Jag mötte min gamla gympalärare från högstadiet i dag när jag var ute och sprang. Hon som vägrade ge mig MVG trots att jag hade bäst bollsinne, hoppade högst, vann orienteringstävlingarna och så vidare. Anledningen till att jag bara fick VG var att jag hatade gymnastik och mest bara hånskrattade när vi skulle göra kullerbytor, hoppa bock och hänga i ringar. Jag ville ju spela fotboll. I betygssamtalen hette det att jag hade "svårt att ta instruktioner". Det handlade egentligen inte om det utan helt enkelt bara att jag inte ville ta dumma instruktioner. Jag har lärt mig att lyssna på andra med åren. I dag kan jag göra "dumma" saker, om jag måste. Jag kan le och se glad ut om det krävs. Våra blickar möttes där på Strandpromenaden i Ulricehamn. Vi kände båda igen varandra. Ingen hejade. Kanske lite hard feelings fortfarande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar