Jag handlade lite på vägen hem. Jag hade en ryggsäck med datorn i eftersom jag inte kan bära något. Kassörskan såg när jag packade ner grejerna jag handlade i ryggsäcken. Bara lite yoghurt och grejs. Hon såg mina kryckor. Hon sträckte mig en plastkasse.- Här, ta en kasse. Det blir lättare då.
Jag tittade lite skumt på henne.
- Hur då, tänker du? Och så visade jag kryckorna extra tydligt.
- Ja men du kan ju inte bära det där på ryggen. Det blir ju tungt.
Jag tittade ännu skummare på henne.
- Men hur har du tänkt att jag ska bära en kasse då? frågade jag och började faktiskt att skratta.
Kassörskan kände sig dum.
- Nej, det är klart...
Jag som trodde att jag var groggy. Snäll tanke, men dum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar