Soul Searching

Nu är jag hemma på riktigt. Hemma i Ulricehamn. Jag har aldrig varit så glad över att svänga in på min gata som idag. Jag vet inte varför men det här resan har påverkat mig mer än någon annan jag har gjort. För ett halvår sedan var jag inte helt säker på vad jag höll på med. Ville jag verkligen vara här, i Sverige? Eller var jag här för att jag var tvungen? Fanns det något bättre? Jag var tvungen att ta reda på det, annars skulle jag aldrig få veta och gå och undra över hur mitt liv hade kunnat bli. Nu efter den här sommaren vet jag. Jag har haft tid att tänka. Haft tid att se mig omkring och utforska det som jag undrade över. Nu vet jag vad jag vill, vad jag vill göra, vart jag vill vara. Jag har haft en kul, spännande, härlig och stundvis galen sommar. Don't get me wrong. Det finns värre sätt att spendera en sommar än att hänga i Californien, men allt just nu säger mig att Sverige är rätt, och just här där jag är. Eller nästan i alla fall. Jag gör som jag alltid gör, går på magkänslan.

Det bästa av allt är att jag nu kan fokusera till 100% på att vara här och nu. Jag behöver inte gå och undra längre. Från och med nu är det fokus, prioriteringar och nya mål. Jag har en hel del att ta tag i och börja bygga upp. Dixie Chicks i The Long Way Around har speglat mitt liv ganska bra hittills. Jag tror att den där dagen börjar närma sig.

I've been a long time gone now

Maybe someday, someday I'm gonna settle down

But I've always found my way somehow

By taking the long way around

Well, I fought with a stranger and I met myself

I opened my mouth and I heard myself

It can get pretty lonely when you show yourself

Guess I could have made it easier on myself

But I, I could never follow

Well I never seem to do it like anybody else

Maybe someday, someday I'm gonna settle down

If you ever want to find me I can still be found

Taking the long way around...