Det finns ett klockslag som förföljer mig. 17:21. Det är ett undantag om jag inte råkar titta på en digital klocka varje eller åtminstone varannan dag precis då. Jag vet inte varför men det är något magiskt med det här klockslaget. Jag lovar att jag kommer att ploppa ut min först unge exakt den här tiden om några år. Kanske ska gifta mig och säga "I do" tjugoen minuter över fem år XX också? Jenny (min BFF) hade 11721 som telefonnummer när vi var små. Det blev 41721 när man inte fick ha två ettor i början av telefonnumret på grund av att 112 blev det nya larmnumret. Jag kommer ihåg att jag först hade svårt att vänja mig vid att slå en fyra före. Hur ofta ringer man förresten hemnummer längre? Jag kan fortfarande hemnumren till mina bästa vänner (eller numera deras föräldrar) och till alla killar jag var kär i. Nu kan jag knappt mitt eget mobilnummer. Så klockan är så mycket där hemma. Jag har ju knappt börjar min dag här. Vad står på To Do listan? US mobilnummer, STARBUCKS(!!), ringa lite folk, packa upp och kanske hinna sova lite mer före kvällen. En ny underbar dag har börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar