Middag på Valand. Modevisning från Borås. Min bordsherre var väldigt trevlig, born and raised i NYC men bor nu i San Fran. Man har alltid så intressanta diskussioner med amerikaner. Vi kom in på det här med män och kvinnor i karriären. Jag var ju som alltid en av de yngsta där. Dessutom kvinna. Har det varit svårt för mig att komma dit jag är? Har jag någonsin känt mig nedtryckt och diskriminerad? Svar ja och jo och nja och nej. Men allvarligt, who cares? Klart att jag har blivit kallad "lilla gumman" men då är det första och sista gången någon kallar mig så, det får de veta. Vi pratade även om vikten av att ha både kvinnor och män som mentorer. Mitt emot satt en svensk-amerikansk advokat från Chicago. Jag har ju ingen utsedd mentor, men jag har flera föregångare som jag alltid kan be om råd och som jag vet alltid ställer upp på mig. Det är väl det som är en riktig mentor. Jag har det bra jag, jag har människor som tror på mig. Annars hade jag inte suttit där och diskuterat det här. Vi kom även på att vinet vi drack var väldigt gott. Det var bra att ha i benen när vi skulle hem för då var det kallt och hade börjat snöa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar