Håkan kom förbi med ett stort fat med nybakta brownies. Jag insåg att det var dags att sätta ner foten.- Nehe du, nu får det vara nog. No more.
Och så gick jag och hämtade lite frukt. Jag hoppas att han tog det på rätt sätt. Han är ju trots allt idrottare själv. Har sprungit hur många marathon som helst. Inte på godis och kakor va? Han vet mycket väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar