Budgivning

Jag är helt snurrig i huvudet. Skulle ha gått och tittat på en lägenhet i kväll. Ringde vid lunchtid för att se om budgivningen hade startat. Japp. Var jag intresserad så skulle jag komma med ett bud snabbt. Men jag hade ju inte ens sett lägenheten. Kunde jag komma och titta på den direkt? Visst. Skyndade dit. Ville ha. Ringde banken. Ringde mamma. Ringde bror. Ringde mäklarkompis hemma. Mäklaren här ringde. Flera gånger. Budgivning. Jag hade satt ett maxpris. Det gick till slut över det. Jag lade mig. Helt snurrig.

Det här med att köpa lägenhet i Stockholm är inte kul. Det handlar om så sjukt mycket pengar. Jag vill inte men samtidigt vill jag ha ett eget boende. Jag är 28 år och förtjänar det nu.

När jag satt på bussen tillbaka till kontoret tittade jag ut och såg den söta killen som jag flög med från Chicago till Orlando för någon månad sedan. Hade jag inte varit så förvirrad så hade jag hoppat av och sprungit ifatt honom, just bara för att han är den sötaste killen jag någonsin har sett.