndkänsla och den elden brinner kvar, den tar jag till när jag möter människor som inte tror på mig. Man kan komma väldigt långt med den.

"At vindicta bonum vita iucundius ipsa" -

Men hämnden är ljuvare än livet självt.