Lyckligt Lottad

På väg till Stockholm. Sitter och tittar ut över de vackra vidderna. Grönt och skönt vill jag sammanfatta det. Vad bra vi har det, vi som bor i Sverige. Jag tror inte ni förstår. Jag kommer aldrig glömma den morgonen, två veckor sedan på dagen, då jag och Katarina kom tillbaka från San Fransisco. Klockan var knappt vaken tid och vi gick igenom Downtown LA. På trottoarkanterna började folk vakna i sina tält, om de var så lyckligt lottade att det hade det taket över huvudet. En del började röra på sig i sina sovsäckar som de bara hade lagt ut mitt på gatan. Några frukosthak började öppna upp för att servera blaskigt kaffe, risiga som tusan. Själva var vi på väg hem för att sova lite till - i en stor säng. Jag funderade på hur jag kunde vara så lyckligt lottad och inte de människorna vi passerade. Hade de gjort något hemskt för att hamna där eller hade de bara dragit en mindre bra lott i livet?

Jag gick aldrig och lade mig igen är vi kom hem. Kunde inte koppla av. Istället sprang jag en runda och insåg ännu mer hur glad jag är för att jag har det jag har. Där sprang jag, frisk och glad, på "semester" eller vad jag kallar en time out för att bara några dagar senare åka hem till lagomlandet Sverige igen och fortsätta mitt trygga och "perfekta" liv. Ibland har jag svårt att smälta att världen är så orättvis, men samtidigt, vad kan jag göra åt det? Jag gör vad jag kan, på mitt sätt. Jag har sett mycket i mina dagar och tar aldrig någonting för givet. Det är först när man gör det som det börjar bli riktigt farligt.

Nu ska jag sätta mig och läsa Blink en stund. En bok som även den får en att tänka till. Emellanåt kikar jag ut över de gröna fälten och bara är...tacksam.