What's The Problem?

Jag funderade på om jag skulle ladda ett nytt månadskort hos Västtrafik eller om jag skulle köra själv månaden som kommer. Tog ett ansvarsfullt beslut ur miljösynpunkt och laddade kortet. Jag har den här bilden på mitt VISA-kort. När jag skulle betala frågade chauffören om det var jag på kortet. "Yes" svarade jag. "London" frågade han. "Nej, New York" sa jag och blev sentimental. Herrejisses vad jag saknar USA. Jag gör det. Sverige i all sin ära. Jag har det jättebra här, tryggt och säkert. Men vill jag ha det? Jag måste vara ärlig och svara - egentligen inte. Jag har så tråkigt här. Det enda roliga jag gör här just nu är att träna utomhus. Och det måste jag säga, de svenska skogarna är oslagbara. Men räcker det? Jag saknar pulsen, jag saknar människorna, öppenheten, tempot. Entreprenörsandan, framåtandan och risktagandet! Ta bara det här som exempel. I Sverige heter det riskkapital. I USA heter det venture capital (venture = satsa/våga). Det säger en del. Jag är trött på svenskarnas tillbakadragande, feghet och konsensus. Vad eller vem tjänar på detta? Om ni frågar mig resulterar det endast i att allt tar mycket längre tid än vad det bör göra. Vi som ligger i framkant i så mycket teknikmässigt, vi bromsar oss själva i att vi inte vågar.

Vad jag ska göra åt det här? Det finns tre alternativ.
1- Gå emot detta och köra på i min egen takt så länge det går utan att köra över andra (vilket jag i och för sig redan gör).
2 - Flytta till USA igen (tanken slår mig varje dag).
3 - Inte göra något och fortsätta vantrivas och klättra på väggarna (not an option).

Stay tuned.