Underbara Vår

Nu har jag äntligen bestämt mig för vilken som i min värld är den bästa årstiden - våren i Sverige. Förutom pollen i luften är den bara helt underbar. Jag gick en kort runda i skogen när jag kom hem från jobbet idag. Det var faktiskt så varmt att jag kunde gå i kortärmat. Det finns inte mycket som slår lukten av alla träd och blommor som slår ut, kombinerat med fågelkvitter och vita ängar fulla med vitsippor. Inte ens sommaren med vågskvalp enligt mig. Åh nu vill jag vara kär.

Balans

Kan inte sova. Har försökt med allt. Vänt på mig hundra gånger, gått på toaletten, druckit varm mjölk. Inget hjälper. Hjälper det att blogga? Om det bara blir ett halvt blogginlägg här så vet vi svaret. Jag har normalt inte svårt att sova, brukar stupa ganska fort när jag väl lägger huvudet på kudden men när det är ovanligt mycket att tänka på, då är det svårt. Jag kan tycka att det är ganska mysigt att vara vaken när alla andra sover. Riktigt mysigt hade det varit om jag hade fått sovmorgon dagen efter när jag verkligen skulle behöva sova, men det händer desto mer sällan. Sömn är otroligt viktigt, lika viktigt som de andra två hörstenarna för välbefinnande: mat och motion. Jag undrar hur många som lyckas hålla balans mellan de här tre? Det är inte lätt alltså. Att ignorera en av dem en längre tid innebär helt enkelt att man inte mår bra. En natt utan tillräcklig sömn går bra, en dag utan att äta balanserat funkar också. Man måste inte röra på sig varenda dag heller. Men ignorerar man något tillräckligt länge - ja då faller man till slut. Imorgon kommer jag antagligen vara ordentligt trött, likaså på fredag eftersom mina två nästkommande dagar är fullspeckade. Jag får väl sova ut i helgen. Det lär jag göra.

Entreprenörskap Lönar Sig

Jag har faktiskt varit lite nervös inför idag - jag som knappast aldrig är nervös inför något. Det är nyttigt ibland. Idag var nämligen min debut att hålla i ett styrelsemöte som styrelseordförande i Företagarna Ulricehamn. Jag kom på strax före mötet att jag inte visste vad man skulle säga, så det blev något i stil med "Ja välkomna till mitt första styrelsemöte som ordförande. Jag vet inte vad jag ska säga men härmed öppnar jag mötet". Resten av mötet gick som en dans. Det var ganska skönt att klubba mötet avslutat efter två timmar med en rad nya beslut tagna och gå vidare till Hotellet för föredrag och After Work med Ellos grundare Olle Blomqvist. Där fick vi goda råd om livet som entreprenör. Ett budskap han ofta kom tillbaka till var att människor är intresserade av och vill hjälpa andra människor som är drivna och som vill åstadkomma något. Instämmer. Det lönar att anstränga sig med andra ord.

Tidsbrist

Jag behöver helt klart ha fler timmar på dygnet. Eller sova mindre. Nej, not an option. samtidigt som jag egentligen bara skulle behöva stänga in mig ostört i ett rum måste jag ta mig tid till att vara lite social. Idag blev det lunch på Bryggan i Ulricehamn med Hanna. Hon hade lite mycket att göra hon så det kändes fair att vi båda bröt oss loss för lite egentid. Vi frågade oss varför vi jobbar så mycket egentligen och kom fram till att det är värt det om man har något att se fram emot, och verkligen tar sig tid att vara ledig emellanåt.

Efter lunchen sprang jag upp till min gamla gymnasieskola och hälsade Ellos grundare Olle Blomqvist välkommen som skulle tala i aulan inför UF-eleverna. Sen sprang jag hem eftersom jag ska lyssna på Olle ikväll. Välkommen den som vill. Först är det styrelsemöte på schemat. Springer vidare.

För Bråttom Gör Ont

Jag har börjat använda de här produkterna (as usual, den som vill ha tips om superbra produkter hör av sig till mig). Naturliga ämnen, inga tillsatser. Förutsättningen för att de ska vara bra är dock att man väljer rätt kräm till rätt ändamål. Det var inte skönt i morse när jag hade lite för bråttom och tog Heat Lotionen som ansiktskräm. I'll tell you no more och lär mig av misstaget. Olika hyllor i badrumsskåpet kanske?

Jobbig Situation

Idag blev det jobbigt. Jag stod och pratade med en gammal man (läs mycket gammal). Han var tydligen både döv och senil. För det första stod han högst en decimeter ifrån mitt ansikte och pratade, högt. För det andra började han prata med mig för att han ville berätta att han samlade på pins, ni vet såna där man sätter på kavajen. Inom loppet av knappt en minut hade jag förutom detta fått reda på att han även hade kört det gamla loket som står i Lokstallarna i Borås, att hans son bor i Täby - Sveriges (enligt honom) mest Moderata kommun, vilken sylt han äter på sin frukostfil samt att han idag åt sill till middag - för det är nyttigt med fisk. Jag glömde säga att han har ett förstoringsglas hemma, så nu kan han ringa mig (han fick ett visitkort så att jag skulle komma därifrån, trodde väl aldrig han skulle hitta mitt pyttelilla telefonnummer där på). Jag kunde nämligen till slut inte hålla mig för skratt. Ni vet när det blir så jobbigt så man nästan bara brister. Jag var tvungen att gå ut. Fick ju andnöd. Jobbigt.

Muskelinflammation

Jag var på massage idag. Min massör (den som vill ha tips på en bra och prisvärd massör kontaktar mig) undrade varför jag hade väntat så här länge med att komma. Det undrar jag också. Tidsbrist går inte att skylla på. Ej eller pengabrist är försvarsbart. Det var dumt, för nu har jag fått inflammation och vattensamling i musklerna. Inte konstigt att jag har ont i övre ryggen, skuldror och axlar. Massage är det bästa jag vet. Trots att det gör fruktansvärt ont så är det ändå skönt för jag vet att det gör gott för kroppen. Nu efteråt är jag helt dissig. Skulle väl kanske stannat hemma och jobbat från soffan idag men det gick inte. Sitter ändå på "bortakontoret" och försöker hålla kroppen i något sånär upprätt tillstånd. Vill ha, behöver meeer massage.

Jag & Petter

Jag firar premiären med Petter och senaste numret av Runner's World. Kan ju inte bli bättre.

U-Port Runners

Så här pigg kan man se ut efter en helt vanlig löprunda. Faktum är det inte var en helt vanlig runda idag. Det var nämligen premiär för en ny löpargrupp som jag har skapat på Facebook. Gå gärna med i
U-Port Runners du också. Kanske blir vi fler nästa gång eftersom vi bara var två stycken idag. Det bästa sättet att börja är ju att börja så kom igen nu. Vi hade en jätteskön runda. Tog det lugnt eftersom mina ben var tunga som bly efter gårdagens cykelunda. Jag värmde upp själv med 1,5 km. Vi sprang sedan 6 km tillsammans och avslutade med 3 ruscher. Sen varvade jag ner med 1,5 km hem. Å vad jag bara älskar att det är vår och man kan springa i skogen igen. Som jag har längtat.

By the way, jag vet redan att jag har stora ögon, men att näsan är så stor visste jag inte. Skyller på kameravinkeln. Är det dessutom rynkor jag ser? Skyller på tyngdlagen.

Det Som Göms i Snö

Det som göms snö kommer upp i tö. Då pratar jag inte om hundskit. (Måste förresten ge de flesta hundägare cred för att jag inte har sett så mycket av detta när solen har blottat barmarken efter den stränga vintern). Anyway, jag sådde lite frön här och där innan snön började falla. Nu när den är borta och det är dags att börja skörda finns det knoppar lite här och där att ta från. Och nu pratar jag inte krokusar. Jag tror att det är farligt att bli för bekväm med livet och det man gör från dag till dag. Jag fick ett gott råd för ungefär ett år sedan som jag nu bär med mig. "Ellinor, se till att alltid ha något att falla tillbaka på, att ha en plan B och en plan C, om det inte skulle gå som du har tänkt dig". Därför började jag så frön lite här och där, av olika sorter. Frågan nu är vilka jag ska plocka? Ska jag ta dem som gror först eller ska jag vänta tills de riktigt fina slår ut? Finns det några som vissnar snabbare än andra? Frågorna är många. Helt klart är i alla fall att den som sår får skörda. Man får inget gratis här i världen. Inte jag i alla fall. Född med silversked i mun my -ss.

Energi

Det här med kost då, det tycker jag är svårare. Det är ju en hel vetenskap att ladda upp på rätt sätt. Hur gör vi vanliga dödliga här om vi vill få ut maximalt av träningen? Jag skulle vilja gå till en kostexpert som sa till mig exakt vad jag ska äta, och att jag sedan följde de råden till punkt och pricka. Nu funkar det inte riktigt så i vardagen. Jag är ingen elitidrottare. Jag har ett jobb och ett socialt liv att sköta vilket innebär oregelbundna mattider och ofta att äta eller fika ute. Ibland äter jag inte en enda av dagens måltider hemma och måste äta det som bjuds eller finns just där och då. Då är det svårt att fylla på kroppen med vad den egentligen skulle vilja ha för att prestera på topp. Men, hade jag velat bli elitidrottare så hade jag väl satsat på det. Nu är det som det är och jag försöker äta någorlunda nyttigt i vardagen ändå. Det bästa tipset för folk som lever som jag och ofta äter ute är att hoppa över sockret. Måste man verkligen ta en kaka på varje fikamöte eller räcker det med en kopp kaffe? Finns det frukt istället? Och måste man köpa hem en halvkilos godispåse bara för att det är fredagkväll? Är det inte egentligen godare med ett fräscht fruktfat eller att någon gång då och då slå till och göra en riktigt god efterätt? Det här är enkelt. Vi vet.

Så länge man äter "ren" mat, det vill säga inget halvfabrikat eller friterad/behandlad mat tycker inte jag att man som hobbymotionär ska behöva anstränga sig mer än så här. Det är här gränsen går mellan att ha träning som intresse eller jobb. Jag tillhör intressegruppen även om det är en stor del av min livsstil. Med det menar jag att jag gärna äter "nyttigt" så ofta jag kan för att jag mår bättre och får ut mer av min träning. Det är inte skönt att trycka i sig en pizza till lunch och sedan sticka ut och springa en mil senare, eller tvärtom för den delen, att trycka i sig en pizza efter ett löppass. Då vill man gärna ha riktig kvalitetsmat. What goes in must come out, på ett eller annat sätt.

Idag ska jag ut och cykla. Jag har laddat upp med äggmackor med Kalles Kaviar, telatte på sojamjölk och en massa frukt och eftersom jag ska jobba lite först tog jag nyss en fika med lite choklad som jag har med mig hemma från Schweiz. Perfekt uppladdning? Definitivt inte, men den passar mig just idag. Än laddar jag inte för något speciellt lopp/tävling men om jag bestämmer mig för att göra det får jag nog skärpa mig och lägga in en powersmoothie som mellanmål istället för kaffe och choklad. Den dagen...

Anpassningsbar

Jag var och lyssnade på ett föredrag med den här killen - David Svensson - tidigare i veckan. Hans historia är enastående. Som tonåring fick han beskedet att han var tvungen att operera bort hela tjocktarmen och han skulle aldrig mer kunna konditionsträna, han som älskade detta. Han bestämde sig - efter omänskliga operationer och behandlingar - för att utmana ödet och börja träna igen i alla fall. Idag är han en av Sveriges främsta triathleter. Under föredraget berättade han mycket om hur han hade kommit dit han är idag, om sin träning, kost och den mentala uppladdningen. Han kom hela tiden tillbaka till att kroppen är anpassningsbar och att den vänjer sig, den formar sig efter hur man behandlar den. Vad betyder det för oss vanliga dödliga? Jo, det betyder att vem som helst kan börja träna och komma i form när som helst. Om man har en normalt fungerande kropp så är vad som helst möjligt. Man kan inte skylla på att "det där med träning är inte min grej". Man behöver ju inte börja löpträna eller gå på gym om man inte tycker om det. Det finns hundra tusen miljoner sätt att motionera och det måste ju finnas något som passar just dig? Börja gå promenader, gärna i skogen om du kan. Gå en danskurs. Spela squash på söndagar. Börja simma en eller två gånger i veckan och känn vilken skillnad det gör, hur bra du mår. Sluta skylla på att det är tråkigt. Något måste det finnas som du tycker om att göra som innebär att du rör på dig? Se inte på det som "träning" för bara det ordet kan vara negativt laddat om man inte redan har en bra relation till det. Jag får lyckorus i hela kroppen bara jag hör det men jag vet att alla inte delar den känslan.

Så kom igen, vad ska du börja göra för att få igång kroppen? Vi människor är skapta för att röra på oss, inte för att sitta stilla. Och glöm inte - kroppen vänjer sig, den är anpassningsbar. Se bara på David. Glöm inte att titta in på hans hemsida och läs hans historier. Det finns mycket mer att höra om denna kille än vad jag har berättat här.

Göteborgsvarvet

Jag håller på och springer in mina vårlöparskor. De kan bli ett vinnande koncept i Göteborgsvarvet den 22 maj. Jag längtar dit, skulle gärna springa det imorgon om det var så. Över 58 000 löpare är anmälda till världens största halvmara. Fattar ni? Det kommer bli knökat på Göteborgs gator. Jag har själv ett mål med min första halvmara någonsin. Om jag klarar det beror mycket på om jag kan springa fritt eller om jag måste trängas och stanna upp. Jag bestämmer mig först där och då om jag ska klara det eller inte. Det stora målet är egentligen bara att ha roligt och att ta mig runt utan att skada mig, peppar peppar. Längtar.

Person vs Prestation

Jag såg ett gammalt avsnitt av Skavlan igår när jag skulle gå och lägga mig. Ola Salo från the Ark var med. Han fick en dotter tidigare i veckan och berättade då om hur han såg fram emot att bli pappa och hur det skulle förändra han liv och bla bla bla. Han berättade om hur han alltid hade drömt om att bli stjärna men var oerhört rädd för kritik. Han försökte förklara hur han ville vara älskad av alla men ändå inte synas. Utan att vara en stor stjärna kan jag känna igen mig. Som idol är man en förebild och har genom det chansen att kunna påverka. Lite som politiker men på ett annat sätt. Jag vill gärna påverka om jag kan göra det på ett bra sätt. Jag är varken idol eller politiker men frågan är om jag är en förebild ändå? Det finns säkert någon som ser upp till mig och det är här man måste passa sig. Så fort man syns i tidningar blir man dömd. Vad säger hon? Vad har hon nu gjort som är så viktigt? Jag har aldrig sökt uppmärksamhet och jag tycker egentligen inte om det. Jag kanske är rädd för att inte vara omtyckt? Samtidigt så tyder väl uppmärksamheten jag får från pressen att det jag gör är intressant? Så länge jag inte hamnar i brottsspalten så. Det är alltså med delade känslor jag ställer upp på tidningsintervjuer. Lite som Ola Salo. Jag vill helst inte synas men har insett att det kommer med mina uppdrag. Man kan inte vara älskad av alla samtidigt som jag hoppas att folk kan skilja på person och prestation.

Livet Är Orättvist

Från ett ytligt inlägg då till ett djupare. Jag har varit iväg i Göteborg några dagar och då passar jag alltid på att förena nytta med nöje och träffa lite vänner. Jag var bland annat och fikade och gick en promenad i Slottskogen med en kille som jag faktiskt inte har känt så länge. Vi lärde känna varandra i Stockholm när jag bodde där för något år sedan. Vi brukade ta en kväll, en eftermiddagen eller en söndag till att bara gå runt och titta på sånt som man inte vanligtvis gör i Stockholm. Världens bästa kille som endast förtjänar det bästa. Vi har hörts lite till och från sedan dess men jag flyttade tillbaka till Staterna och han har varit ute och rest på annat håll. Nu hade han äntligen bestämt sig för att lugna ner sig, börja plugga och satsa på en tjej som han hade träffat och haft kontakt med under en längre tid. Han trivdes verkligen med det lugna livet, de flyttade ihop och var hur lyckliga som helst. De planerade framtiden tillsammans och han jobbade extra samtidigt som han pluggade till ingenjör för att få ihop pengar till resor de ville göra. Äntligen hade han hittat rätt, han som är en riktig sökare. Allt kändes toppen, som om han inte kunde önska sig mer.

En kväll för tre veckor sedan var de på middag hon hennes farmor. Efter middagen fick Sara ont i huvudet så hon gick upp och la sig och bestämde sig för att stanna där över natten. Han åkte hem för han skulle jobba dagen efter. Morgonen efter ringde telefonen. Huvudvärken hade visat sig vara en järnblödning. Det fanns inget de kunde göra. Hon var borta. Pang. 29 år och fullt frisk i övrigt. Jag kände inte Sara själv men efter vad han har berättat lät hon som en ovanligt livsglad tjej, full av energi och drömmar. Men där tog det slut.

Frågan han ställde mig och som han har ställt sig själv en miljon gånger sedan den dagen är - hur går han vidare nu? När han har röjt ur lägenheten på hennes grejer och haft begravningen som är om några veckor - vart ska han börja? Vad är det för mening med livet? Vad bryr han sig om vulkanaska eller att klara tentan? Vad hjälper det att solen skiner och vi skrider mot vår och sommar? Den han älskade mest i hela livet och som han ville spendera resten av livet tillsammans med finns inte längre. Hon är borta.

Varför tar vi saker och ting så för givna? När som helst kan de ryckas ifrån oss. Varför planerar vi för hur våra liv ska se ut om x antal år när vi kan leva här och nu? Varför väntar vi med saker vi vill göra och skjuter upp sådant vi vill säga, när det kan vara för sent?

Det finns många frågor som han aldrig kommer att få svar på. Något som tröstar är dock att hon strax innan detta hände sa till honom att han var den sista pusselbiten i hennes liv. Han bär nu ett halsband med texten "Faith" runt halsen som hittades hos henne. Han hade aldrig sett det innan. Vart kom det ifrån. Vart är Sara nu? Många frågor men få svar och en kamp att gå upp ur sängen varje morgon.

Kan vi andra lova att blir lite bättre på att ta tillvara nuet? Kan vi gå ut i solen idag och vara glada för det vi har och dem vi har runt oss? Om du inte är helt nöjd med något i ditt liv - gör något åt det. Om du har något att säga någon - säg det idag. Imorgon kan det vara för sent.

Sara, jag kände inte dig, men jag vet att du finns någonstans. Tack för att du gav Joel den tid du ändå gjorde. Lite tid är bättre än ingen alls.

Körslaget

Äntligen någon som orkar yttra sig om Körslaget i TV4. Jag vet att smaken är som baken men av (tydligen) flera miljoner som ser programmet varje vecka, hur många tycker faktiskt att det är bra? Räknas förresten reprisen in i de siffrorna då de flesta ligger bakis på soffan och det lika väl kunde varit finska nyheter som rullade i rutan? Själv får jag ont i huvudet av körer som inte kan hålla tonen. Jag kan verkligen inte sjunga själv (förutom karaoke med lite röda antioxidanter i blodet) men jag hör om det inte låter bra när andra sjunger. Och detta på bästa sändningstid - hua. Då slår jag hellre över till SVT1 och ser Så ska det låta. De kan i alla fall sjunga. Det går också lika bra - eller bättre - att stänga av TV:n helt och hållet och hitta på något annat. Igår var dock Pauline med (ja jag erkänner, jag satt nedsjunken i soffan efter en lång vecka). Jag gillar personligen inte hennes musik, men vad underbart hon sjunger. Det är underhållning. Men Körslaget, snälla?

The Only Way Around

Hey folks, I'm back. Har ni saknat mig? Vissa verkat faktiskt har gjort det, det känns bra att vara saknad ibland. Jag har saknat bloggen, samtidigt som det har varit riktigt skönt att inte behöva bry mig om den. Tack alla ni som har kommenterat. Det faktum att jag bara fick positiva kommentarer tyder på att de som har "stört" sig på mitt bloggande antagligen vill fortsätta att prata om mig och inte med mig. Varsågod, I could care less. Jag tycker bara att det är tråkigt att vuxna människor inte kan acceptera att vissa människor utvecklas, vill utvecklas och gärna dela med sig om sina erfarenheter och tankar om livet och karriären. Hamnar förresten inte avundsjuka på tio-i-topp-listan över i-landsproblem?

Hur som haver. Jag har märkt under den här dryga veckan som jag inte har bloggat att jag inte har haft något forum där jag kan skriva av mig. Jag har varit så van vid att ha bloggen till detta. Istället har jag gått och lagrat alla tankar och reflektioner i huvudet, vilket har lett till sömnsvårigheter. Det är sant, det snurrar i huvudet på mig. Det kanske har hänt ovanligt mycket under den här tiden? Ja, det har det faktiskt. Jag har flugit runt som vanligt, mest jobbat och inte hunnit träna så mycket, varför jag nu har ut-och-springa-abstinens. Det får nog bli en löprunda imorgon bitti för att rasta benen och lufta huvudet.

Jag har funderat mycket på om jag ska nischa mig lite mer i mitt bloggande från och med nu. Jag fick frågan härom dagen om hur det är att vara ung och kvinna i karriären. Hur jag möter den "svårigheten"? Jag tyckte att det var mer ett påstående än en fråga och svarade att det har faktiskt aldrig varit lättare än nu. Det satsas väldigt mycket på kvinnligt företagande från alla håll och det går att rida på den vågen - om man vill. Jag är personligen emot satsningar och nätverk för enbart kvinnor. Jag gillar mångfald på alla sätt. Jag vill ha kvinnor som män, unga som gamla, svenskar som invandrare. Att folk sedan tycker det är bra att unga kvinnor vågar steppa upp och ta för sig, det är ju bra, men inget jag utnyttjar. Kanske att jag kommer börja blogga lite mer om mina tankar kring detta, men jag håller fast vid att inte blanda in för mycket jobb. Hellre då att jag berättar om mina löprundor och cykelturer. Läs eller ej. Inspireras eller stör er.

Välkomna tillbaka min blogg som är både lättsam och djup -
Or The Other Way Around.

Läs Gärna Detta

Det är dags att vädra här och släppa in lite frisk vårluft. Jag har fått många kommentarer den senaste tiden om min blogg. Tydligen är det många som läser den men som aldrig kommenterar här på själva bloggen. Istället pratas det och tycks väldigt mycket. Det är dags för mig att klargöra vissa saker.

För det första. Den som vill läsa min blogg är varmt välkommen att göra det. Jag skriver den egentligen inte för någon, utan enbart för mig själv. Anledningen till att jag startade den var när jag flyttade runt väldigt mycket och det var ett enkelt sätt för mina närmaste att ta del av mitt liv utan att jag mailade till varenda en. Det går inte i längden. Jag tycker också om att skriva och det här är ett bra sätt att uppehålla skrivandet, varför jag har fortsätt trots att jag nu har lugnat ner mig i kringflyttandet. Om man inte vill läsa min blogg är det också väldigt enkelt. Gör inte det då. Vissa tendenser tyder på att en del människor "stör sig" på det jag skriver, vad man nu menar med det? Betyder inte att man "stör sig" egentligen på avundsjuka? Uh oh, jag sa det förbjudna ordet - "avundsjuka". Den som tycker att jag skryter och mår dåligt av det kanske mår bättre av att låta bli att läsa då? Är det mitt problem? Svar nej. Enkelt.

För det andra. Den här bloggen är inte mitt liv till 100%. Den är inte min verklighet rätt upp och ner. Den som tror att det enda jag gör är att träna hela tiden bör ta sig en titt på andra bloggar. Tror ni verkligen att Blondinbella bara springer på kändisfester - hela tiden? Visst att det är en del av hennes liv och hon har byggt upp en identitet och ett varumärke kring detta. Dessutom är det hennes intressen; mode, trender och business. På samma sätt som träning är mitt stora intresse. Hade mode varit mitt huvudintresse så hade jag väl startat en modeblogg. Jag kan också lägga ner den är bloggen och starta en helt renodlad träningsblogg som fokuserar på endast den biten, så att mitt "liv" inte missförstås. Jag kan till sist göra det enkelt för mig själv och lägga av att blogga helt och hållet. För vem skriver jag för?

För det tredje. Jag har redan försökt förklara att den här bloggen inte = 100% min verklighet. Jag menar inte att jag hittar på det jag skriver om. Jag skriver om mina erfarenheter och tankar om livet och de är 100% sanna. Jag står även för allt jag skriver. Dock är det ofta med stor ironi och däribland självironi. Jag tycker man måste bjuda på sig själv om man ska göra det till intressant läsning. Jag hoppas ni som läsare förstår och inser det.

Jag kommer att ligga lågt med den här bloggen ett tag. Jag ska ta mig en funderare. Ni som gillar min blogg och som vill fortsätta att läsa den är varmt välkomna att kommentera detta inlägg, för en gångs skull. Positiv som negativ feedback. Och ni som egentligen inte bryr er alls utan mest "stör er". Bara sluta läsa. Det är inte för er jag skriver.

Hej från mig för ett tag. Jag kommer tillbaka, eller inte.

Solig Energi

Igår var det verkligen varit helt underbart väder. Folk satt nere vid Viskan och åt glass när jag väntade på bussen. Jag hann inte smaka på Ben & Jerry's nya GB-glass Peanut Butter Cookie Dough som jag hoppas blir min första glass i solen den här våren. En annan dag. Min chef ringde precis när jag skulle sätta mig ner och njuta en stund i solen. Trogen mitt uppdrag fick jag ta det. Till och med det var underbart. Vad lite sol gör för energin.

Första Vurpan

Då var den avklarad - första vurpan på cykeln. Eller första "vältningen" skulle jag vilja kalla det. Jag skulle stanna och lätta lite på blåsan. Trodde att jag hade kopplat loss båda clipsen, men blev förvånad när jag skulle sätta ner vänsterfoten och så inte var fallet. Där låg visst jag, hann inte tänka så mycket. Resultatet blev ett ömt knä, en skråma på armbågen och en vrickad handled. Jobbigt att jag hade 15 kilometer hem men det gick bra, glömde snart bort det. Jag var mest lättade att det inte hade gått värre. En första vurpa måste man ju göra.

Bara Vackert

Det här är det bästa med Sverige. Jag kan inte sätta ord på det utan låter bilden tala för sig. Paus under cykelturen.

Vårtecken

Titta vad jag hittade under min cykeltur innan. Nu är det verkligen vår.

Frihet Under Ansvar

Jag jobbar idag - på en söndag. Veckans vilodag. Äh, jag sov ju ända till åtta. Jag funderar på varför jag alltid jobbar bäst när jag absolut inte måste, helst på kvällar och helger. Egentligen gör jag allt bäst och helst när jag inte måste. Det är därför jag passar bra till att ha eget företag. Jag vet som behöver göras hur och är bra på att hålla deadlines, men när jag gör det spelar mindre roll. Huvudsaken är att det blir gjort inom utsatt tid och med kvalitet. Att inte fler arbetsgivare fattar detta. Låt de anställda ha lite mer flexibla arbetstider. Jag menar inte att de ska kunna komma och gå precis som de vill, men arbetsplatser som fortfarande har stämpklockor får jag fängelsekänsla av. Alla är vi ju olika och produktiva på olika sätt. Vad är det för mening med att sitta rätt upp och ner på ett kontor åtta till fem varje dag? Finns det någon som mår bra av det? Kolla in det här istället: ROWE (Results Work Only Environment). Ge anställda mer frihet. Ju mer ansvar man får, desto mer ansvar tar man.

Sugen?

Den här godisskålen ställdes fram precis framför mig igår kväll. Sugen, jag? Inte det minsta. Till alla som vill sluta äta godis har jag ett enda råd - bara gör det. Bara bestäm dig för att du inte ska stoppa i dig en massa socker och andra konstgjorda ämnen. Jag åt en hel del sånt här för några år sedan och insåg att jag var sockerberoende. Bestämde mig för att det enda sättet att bli av med det är att införa nolltolerans. Det var jobbigt de första veckorna eftersom huvudet var vant vid att få giftet, men sedan insåg jag hur mycket bättre jag mådde om jag tog en frukt istället. Idag finns det inte i min värld att stoppa i mig en massa konstgjorda grejer. Visst äter jag socker. Om det händer att jag blir till exempel sugen på choklad eller äppelpaj med vaniljsås när det bjuds, då äter jag det mer än gärna. Kvalitet framför kvantitet. En riktigt fin chokladbit till kaffet eller en god efterrätt efter middagen kan göra vem som helst lycklig, men när man äter godis och kakor varje dag är det ju inte gott på samma sätt, det blir mer som en drog. Dessutom behöver varken kroppen eller huvudet detta. Tvärtom. Båda vill ha riktig, ren mat för att må så bra som möjligt. Så enkelt. Sunt förnuft.

Because I Can

Jag läste en krönika för några månader sedan där en tjej skrev om att vara ung - "i sina bästa år" som alla andra påstod. Hon hade precis fyllt 25 år och hade fått höra detta sedan hon var 20, att det är ju nu hon ska passa på att göra saker, medan hon är ung. Krönikan kom in på ett spår som jag håller med om i allra högsta grad -> tiden mellan 20 och 25 sög verkligen. Hur i hela piiip ska man kunna göra vad man vill när man antagligen pluggar (=fattig), inte vet vad man vill med livet (=förvirrad) eller inte har hunnit jobba tillräckligt, eller alls, för att få respekt (=oerfaren och inte tillräckligt kompetent). Förklara det för mig. Det värsta är nog det sista, att man som ung inte får den respekt man förtjänar. 50-åriga gubbar som kallar dig "lilla gumman" och ber dig gå och hämta kaffe. Den som har betett sig så mot mig har fått känna att han eller hon lever, tro mig. Jag tappar respekten för folk som inte har respekt för mig, hur ung och oerfaren jag än må vara. Det finns alltid något jag kan och har som den personen i fråga inte har.

Nu är jag 27 och det är först det senaste året som jag har börjat trivas med livet. Jag känner mig bekväm med vem jag är, jag har pluggat färdigt och börjat tjäna pengar och jag får respekt för min kompetens, trots att jag fortfarande är förhållandevis ung. Jag är inte bunden till någon eller något eftersom jag är singel och inte sitter på någon dyr bil eller lägenhet. Jag kan göra i stort sett vad jag vill, och det gör jag. Jag trivs med läget just nu, förutom att jag gärna skulle ha en fin lägenhet i Gbg eller Sthlm, men det ingår i planen lite längre fram. Det är ju inget kul att ha ALLT nu. Jag vill ju ha lite kvar att sikta mot. Någon att dela livet med ingår även där, men när man minst anar det...

Jag har fått många frågor den senaste tiden om varför jag gör det jag gör, hur det kommer sig att jag startade eget, varför jag jobbar så mycket, varför jag tränar så mycket, och så vidare. Jag brukar svara:

- För att jag vill och för att jag kan!

Är det inte bara så enkelt? Jag kan inte förstå varför människor som inte trivs med sin tillvaro inte gör något åt det. Sluta klaga och förändra det som inte är bra om det finns något i ditt liv du inte tycker om. Det är väldigt jobbigt att bryta upp från något men det blir ju till det bättre, bara man vågar ta steget. Det är endast det det handlar om, att våga.

Om du har en dröm - go for it! Om du kan - bara gör det! För att du kan, just därför! Det här halsbandet på bilden hänger nu runt min hals. Jag beställde det från ett UF-företag i Göteborg på deras regionala mässa och det hade kommit på posten nu när jag kom hem från Alperna. Mitt mantra -> Because I Can.

Ytterligare En

Efter några timmar vid datorn fick jag en sån lust att ta på mig inlines och testa mina nya stavar. Jag åker mycket inlines på våren och sommaren men aldrig med stavar. Nu när jag har åkt längdskidor hela vintern är det ju ett bra sätt att uppehålla den formen så jag skaffade faktiskt ett par stavar tidigare i veckan. Jag har bara testat det en gång för några år sedan och kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte att det var. Idag gick det som på räls. All träning det senaste året har gett resultat. Det känns riktigt bra i kroppen, som att musklerna sitter där de ska. Konditionen är också på topp. Det känns bra helt enkelt. Dessutom är det otroligt skönt att vara i bra form. Man orkar så mycket mer och är alltid på bra humör. 25 kilometer längs banvallarna blev det, hälften i grym motvind. Nu är det rump rehab igen.

Ont i Rumpan

Jag har lite ont där bak idag efter min premiärcykeltur igår. Det kommer nog ta ett tag att "cykla in" mig. Det blev ändå en bra bit, säkert tre mil (satte aldrig på cykeldatorn då jag ville känna in den ordentligt utan en massa siffror) eftersom jag cyklade och visade upp min Darling för mormor och morfar. Morbor var också imponerad och faktiskt lite avundsjuk, hihi. Han har en fin cykel själv, mest som museiföremål dock eftersom han inte använder den. Det där förstår jag mig inte på, att ha en massa saker och inte använda dem.

Nu sitter jag mjukt i soffan på rump rehab tills imorgon då jag ska ut på nästa tur.

Hjärnnyttigt

Idag vaknade jag av att dammsugaren var igång - strax efter åtta. Inte okej. Vad gör man? Hoppar upp ur sängen och ger sig ut på en morgonpromenad. Det var skönt att få lite frisk luft som start på dagen. Toppade det med att äta lax på frukostmackorna. Lax är min bästa super food. Fullspäckat med en massa nyttigheter som får hjärnan att gå på högvarv. Jag behöver det idag då jag ska sitta inne och jobba hela dagen. Bara att sätta igång då.

Vackert

Så här fin var himmelen hemma hos mig den här vårkvällen.

Premiären

Idag var det så dags. Jag tog ut henne på en första runda. Allt fungerade bra. Solen sken och det var så vackert att cykla på banvallen från Ulricehamn till Vegby, vidare därifrån till Gällstad där jag tog ett stopp hos min mormor och morfar. De tyckte jag var hurtig. Det tycker faktiskt jag också idag. Hurtig och nöjd.

My Löööv

Hon är här nu. Mitt allt. Har man inte hittat Den Stora Kärleken på annat håll än så får man skaffa ett substitut så länge. Jag är faktiskt kär för första gången på mycket länge - i min Trek 1.5c. Visst är hon fin? Jag kan knappt bärga mig tills jag får ge mig ut på henne för första gången, förhoppningsvis imorgon. Måste bara skaffa en reflexväst först. Jag slog till på den dyraste hjälmen i cykelbutiken - en billig livförsäkring. Killen som hjälpte mig att ställa in cykeln fick även visa mig hur clipsen fungerade. Jag har cyklat lite förut men aldrig vågat mig på med clips. Nu ska det göras fullt ut.
- Det är nog bäst att du tar på dig hjälmen först, tyckte killen och menade att det kan ju faktiskt hända att jag välter första gången. Klart jag inte gjorde. Jag är född för att cykla. Att jag inte har kommit på det förrän nu. Nu jäklar. Jag gillar även min nya outfit med blöjbyxor (ja det känns verkligen som att man har en blöja på sig) och benvärmare som man bara trär över när man vill ha fullängd på byxorna. Hur smidigt är inte det då? Nu ska det svischas ute på landsbygden. Yihoo.

All Time Favorite

Det bästa av allt är Kaiserschmarr'n. Det är en sorts tjockpannkaka med rom och russin i och en massa florsocker över serverat med en varm körsbärssås. Låter det inte gott? Jag var bästa polare med en Österrikisk kock när jag bodde där som visste precis vad jag ville ha när jag kom. Jag fick nyserverad Kaiserschmarr'n var och varannan dag. Det behövs när man åker skidor. Perfekt kolhydratsladdning. Och smarrigt värre.