Jag var och hämtade mitt startpaket med nummerlapp och tröja inför Kretsloppet imorgon. Ett lopp som jag inte direkt kommer att springa runt. Jag får snällt gå och det är inget jag ser fram emot. Har inte fått med mig någon som vill gå. Antingen ska de springa eller inte vara med alls. Jag tänker inte ge upp. Jag måste göra det här för att klara av Boråsklassikern. Jag missade ju simningen när jag var borta i somras och man måste göra minst fyra av fem. På Fotriktigt där jag hämtade nummerlappen gav de 20% på hela sortimentet just idag för alla deltagare. Argument nog för mig att fylla på löparskohyllan. Jag vågar inte ens lägga in en bild på dem med risk för att ni ska tycka att jag är dum i huvudet. Men vadå? Jag har ingen att komma hem till en fredagkväll. Andra skulle trösta sig med en stor godispåse. Jag med ett par skor. Det kanske är det det hela handlar om? Jag känner mig ensam och kompenserar det med annat. Who knows, and who cares? Det funkar ju. Synd att jag bara får på mig vänsterskon. Å andra sidan, desto roligare blir det när jag kan ge mig ut på min första löprunda i dem. Det är lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar