Vad är det vi flyr ifrån?

Jag är på väg upp till Stockholm - igen. Man kan göra mycket där. Den här gången ska jag upp både för egen del och för någon annans. Före sommaren anmälde jag mig till min första triathlontävling som nu går av stapeln på söndag. "Vad har jag gett mig in på?" har mina tankar gått hela sommaren men det har aldrig funnits någon väg tillbaka. Det enda som skulle kunna stoppa mig är min fot som har spökat lite de senaste dagarna. Det märker jag då i så fall. Det hela blir dock något av en familjehelg då min syster flyttar till Kina på tisdag och hon flyger från Arlanda. Så jag får hejaklack, trots att jag egentligen inte hade tänkt säga något om den här utmaningen till någon utan bara åka upp och göra den. Get it over with, som man säger. Lite så känner jag. Jag är skitnervös, samtidigt som det ska bli jättekul.

Jag sitter och läser nya numret av Runner's. Claes Runheims ledare är nog den enda jag läser i tidningar. Oftast känns ledare mest inklämda bara för att de ska var där i början, men hans är faktiskt bra. Den här gången är rubriken "Vad är det vi flyr ifrån?" och handlar om hur skönt det är att använda löpningen till att "fly" ifrån vardagens stress och måsten i form av mailen, jobbet, räkningarna och allt sådant. Det funkar ju verkligen, vet vi som har provat. Eller vi som har det som livsstil.

När jag var vid vårt sommarställe för några veckor sedan fick jag just den här frågan "Vem är det du försöker springa ifrån?".
- Endast mig själv, svarade jag med ett leende och stack iväg ut i skogen.