Läst i senaste numret av Runner's, angående löpning och att vara skadad:"Ytligt sett är löpning endast en fysisk aktivitet. Den som regelbundet ägnar sig åt löpning upptäcker emellertid snart att det ger så mycket mer än bättre kondition och hälsa. Löpning påverkar nämligen i hög grad också vår mentala styrka, humöret, känslolivet..."
"Det är viktigt att förstå hur man påverkas emotionellt av ett påtvingat uppehåll i löpträningen. En skada innebär att något viktigt tas ifrån dig och processen att komma tillbaka till full träning kan närmast liknas vid en typ av sorgearbete."
Det är det jag gör. Jag sörjer. Jag är ledsen, samtidigt som jag accepterar det. Men ändå, h-lvetes j-vla tåh-lvete! Nu är jag trött på det här. Jag är faktiskt väldigt sällan ledsen. Jag blir istället arg. Nu är jag arg. På en tå. Jag vill inte ha någon tröst heller. Bara en hel fot, tack så väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar