
Efter en morgonlöprunda över St Eriksplan och längs Kungsholms Strand i 18 minusgrader bjöd mamma mig på lunch innan hon åkte hem. Alltid när jag har haft besök och folk runt mig, känner jag mig så ensam när jag blir själv igen. Jag kan känna mig mer ensam här i Stockholm än när jag bodde i USA på andra sidan jordklotet. Där räckte det att bara gå till affären för att känna sig omsvärmad med människor och kärlek. Här ska man vara glad om man ens får ett hej av kassabiträdet. Kalla Sverige. För kallt är det. Typ
fyrtio tusen miljarder minusgrader. Samtidigt som jag känner mig trygg här i det lilla så känner jag mig ensam. Man måste tillhöra något eller någon för att inte göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar