Jag tog med Aster ut på en långpromenad i skogen. Jag sa bara att vi skulle gå "en liten runda", inte hur långt. Jag vet att den är tolv kilometer men hade jag sagt det hade hon antagligen inte följt med. Vi kom inte iväg förrän halv sex så givetvis blev det becksvart. Kallt var det också men ändå überskönt efter min paralysering på soffan hela dagen. Aster beskrev mig ganska bra. - Du är en sån där som älskar att vara ute i skogen, men inte som en scout eller en skogsmulle.
Japp, jag gillar skogen men även bekvämligheten med värme när jag börjar frysa och en dusch när jag blir smutsig. Klart jag hellre rör på mig i skogen än i stan om jag kan. Fast jag hade aldrig gått själv i mörkret. Månen var det enda som lyste upp vår väg.
Nu är hela högersidan av min högerfot en stor klump. Jag tar en Voltaren, det hjälper. Imorgon ska hela jag må bättre och vara pigg igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar