Dåligt Samvete

Ofta undrar jag varför världen är så orättvis. Varför en del har det bra och andra inte. Varför vi i västvärlden kan ha ett existensminimum som de i Afrika skulle uppleva som lyx. Så här är verkligheten och som en av de mer lyckligt lottade människorna i världen kan jag få dåligt samvete för att jag har det så bra. Men samtidigt, vad kan jag göra åt det här? Skicka ner en massa kläder till Afrika? Skulle i och för sig underlätta för mig och min garderob. Nej men allvarligt. Utan att låta för självisk, är det inte det bästa vi kan göra att uppskatta det vi har istället för att gå och sukta efter det vi inte har och vara avundsjuka på dem som har det? Att bry oss om dem som står oss närmast och försöka spendera så mycket quality time med dem som möjligt?

Något annat som har drabbat mig mycket den senaste tiden är när människor som står mig nära mår dåligt eller till och med något ännu värre, hur jag då får dåligt samvete för att jag mår så bra. Men här igen, jag kan ju inte gräva ner mig för att de mår dåligt. Är det inte bättre då att jag gör vad jag kan för att få dem att må bättre? För mig är det här ett dilemma. Hur mycket ska man bry sig? Vad ska man göra, säga?

Allt sånt här som händer gör att jag bara blir mer och mer tacksam för allt jag har i mitt liv. Jag har svårt att klaga över saker. Om jag inte trivs med något, då gör jag något åt det. Svårare än så är det inte. Jag är ingen egoist, men jag tycker att var och en har som ansvar att se till att man själv mår bra. Först när man mår bra själv kan man få andra att må bra. Bara genom det faktiskt.