
Jag började morgonen med en timme snöpuls i stormen. Det var jobbigt, men än mer roligt. Kroppen funkar nu också. Inga löparknän, inga onda höfter och inga sträckningar. Tån känns inte alls eftersom jag äter Voltaren. Det betyder att benet inne i tån är läkt och att det bara är allt runtomkring som inte är komplett helt än. Men det struntar jag i. Från och med nu så springer jag. Behöver jag säga att jag var ganska själv ute i löparspåren? Mötte en enda tapper själ till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar