Vad Hände?

Det här är svårt att förklara. Jag kan inte ens förklara det för mig själv. Det känns ungefär som att jag gick och lade mig en kväll i september och vaknade upp en morgon i februari. Orsaken är en liten tå som har orsakat så mycket skit. Den har gjort att jag inte har kunnat göra det som gör att jag mår bra och presterar på topp. Hela hösten känns som en enda stor dimma. Det var precis dagarna efter jag hade sparkat av tån som allt annat började. Ett jobberbjudande dök upp, helt oväntat. En månad senare var jag i Stockholm, med nytt jobb och ett nytt liv som väntade. Samtidigt var det inte bara att lämna allt det gamla bakom sig. Det skulle avlutas på bästa sätt och det tog ett tag. Jag är förresten fortfarande inte helt klar med det.

Hur som helst. Hösten har varit intensiv. Nästan inget av det liv jag levde för ett halvår sedan är detsamma som jag lever i dag. Det är absolut inget negativt. Tvärtom. Men hade jag fått välja så hade jag delat upp det över en längre tid. Min avbrutna tå har tagit hälften av min energi, varför jag pratar om den här dimman. Jag har dragit på mig en massa förkylningar och andra säsongsinfluensor som jag normalt aldrig gör. Jag har inte en enda gång under hösten nått det här euforiska tillståndet som jag gör när jag springer ute i friska luften. Jag har helt enkelt inte mått bra och varit riktigt glad. Den halva energi som har funnits har gått till mitt nya jobb. Jag älskar det, don't get me wrong. Där skulle jag inte vilja ändra något. Trots att jag har skött jobbet bra känns de senaste månaderna som en dimma.

Jag vaknade på riktigt för två veckor sedan, när jag slängde plastgipset som jag hade gått med i sex veckor och som till slut gjorde att tån läkte. Jag började springa. Det gick bra (med undantag för grym träningsvärk, lite löparknän och sträckta muskler). Nu har kroppen vant sig. Helt plötsligt kan jag titta runtomkring mig och inse vad som har hänt i mitt liv sedan september. Hoppsan, vad hände? Det enda jag har att säga är - I like it. Det jag har gjort har jag i alla fall gjort bra. Nu ska jag börja leva igen också.