Tid Är Pengar

Jag tycker inte om att gå till doktorn. Inte för att jag tycker att det är obehagligt på något sätt. Sprutor och sådant, fine. Min smärtgräns är ganska hög. Blod utanför kroppen är inte trevligt men mänskligt. Det jag inte gillar med doktorn är att allt tar sådan tid. Det ska väntas och väntas...och väntas. Väntas mellan väntrum till och med. Jag är en sådan som helst väntar tills saker och ting går över av sig själva. Det blir ju så med detta tidsslöseri.

När jag bodde i USA första gången bodde jag hos en läkare, vilket betydde att jag aldrig behövde bekymra mig. Jag kommer ihåg den gången då vi var på bröllop i Florida. Jag drog på mig världens influensa och var jätteledsen. Då kommer Tony (min au-pairpappa) och ger mig några piller. Sedan kommer hans bror (som också är läkare) och ger mig några till. Jag var fortfarande lite besviken för jag kunde ju inte dricka bubbel ihop med allt detta. Jodå, det var bara skitsnack att man inte kan dricka alkohol ihop med medicin. Okej. Jag behövde ju inte fundera två gånger över varför molnen studsade upp och ner på flygresan hem dagen efter. Men jag mådde helt okej kvällen igenom så det var det värt.

Nu har jag ett dilemma. Jag har haft ont i min vänstra handled i över en månad. Det går tydligen inte över av sig självt utan blir bara värre. Jag hade samma problem med min armbåge för många år sedan efter en snowboardkrasch. Det visade sig ha varit en spricka i armbågen som till slut hade självläkt. Gör min handled det också eller måste jag gå till doktorn? Har jag råd...jag menar tid?