Jag var inte jätteexalterad över att behöva göra den sista delen i Boråsklassikern själv. Det gick över när jag såg alla människor som skulle springa runt de tio kilometrarna. Solen sken och alla var sådär nervöst glada. Jag önskade min ena vapendragare, Mikael, lycka till och så gick startskottet för hans grupp. Jag gick och ställde mig sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar