Och alltid när jag är lite nere fins det människor som gör mig glad igen. Fick precis ett mail från Tony, min au-pairpappa. Han berättade om sin senaste cykelrunda och skickade med en bild på sin cykel. Hur kan man inte bli glad av det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar