Bekymmersfri?

Jag fick frågan härom dagen om mitt liv är bekymmersfritt.

- Det beror på hur man ser det, var mitt spontana svar.

Visst, jag var sjuk med lite feber just den dagen och då mår man aldrig bra. Jag har en bruten tå som gör att jag inte kan göra det jag tycker allra mest om. Jag är bostadlös (det beror också på hur man ser det) och jag är ensam a.k.a. singel (ja...även där). Lite bekymmer och problem har jag ju, om jag letar. Men var det inte jag som i morse kunde trycka på en knapp och få en rykande färsk espresso, som kunde gå och handla frukost när affären öppnade, som sedan hämtade tre morgontidningar i brevlådan för att följa med vad som händer i världen och som nu sitter med tända ljus och jobbar helt ostört med det jag gör bäst och helst?

Är mitt liv bekymmersfritt? Jag kan väl säga så här - jag tycker inte att jag har rätt att klaga. Jag tycker om mig själv när jag ser på mig själv utifrån, jag går och lägger mig med ett rent samvete, jag har folk runt omkring mig som tycker om mig och jag gör alltid något varje dag som jag tycker är roligt. Mitt liv är bra. Bekymmersfritt. Ja, jo.