Ensam?

På tal om att vara ensam. Jag och Anna gick och pratade om det i går. Vi är båda singlar. Anna har nog svårare för det än vad jag har. Jag har inga problem med att vara "ensam". Jag har så mycket människor runt mig dagarna i ända ändå, så när jag väl "går från jobbet" är det ganska skönt att vara själv. Det betyder inte att jag vill leva ensam resten av livet. Jag har sagt det förr, att jag är nog redo nu att börja dela livet med någon. Om någon vill dela livet med mig vill säga? Tills jag springer på någon så går det ingen nöd på mig.

Men...i morse skulle jag ta en multivitamintablett. Jag satte i halsen, rejält. Höll allvarligt talat på att inte få någon luft alls. Jag vet inte hur jag lyckades, men jag fick loss den. Lade mig på soffan och kom att tänka på en scen ur Sex & The City där Miranda sätter i halsen. Det slutar med att hon får en panikattack för att hon inser hur ensam hon är. Hon menar att hon hade kunnat dö just där och då och ingen skulle märka något.

Så ensam känner jag mig inte. Jag tror inte att det skulle gå mer än några timmar innan någon började ana oro för mig. Jag kan göra mig hur ensam som helst, men jag kan samtidigt ha människor runt mig 24/7. Det väljer jag själv, så länge jag är singel och bestämmer helt själv över mitt eget liv. Man kan väl få njuta så länge det varar?