Uppe på crosstrainern (mitt tröstredskap nu när jag inte kan springa) med senaste numret av Runner's och Vinterstudion på TV:n var jag lycklig. Läste om Pasis äventyr på Hawaii för en månad sedan. Han har i och för sig berättat om det själv, men det är kul att läsa om hans framgångar. Han är så härlig och han gör mig alltid lika glad och energifylld. Jag behöver alla energidoser jag kan få just nu. Det har varit riktigt tungt de senaste veckorna med min trasiga tå. Jag skulle verkligen behöva en hel och frisk fot nu när det händer så mycket annat i mitt liv. Jag har liksom ingenstans att vädra tankarna. Att få ut glädje, spänningar, oro, frustration och alla andra känslor som dyker upp. Jag håller allt det här inom mig och nu börjar det närma sig en övre gräns. Snart måste jag få springa ut det. Jag fick som sagt en läkartid på måndag. Då vill jag veta om den där jäkla tån fortfarande är lika av som jag tror, som det känns, att den är. Efter det kommer jag att ta vissa beslut, beroende på vilket besked jag får. Det här går nämligen inte längre. Gym är tråkiga. Det finns ju inget syre där inne. Hör ni hur bitter jag är? Kan inte hjälpa det, jag har fått nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar