Som En Fånge

Jag känner mig verkligen som en fånge i min egen kropp. Inte nog med tån och hälsenorna. Jag har haft ett sår på knät i några veckor. I går svullnade knät upp runt omkring och nu är det bra mycket större än vad det bör vara, helt rött och går inte att böja. Why, why? Det räcker nu. Att inte kunna ta sig fram obehindrat (eller över huvud taget) suger. Jag trodde aldrig att jag skulle komma in till Cityakuten där jag nu sitter och väntar med fina plaststumpor på skorna. Har gått med plågsamma myrsteg hit. Pust igen. Jag har fått nog. Fixa mig, laga mig. Jag är inte gjord för det här. Jag ska bara springa.