BMI, Fett & Muskler

Jag masade mig som sagt ner till vårmarknaden. Tog bilen. Jag hade egentligen inget att göra på stan, mest bara vara där "för att". Jag försökte komma på något jag behövde. Kläder, ja men nej. Smink, absolut inte. Järntabletter, just det. Jag gick till Life-butiken. Hittade järntabletter och skulle gå och betala. Då frågade hon som äger butiken om jag ville väga mig för att se muskler i förhållande till fett, något som de erbjöd gratis idag. "Visst" sa jag, som inte ens vet vad jag väger i kilo. Det fick jag snart reda på och även hur mycket muskler och fett jag har på kroppen. Nyfikna? Jag kan säga att jag har mycket muskler (30,8), en fettprocent på gränsen till för lite (22,4) och ett för lågt BMI (18). "För lågt för vad?" frågade jag. "För att det ska vara normalt" svarade hon. "Är inte det viktigaste att man mår bra och är frisk?" kontrade jag med. "Jo" höll hon med.

Jag vet att jag inte direkt är fet, men kan det bero på att jag löptränar väldigt mycket? Antagligen. Min kropp har helt förändrats det senaste året sen jag började med den här typen av träning. Kolla på professionella löpare. Är de feta? Inte direkt. Är de friska och hälsosamma? Oja. De har säkert också ett BMI under "normalt" men det är ju ganska logiskt. BMI tycker jag därför inte är ett bra mått på att mäta hälsa. Inte för att jag var direkt fet innan jag började löpträna och inte för att jag är en professionell löpare, men det finns alltså en väldigt naturlig förklaring till min kroppssammansättning. Jag tycker att sånt här är intressant. Inte så pass att jag räknar hur många kalorier jag förbränner eller får i mig för att hålla balansen. Jag hatar siffror. Jag tycker däremot att det är intressant att känna vilken skillnad det är att äta bra mat mot att äta skräpmat, eller att träna mot att inte träna. Jag tycker om att må bra. "Normalviktig" eller inte.