Triathlonträning

Min syster kom idag och sa att hon också vill prova på triathlon, precis som jag gör. Ingen blev gladare än jag.

-Problemet är ju bara det att det tar sån tid, beklagade hon sig. Hur ska man hinna med det mellan plugg, jobb, pojkvän och allt det där?

Just det. Det tar en jäkla tid att hålla på och träna som man bör. Löpträning är enkelt. Det kan man göra i stort sett var som helst. Simma kan man också göra relativt enkelt om man har en simhall, eller i sjön eller havet om man är djärv. Cykling kräver väl egentligen en racer- eller triathloncykel men det funkar med en vanlig cykel á sportigare modell.

Tiden får man helt enkelt avgöra själv om man har eller inte. För mig är det en livsstil och jag slänger in träning så ofta jag hinner mellan jobb och annat. Att vara singel är en fördel här (tror jag). Det jag gillar med att träna inför ett triathlon är att man tränar tre grenar som egentligen är helt skilda från varandra. Man använder hela kroppen och behöver inte tänka på vilken maskin man ska använda för att träna till exempel rumpan, som man får göra på ett gym. Det görs liksom av sig självt.

Idag var min simpremiär i våtdräkt. Jag sa till LilSis tidigare att det häftiga med triathleter är att de har verkligen gått ett steg längre än "vanliga" motionärer. De har bestämt sig för att satsa. På vilken nivå sedan är helt individuellt. Ironman eller ett lokalt sprintlopp, det är ändå lite samma grej. Själv ska jag delta i mitt första sprinttriathlon om ett par veckor. Jag är beredd på att det kan gå precis hur som helst och mitt enda mål är att inte komma helt sist. Jag har ju ingen aning. En riktig amatör. Mest nervös är jag inför bytena. Tur att man har på sig våtdräkten från början för den är inte rolig att kränga på sig.