Träningskompis

Vad träning blir så mycket roligare, lättare och mer njutbar när man har en träningskompis. Igår skulle jag och Jenny ta en morgonrunda, hade vi bestämt. Det började regna strax innan hon skulle komma förbi och hämta upp mig på väg upp mot skogen. Jag bara väntade på att telefonen skulle ringa och jajemen, en kvart innan bestämd tid ringde det. Jag svarade med frasen: -Men det är ju bara lite regn. Det hjälpte inte. Jag fick ge mig ut själv. Jättetråkig runda när jag hade sett fram emot lite sällskap.

Jag sprang (joggade) en runda i morse. Det var inte heller kul. Benen var blytunga (jag är i stort behov av en massage nu). Den rundan kunde kvittat. Jag reflekterar och inser att jag ska ta det lite lugnt med löpningen ett tag. Jag kan räkna de dagar på en hand då jag inte har sprungit i USA i sommar. Det har nog blivit lite för mycket och jag vill hitta tillbaka till lusten. Tur då att det finns hundra andra sätt att hålla igång på. Cykling och simning till exempel. Just det ja.

Däremot fick jag sällskap under en cykelrunda idag. Ändå från Borås. Och så mycket roligare det blev. Egentligen vill mina ben inte anstränga sig mer innan jag har fått ut all slagg som finns där inne. Hela kroppen fullständigt skriker av mjölksyra. Jag får dock vänta till nästa vecka då jag har en massage inbokad. Jag glömde ändå bort segheten, just för att jag hade sällskap. Vi cyklade utmed Åsunden, förbi kohagar och sommarstugor. Mer sånt här. Jag vet ju att det finns fler som jag. Människor som hellre umgås över ett träningspass än framför TV:n.