Ödet?

Igår hände det mig något märkligt. Jag var jättetrött och hade kunnat gå och lägga mig klockan åtta. Jag var dock på ett väldigt konstigt humör med tankar som bara snurrade i huvudet så jag tänkte att det ändå vore skönt att gå en liten sväng för att få lite frisk luft och rensa huvudet. Jag har en kort runda som jag går ibland när jag bara behöver komma ut, bort från datorn och jobb. När jag hade gått ungefär en kilometer var det något som sa till mig att ta av en väg till höger, upp i skogen. Så jag gjorde det, utan att veta varför. Jag skulle ju bara gå min vanliga korta runda. Jag gick i alla fall en grusväg upp i skogen. Jag som verkligen har gått varenda liten väg, gata, varenda liten stig i den här lilla staden (trodde jag) gick upp emot ett område som jag aldrig har sett förut. Det låg några mindre gårdar där och till och med ett nybyggt hus. Jag gick förbi en fårhage och sedan upp på en mindre stig. Det var så underbart vackert med stora täcken av vitsippor överallt. Fåglarna kvittrade så jag nästan fick lock för öronen. Jag gick utan att veta vart jag var, och det händer inte mig i Ulricehamn. Plötsligt stegade en hjort fram mitt framför mig. Den bara stod där och tittade, inte alls rädd, som om den ville säga mig något. Sedan kom en till och när jag kom närmade hoppade de glatt iväg. Märkligt. Efter att ha gått tio minuter till i Ingemansland stod plötsligt två harar och tittade på mig vid sidan av stigen. Inte heller de var rädda. De flyttade inte ens på sig när jag gick förbi. Hmm? Efter det kom jag ut på en stor äng, helt täckt av vitsippor. Jag började se bebyggelse i slutet av ängen och gick mot den. Jag kom till slut ut där jag faktiskt visste vart jag var. Jag gick hemåt och funderade på vad som just hade hänt. Varför hade jag gått in där över huvud taget? Varför gick jag inte den vanliga rundan? Mitt konstiga humör tidigare under dagen och kvällen hade plötsligt förvandlats till en otroligt lugn och skön känsla. Min tankspriddhet hade förvandlats till fokus.

Jag är inte religiös, men jag tror definitivt att det finns en högre kraft någonstans. Inte i form av en Gud, men det finns något som vi inte riktigt kan styra över själva. Kanske något slags öde? Ibland händer det saker som inte går att förklara - på gott och ont. Varför och vad har det för betydelse? Jag vet inte, men jag vet att något ändrade mig och mitt sätt att tänka igår. Det var något som fick mig att ta av vägen till höger upp i skogen. Något hände även där uppe i skogen, något ville säga mig någonting. Innerst inne vet jag vad, men det håller jag för mig själv. Jag sov väldigt gott när jag lade huvudet på kudden igår.